Hade en intressant diskussion med en annan hästägare kring det här hur vanskligt det kan vara att köpa häst efter bara en eller möjligen två provridningar samtidigt som att det (väl?) just går till så då DE FLESTA köper häst?
Jag vet få som åkt och provridit säg 4-5 gånger och det kan så klart bero på olika saker- främst kanske att man bor långt ifrån säljaren.
Jag minns hur förvånade en del var över att jag bara provred Vicke en gång och hade han inte funnits 60 mil utan säg 10 mil från mig hade jag absolut gjort det fler gånger.
Nej, det kan verkligen vara ett lotteri det där med att utifrån en enda provridning bedöma om hästen kommer att passa en eller inte och det har jag själv många exempel på.
Och att hästen beter sig på ett visst sätt på provridningen och på ett helt annat sätt när den kommit till det nya stallet och blivit ”varm i kläderna”- ja, det kan jag också vittna om utifrån egna erfarenheter.
Minns tex då jag köpte den häst jag hittills ägt längst (10 år), Heron.
På första provridningen var Heron väldigt istadig (han var då 4 år och väldigt lite och sällan riden) och jag var absolut inte intresserad av köp.
Uppfödaren ringde mig dock och bad mig komma tillbaka för en ny provridning och då var istadigheten helt borta.
Samma dag som hästen kom till mig och jag skulle longera honom i ridhuset var han fullständigt hysterisk och jag trodde att linan skulle sprängas i tusen delar- ett beteende som ALDRIG NÅGONSIN återkom under våra 10 underbara år tillsammans. En snällare och bussigare häst fick man leta efter….
Jag har även funderat över det här med Vickes trav vid provridningen och efter det att han kom till mig i Skåne.
Visst var han skumpig när jag provred men det går inte att jämföra med det som komma skulle….
Hade han på provridningen varit lika skumpig som han var den första månaden hos mig hade jag absolut inte köpt honom- det kan jag nästan garantera.
Min teori kring just hans travskumpande var/ är att Vicke är ganska känslig och att han, då han blir spänd, kanaliserar detta till just ryggen.
På provridningen var han i sin invanda miljö och han reds dessutom fram av den ryttare som hade utbildat honom i ett år.
När han sedan kom till mig och den främmande miljön så spände han sig så pass att det knappt gick att sitta på honom fast han GAV ett sansat intryck.
Att det bara skulle handla om att jag har LÄRT mig att sitta på honom tror jag inte- därtill är skillnaden för stor mellan hur han var då och hur han är nu (helt normal att sitta på).
Så som sagt: man kan verkligen inte alltid och till 100 % döma hästen efter första provridningen- inte per automatik i alla fall :).
Sedan finns det ju många andra saker man kan göra för att i alla fall försöka minimera lotteriet med att köpa häst där provridningen bara är EN av måna faktorer enligt mig.
Det är väl helt enkelt så att du nu har lärt dig rida honom så att han slappnar av och släpper ner dig i sadeln
Det OCH att han har kommit till ro i den nya miljön tror jag.
Jag fick ”öppet köp” på min häst i två veckor när jag köpte Royal. Det händer nog väldigt sällan att man får det när man köper häst men för mig som köpare så kändes det väldigt bra att ha! 🙂
Efter första hästen var jag mer noga med andra, jag provred 2 ggr hos ägaren i paddocken, tränade honom en gång i hoppning för min tränare (i vårt ridhus) som fick tycka till om honom, efter det red jag ut en gång med ägaren. Efter det tyckte jag att jag hade en bra bild av hästen som sedan stämde under den fantastiska tid vi hade tillsammans. 🙂
Har mest kopt ’grisen i sacken’ dvs fol och 2aringar, och da har jag gatt pa stamtavlan, foraldrarnas prestationer, syskonens prestationer, hur den ar att hantera och hur den ror sig och ser ut, forstas. Gar ju inte att gora mycket annat. Att se den mer an en eller tva ganger ger ju inte mycket mer.
