Dagens träning för Christina var inställd men det blev som rubriken säger dressyrträning för Vicke ändå även om den skedde i vår ensamhet i ridhuset.

Ute piskade regnet (vilket det har gjort i princip hela dagen) så det kändes ganska mysigt att sitta och dressyra solo och i lugn och ro.

Skänkelvikningarna börjar kännas riktigt bra nu- jag skriver kännas för dels är jag för närsynt för att se något i våra speglar och dels vet jag erfarenhetsmässigt att man inte kan lita på min känsla i just denna rörelse- det har hänt mer än en gång att jag tyckt att det kändes sååå bra minsann och så har jag ändå fått typ betyget 5 med kommentaren ”släpande bakben” på tävling.

Jag får helt enkelt visa Christina om vi tränat tillräckligt bra i nästa vecka :).

Skolorna leker vi fortfarande med och idag provade jag till och med några galoppombyten.

Från vänster till höger måste jag ge en distinktare hjälp för att bytet inte ska komma ”ett efter hjälpen” medan bytena från höger till vänster är mycket lättare att göra och blir väldigt luftiga och stora. Ibland kommer de även när jag inte VILL ha ett byte 🙂 så det är inget Vicke har svårt för i alla fall.

Idag har jag både börjat och slutat min djurdag i mörker.

Först ut var Soya som jag cyklade med klockan 6 i morse då det fortfarande var väldigt svart ute. Turligt nog kunde vi hålla oss på en enslig grusväg som cykellampan lyste upp i alla fall hjälpligt men jag får nog säga att mörker-motion inte är min grej.

Efter jobbet var det Vickes tur att röra på benen och det hann bli ganska mörkt innan vi var hemma i stallet igen.

Jag  började passet med 10 minuters skritt och avslutade med 15 minuters dito medan jag däremellan höll igång i både trav och galopp i en halvtimme utmed grusvägarna.

Det blev en hel del skolor- jag tycker att det är ganska bra att öva dom just utmed långa och smala vägar- man kan ju liksom hålla på ända tills det känns bra utan några störande kortsidor som dyker upp :).

Skämt så sido men för Vickes del passar det även bra att göra skolorna ute då hans form automatiskt då blir lite högre när han tittar sig omkring :), i ridhuset tappar han ibland ner huvudet för lätt och kryper ihop.

Nu när jag inte behöver träna på att sitta obehindrat i traven kunde jag också jobba med att samla traven en del och det fungerade fint.

Ja, med regn mest hela dagen är jag glad att vi har ridhus på anläggningen…eller glad…det är ju som jag redan nämnt en FÖRUTSÄTTNING för min del.

Så fast det öste ner ute satt jag och red torr och varm på Vicke i ridhuset och vi tränade på det som vi tränar för det mesta- skänkelvikningar, skolor, tempoväxlingar i galopp och förvänd galopp.

Det är bara att nöta på och jag tycker att det går bättre och bättre.

Sedan jag började rida med spö finns det en helt annan elektricitet i Vicke- man behöver bara nudda honom med piskan för att han ska reagera rejält och den extra energi han får då gör att det mesta känns bättre.

Det roliga är att jag mest rider i trav numera- vem kunde tro det för bara några veckor sedan :)!