Dagens fråga till er som åker och tränar och/ eller tävlar:
KAN ni lasta er häst själv eller behöver ni hjälp?
Åker ni ensamma alltid/ ibland eller måste ni ha sällskap?
Själv har jag i princip alltid åkt ensam med alla hästar jag ägt.
Visst har jag haft sällskap ibland men då har det inte handlat om att jag BEHÖVT det utan för att det har varit roligt med sällskapet.
De hästar jag ägt har jag snabbt sett till att få så tama att jag kunnat lasta i och ur själv och också sadla och dylikt på främmande platser.
Jag har under nästan hela mitt hästägande liv både tränat och tävlat så pass frekvent att jag inte vet VEM som skulle orkat följa med på alla dessa evenemang eller haft möjlighet till det för den delen.
Jag var singel i många år och ingen av mina pojkvänner/ sambo/ make har haft lust till annat än extremt sporadiska encounters med tävlingsvärlden och ärlig talat så kan jag både förstå det och tycka att det har varit/ är skönt att slippa ha med sig någon som skulle tröttna långt innan tävlingen var slut.
Så för mig har ”själv är bäste dräng”-konceptet fungerat bäst- att inte vara beroende av någon.
Men hur gör ni och hur funkar det?
Jag har alltid sett till att jag kunnat lasta mina hästar ensam – även hästar jag ridit åt andra under kortare perioder. Till och med när jag haft föl har jag lastat sto + föl ensam för det mesta. Trots att jag och maken delar intresset och har hästar båda två så åker jag ofta ensam – det går ju inte att binda upp två personer så fort något ska göras. För rutinsaker hos vet åker jag ofta iväg själv med två hästar för att inte behöva åka så många gånger – aldrig några problem.
Väldigt bortskämd med nuvarande häst – han var extremt lättlastad redan när jag köpte honom!
I försäljningsvideon (Ja, det är så länge sedan att jag fick ett VHS-band i brevlådan! 😀 )
visade till och med säljaren hur hon lastade honom och körde iväg till ridhuset för löshoppning.
Jag KAN, men gör sällan.
Min går gärna av lite snett, åker utan mellanvägg och är ganska yster direkt vid urlastning så just momentet öppnad transport och häst som tekniskt sett är lös tills jag fångat in grimskaftet är lite otrevligt tycker jag. Till veterinär skulle jag utan tvekan åka själv, troligen även till träning (och vid båda tillfällen skulle jag i så fall gå in och kolla om ngn kan hjälpa mig öppna, bara för att vara på säkra sidan).
Jag ogillar dock att åka ensam just för att man blir så ensam efter vägen om ngt händer. Nu bor jag ju i obebyggda områden med ganska långa sträckor men ett däckbyte efter vägen t ex skulle bli problem.
Så jag vill helst inte åka ensam, gör det om jag måste och kan göra det i de fallen.
Just tävling skulle jag nog inte åka helt ensam på, men nu känner ju alla alla på tävlingarna så iofs hade jag nog bara frågat ngn på tävlingen om assistans med det jag vill ha hjälp med?
Men det är roligare att ha sällskap 🙂
Vi kör mest unghästen nu för tiden (2 år är hon ) och då är vi alltid flera som åker då hon är lite svårlastad. Men vi har fronturlastning så skulle absolut kunna åka själv med min ponny tex.
Vår ponny är helt underbar att lasta, 9-åriga dottern går på och av själv med henne. Lugnt och stillsamt och Ice stannar alltid på lemmen på vägen ut och ser sig omkring innan hon sakta fortsätter att backas. Underbart!
”Min” häst är jättefint tränad och kan egentligen skickas in men eftersom hon inte lastats så mkt senaste åren så har hon visat lite mer bänglighet så vi behöver träna tillbaks henne igen. Eller mest jag egentligen, hon har inte riktigt samma respekt för mig än så jag måste jobba på vårt samspel.
Att skaffa egen transport och träna hästen till att bli självlastande är det bästa jag nånsin gjort. Mkt mer frihet, älskar det!
Har ingen häst nu, men de två jag haft tidigare har jag lastat och kört med själv. Visst att någon följt med ibland men då endast för att det är trevligt med sällskapet 🙂 Min första häst krävdes det en del lastträning med innan jag kunde lasta henne själv, medan min andra häst redan var lättlastad så det enda som behövdes där var att han skulle förstå att det gick bra att gå in utan att jag gick före. Hoppas nu på att kunna sköta lastningen lika smidigt med framtida hästar.
Min skickar man bar upp i släpet och stänger så jag kan åka själv om jag vill. Jag har ändå alltid med mig någon på tävling då det är så himla tråkigt att åka själv, det är nästan alltid någon som kan eller vill följa med så sällskap brukar inte vara något problem. Som sagt jag hade kunnat åka själv om det hade behövts men det behövs sällan!!
Hur löser ni det rent praktiskt med sadling osv. när ni är ensammen vid tävling och träning om det inte finns gästboxar? 🙂
Om det är nära till en träning kan jag köra hästen sadlad (sadlar då i mitt eget stall som jag brukar), annars får jag helt enkelt sadla på plats genom att hålla hästen i ena handen och sadla med den andra så att säga. Förutsätter ju att hästen lärt sig att stå stilla.
Jag gör likadant. Om det finns utrymme runt släpet kan jag ibland dra en grimma utanpå tränset och binda upp hästen i en av de bindringar som jag har på sidan. Sen får man ju planera lite – jag har ofta med mig en sadelbock så jag kan ha sadeln klar på ett lämpligt ställe innan jag lastar ur. Jag vet även att det finns folk som sadlar i transporten, och känner till och med till en ryttare som knoppar hästen i transporten på tävlingsplatsen.