Den enda gang jag kopt en inriden hast har jag gatt pa ovanstaende plus veterinarbesiktningen plus att jag red den pa ridbanan tva ganger (inte nan langre stund, kanske 10-15 min var gang) och sag den riden av han som ridit in den, samt att jag red ut pa en halvtimmes tur med uppfodaren, da jag aven fick chans att galoppera och allmant kanna om den kandes vild och galen och oridbar (haha, det gjorde den alltsa inte!). Det kandes val som om det rackte, och jag ar extremt nojd. Kanske kanner man litet olika beroende pa hur mycket hasten kostar? Om jag skulle lagga £15K istallet for £2K-£3K sa skulle jag kanske vilja vara litet sakrare? Nu kostar o-tavlade distans-amnen inte sa mycket mer an £2K-£4K, speciellt om de ar litet nyinridna (min hade blivit riden i 2-3 manader).
Skulle gora samma igen, men daremot har jag en dalig erfarenhet som saljare. Salde ju mitt sto till en kvinna som helst ville kopa bums utan att prova, men det gick jag (och min tranare, som kande hasten och visste att hon var svar – koparen var en annan av tranarens elever) inte med pa, utan hon fick komma och provrida. Det blev katastrof och hasten var sedan hos min tranare en lang period. Nasta kopare ville ocksa kopa utan att ens prova men tranaren sag till att hon kom och provred tva ganger, och andra gangen skickades hon ut pa en lang (minst 1h) ritt pa egen hand for att se om hon klarade det. Hon var en valkand erfaren distansryttare och alskade hasten och kopte henne. Efter ett ar klarade hon inte av hasten mera… Sa till och med detta insisterande pa att hon red mycket och testade ordentligt, loste inte helt problemet, tyvarr. Det ar val litet lotteri, men personligen tanker jag alltid att jag kan ju alltid salja om det ska vara sa att det inte funkar. Till skillnad fran nar man skaffar barn, da far man liksom inte prova ALLS forst, och det ar ju helt galet – binda upp sig i 18 ar utan att ha testat minsta lilla forst! 🙂
Efter att jag provat din Archie hittade jag ett fantastiskt vackert sto. Jag provred bara en gång pga olyckliga omständigheter.
Fick hem en skogstokig häst som inte gick att hantera eller rida. Stegrade och bar sig allmänt illa åt.
Ägaren sa att vid provridningen att ryggen var röntgad utan anmärkning. Så bra, tänkte jag. Utan att fundera närmre över varför en röntgen hade utförts.
Fick reda på sen att stegring just hade varit ett problem.
Ville häva köpet redan efter 3 dagar. Hästen hämtades tillbaka efter 2 veckor av en mycket ilsken säljare.
Nästa häst som jag har idag provred jag 3 gånger och fick öppet köp i 2 veckor.
Och jag älskar den hästen.
Jag provred min häst en gång. Det var en vild chansning. Dessutom är han min första häst, jag hade inte med mig någon tränare eller erfaren hästmänniska heller. Idag skulle jag säga att det är totalt vansinne att göra så 😉 haha! Jag har dock världens finaste häst, och efter nästan fem år ihop så har han lärt mig otroligt mycket och jag har aldrig ångrat mitt val, han är en trygg läromästare med glimten i ögat, precis som jag vill ha det 🙂
Beas berättelse liknar min egen. Jag och min dotter, 12 år skulle köpa häst tsm. Dvs. jag skulle köpa, hon skulle vara med på resan. Vi hittade honom på andra försöket. Vi tyckte om hans personlighet, inte ridningen. I bilen på väg hem sa jag bestämt, nej – inget att ha. Dotter såg på mig och sa ”men joooo”. Sagt och gjort, vi åkte en gång till och umgicks, provred igen. En helt fantastisk liten häst vad gäller att få kontakt. Ridning, fortfarande bara ok. Men hursomhelst blev det den hästen vi tog hem och fortfarande har. Med facit i hand, vi kunde inte valt en finare vän. Han har tagit min dotter från ridskolehoppning upp till 1,10. Mig har han lärt sits, hand, hästvett. Därtill har han varit oförskämt frist och problemfri. Kan bara konstatera, man ska inte lite på sitt första intryck av hur det är att sitta på h*n. Titta på personlighet och kontakt 🙂 Resten löser sig…