I morse författade jag ovanstående meddelande på stalltavlan och jag kunde i eftermiddags inte FÖRSTÅ varför det hade ifrågasatts?!?!?!
Som tur var fanns en stallkamrat tillhands som lite försiktigt sa ”men han finns ju inte mer”….annars hade jag funderat än….
Nu får jag ge mig!
Så är det med älskade djur – de sätter djupare spår än man riktigt kan förstå…
Jag kommer på mig med att kalla nya hunden, som bara varit hos oss en vecka, för gamla hundens namn! Fast den senare har iofs blivit omplacerad snarare än avlivad, men jag förstår hur du känner dig!
Det nog mest det att jag med de föregående djuren ALDRIG har kallat dom för fel namn och nu gör jag det tämligen ofta. Jag både säger det och skriver det (även på bloggen någon gång).
Det finns nog många förklaringar till detta och EN är att Vicke på SÄTT OCH VIS påminner om Kreon, inte så mycket till utseendet men om Kreon någon gång hade blivit ”tam” så hade han väl blivit som Vicke ungefär.
Och ingen skugga över Vicks- jag tycker mycket om honom och är SUPERNÖJD med mitt köp så det är liksom inte så att jag ständigt jämför honom med Kreon à la ”varför är han inte som Kreon, suck….”.