Jodå, sadlat i transporten har jag faktiskt också gjort en hel del i mina dagar trots att tex Heron tog upp nästan hela släpet.
Och flätat har jag gjort en gång men det var bara för att jag inte visste om jag skulle hinna fram till en tävling i tid (hade varit och tävlat med Soya dessförinnan).
Tack för svar!
Jag har alltid haft hjälp av familjen tidigare, men nu när vi flyttat så får man lösa det själv 🙂 Pållen är van att lastas själv och går på utan problem – det är bara jag som måste lösa den praktiska biten med allt annat, haha.
Ett tips är att åka iväg till någon trevlig uteritt eller annat där du inte är nervös eller under tidspress så att att du kan träna i lugn och ro.
Har haft nagra hastar som gick in hyfsat snallt och snabbt, men sedan ville backa ut, sa i perioder har jag behovt nagon dar som kunde stanga lammen. Det var ett problem nar avfard till tavling ofta skedde vid typ 5 pa morron… Brukar inte skicka in dem, men det vore ju basta metoden och undviker problemet jag hade med Archie: med honom kunde jag tra en longeringslina genom uppbindingsringen och backa ut, da stod han kvar, medans om jag inte hade linan sa backade han ut med mig. Gick jag ut genom framdorren sa backade han ut innan jag kunde komma runt och stanga. Men det fixade sig da han var total handvaska i alla andra avseenden, sa med longeringslinan forsokte han inte ens ga ut, och att fa in honom var inget problem i sig. Annars har val de flesta varit problemfria. Urlastning gor jag enbart genom framluckan, sa det ar inget problem. Avskyr att behova backa ur hastar, och varfor ska man gora det pa moderna transporter som alltid har fronturlastning – har inte era transporter det?? (med tanke pa att de flesta av er pratar om att backa ut – trodde jag inte manga gjorde nufortiden).
Vad galler att aka ensam pa tavling sa behover man ju hjalp med hinknissande pa distansritter sa det ar litet kranglingt – inte supermanga som vill offra en hel dag at sadant. De flesta anvander sina familjer till det, men jag har inte haft nagon familjemedlem som varit speciellt sugen pa det, sa det har blivit till att tigga och be, eller byta tjanster med andra ryttare. Pa tavlingsplatser tycker jag alltid det finns nagon man kan be att hjalpa en litet med lastning om det bara galler att stanga lucka och sa, sa det ar val inget problem. Sen ar det ju alltid manga man kanner da distansvarlden ar liten. Jag binder fast hasten i en snorstump i uppbindningsringen pa utsidan av trailer medans jag sadlar och efter tavlingen. Om jag maste ga ivag tex till sekreterartaltet, sa far hasten sta kvar i transporten. Det ar aven vanligt att satta upp en liten ’corral’ (hage) pa distanstavlingar, och hastarna brukar bli vana vid det snabbt. Sin corral kan man satta antingen vid sin transport (och binda tejpen i transporten, eller bara med staketpinnar. Boxar brukar bara finnas pa stora tavlingar eller de fatal tavlingar som startar pa en kapplopningsbana, annars ar det mera vanligt att man overnattar pa B&B och kommer till tavlingsplatsen pa morgonen, dvs ingen box pa plats.
I Sverige är det fortfarande vanligast att man INTE har front-urlastning.
Aha, det visste jag inte. Kan inte komma ihåg att jag sett någon icke fronturlastad på många år.
Vad konstigt att det kan skilja så mellan två länder som ändå inte ligger såååå långt ifrån varandra. Undrar vad det beror på?
Å andra sidan är väl nästan alla bilar i USA automatväxlade och JAG kan för mitt liv inte begripa att det inte är vanligare i Sverige- i storstäderna i alla fall. Aldrig mer manuellt växlad bil för mig kan jag bara säga (och maken och fadern säger detsamma).
Jag kan lasta själv men är maken hemma så hjälps vi åt. Båda Alvas ponnyer går att skicka in men Wille får jag lägga longerlina runt bommen och ”hala” in. Så jag kan lasta/åka själv men har gärna sällskap med om det går. 🙂
Jag kan numera lasta själv, yippi! Trodde faktiskt aldrig att jag skulle lyckas med det på min häst, men det går. Det är dock inte optimalt eftersom jag måste leda in honom som vanligt och sen gå runt och stänga om honom=han kan backa ut om han vill. Så på tävling skulle jag aldrig åka själv då det är riskabelt att lasta på detta sätt. Och sen är ju så mycket trevligare att ha sällskap med sig, och någon som kan hjälpa en med allt det praktiska så man slipper rida fram med kavajen, och någon som står bredvid och kan hålla lite koll på tider osv Min syster är en klippa som alltid är med mig!
Jag vill helst inte åka själv. Har haft hästar som krånglat och råkat ut för att en hoppade över bommen när jag var själv och det var otäckt. Sen dess är jag lite skraj när jag transporterar.
Efter lite krångel i början av vår relation kan min häst numera lasta sig själv, han går in och jag stänger luckan. Samma på vägen ut, jag öppnar och han går ut. Skickar in och ut honom med longerlina så jag lätt kan få tag på honom OM han mot förmodan skulle ha lite bråttom ur. Så till träningar åker vi själva. På tävling har jag gärna med mig någon dock. Det skulle nog gå ändå men det är skönt att ha någon som kan ta av benskydden så jag slipper hoppa av strax innan start.
Hedwig tillhör ju som du kanske gissat den sk ”handväsksvarianten” av häst så henne lastar jag själv och kör utan problem själv både till tävling o träning. På tävling brukar jag sätta en grimma över kandaret o ha henne i longerlina när jag sadlar om jag är ensam. Enda är väl att det är så tråkigt att åka själv till tävling så jag är glad när någon följer med. 🙂