Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag blev det lite dressyrridning i ridhuset och jag tycker nu att det börjar fungera bättre och bättre med den jäkla skumptraven.
Utan stigbyglar går det helt ok och MED går det bättre och med det får jag nog vara nöjd för stunden.
Jag tänkte skrattande på en kommentar som en annan ryttare fällde när hon såg mig rida förra veckan: ”det gäller att inte ha ätit en rejäl middag innan man ska rida” sa hon :).
Och så är det absolut!
Jag var glad att det hade hunnit gå några timmar sedan jag åt en ganska rejäl lunch med en fd arbetskamrat och det är nog något jag kommer att få tänka på i alla fall under ett tag framöver; att inte äta precis innan ridning :)!
Idag undrar jag hur ORDNINGEN är i ditt stall och hur du FÖREDRAR att ha det?
Vill du helst stå uppstallad i ett PEDANT-skött stall eller föredrar du ett där var och en gör lite som man vill? Tycker du om ordning eller är du själv ganska slarvig och trivs med det?
Tycker du att det stall där du har din häst motsvarar dina förväntningar på den punkten och om inte- varför står du kvar trots allt?
Själv föredrar jag stall med ganska god ordning utan att det ska råda kadaver-disciplin.
Jag vill inte mötas av arga budskap på tavlan om jag glömt att hänga upp ett täcke eller känna mig liksom ”förföljd” av stallägaren och de andra inackorderingarna om jag inte har sopat minutiöst, bara för att ta några exempel.
Jag skulle också ha svårt för ett stall där allting låg slängt huller om buller, det skulle dels störa mitt estetiska sinne och dels göra mig orolig för både skaderisk och att mina saker ”for illa”.
Minns ett ganska fint stall som jag var och tittade på men där sadelkammaren riktigt STANK av smuts och gammalt läder.
”No way att jag hänger in min 30.000-kronors sadel där” tänkte jag då.
I det stall där jag står nu tycker jag att ordningen motsvarar mina önskemål.
Alla håller efter sina saker på ett ok sätt och samma sak gäller den gemensamma stallskötseln. Visst kan det sliras lite ibland, bli missförstånd eller gud förbjude GLÖMMAS 🙂 , men det är inte hela världen och man blir inte lynchad.
Däremot skulle kontinuerligt slarv påtalas vilket jag också tycker är bra för min erfarenhet är att om man BÖRJAR slarva med något är risken stor att man fortsätter och att andra dessutom tar efter då de ser att ”kan hon så kan jag”.
Eftersom dagens träning för Christina är framflyttad valde jag att ge både mig och Vicke en vilodag.
Som ni vet är jag inte mycket för att låta hästen stå utan att alls bli motionerad eftersom våra hagar är så pass små och hästarna inte är ute mer än 6-7 timmar men någon enstaka gång i månaden kan det väl vara OK- dock inte varje vecka om det ska kännas ok för mig.
Sedan behöver man givetvis inte rida järnet varje dag och det tror jag inte heller är det optimala men att skritta ut en timme är för MIG ett vettigt sätt att vila hästen på tex.
På Zacks anläggning finns en skrittmaskin och det är ett hjälpmedel jag gärna hade använt mig av om vi också hade haft det i mitt stall- det är inte alla gånger jag heller jublar över att skritta omkring i tex blåst och kyla.
Men för det mesta väljer jag att tänka mer på hästens välbefinnande än på om JAG tycker att något är superkul- som i fallet med just uteritterna ibland.
Ibland när jag är och tävlar stöter jag på saker som stör mig på ett eller annat sätt och idag undrar jag om det är mig det är ”fel” på, dvs om jag är onormalt känslig eller om även andra hade reagerat?
Och nästa fråga är; om ni skulle störas; skulle ni ”tiga och lida” eller skulle ni säga ifrån- till berörd person eller till någon av de tävlingsansvariga?
Fundera över hur ni hade reagerat i nedanstående exempel och som sagt a) hade det stört er och b) hade ni gjort något åt det?
* Hund bunden vid en hästtransport som skäller hysteriskt (och inte är lämnad ensam).
* Häst som krafsar hysteriskt med frambenen i transporten medan ryttaren står i närheten utan att säga till den.
* Tränare som instruerar sin elev mycket högljutt på framridningen.
* Åskådare som står intill framridningen med ett enormt och uppfällt paraply som din häst är livrädd för.
* Ryttare som vill longera på en ”normalstor” framridningsbana.
* Barn som springer och leker/ väsnas på läktaren.
Ja, detta är bara några exempel.
Huruvida jag skulle säga ifrån eller ej beror på flera faktorer, min sinnesstämning för stunden framför allt om jag ska vara ärlig.
Ibland har jag större tålamod, ibland inte. Men just oväsen i olika former är jag generellt ganska känslig mot liksom mot sådant som kan vara direkt farligt/ utgöra en skaderisk.
Nu har inga av mina hästar (utom Kreon) varit direkt känsliga för NÅGOT i tävlingssammanhang men ibland kanske man inte bara ska tänka på sig själv utan även på andra?
Som jag skrev tidigare så är det med Vicke som med Kreon- jag LÄNGTAR till varje ridpass!
Idag har jag känt mig trött och hängig hela dagen men när jag kom upp i sadeln…då glömde jag allt :)!
Min underbara häst gick som en dröm och vet ni…jag kan nu sitta hur länge som helst på honom så länge jag rider utan stigbyglar :)!
Vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt- jag har i alla tider varit världsmästare i just ridning utan stigbyglar och har ”alltid” föredragit detta framför att rida MED stigbyglar.
Det var först med Kreon vars rygg var stilla som en död sill som jag tyckte att jag kunde sitta fint med stigbyglar så när jag nu återupptar min (o)vana så känns det ganska hemtamt.
Nu ska jag inte påstå att jag sitter som gjuten i sadeln ens utan stigbyglarna men det ser nog helt ok ut och framför allt så behöver jag som sagt inte bryta av och pusta ut i tid och otid.
Idag red jag i ridhuset, travade runt och varierade tempot och provade lite förvänd sluta och vanliga skolor, galopperade i förvänd och rättvänd galopp och gjorde något enstaka byte.
Åt ena hållet byter Vicke lätt (för lätt ibland…) som en dans så det känns ju lovande inför framtiden.
Många klappar blev det efteråt av en extremt nöjd ägare!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer