Månadsarkiv: november 2013

Måndag- regn!

Idag har det regnat så gott som hela dagen så det passade ganska bra med den vilodag jag hade lagt in för Vickes del.

Jag är väl inget fan av att rida/ skritta ut i vanliga fall heller även om jag ändå gör det regelbundet men när det spöregnar och är mörkt kan man definitivt ha det roligare- till och med om man har en sådan snäll sötnos som Vicke :)!

Veckan som gått

DSCN0488

Ett steg närmare Världscupen med kandaret på :)!

DSCN0489

 

Ja, hösten rullar på och vintern närmar sig även om temperaturerna fortfarande är mycket behagliga (runt 10 grader).

I måndags stämde tyvärr väderleksprognosen mycket bra här- den ”utlovade” stormen infann sig och förde med sig en hel del förödelse, tack och lov inte hemma hos oss eller på Vickes anläggning.

Vi fick bara en jäkla massa löv i trädgården och Soya vägrade att gå ut på kvällen men det är ju att betrakta som I-landsproblem minst sagt.

I tisdags tränade jag som vanligt för Christina och det gick hur bra som helst om jag får säga det själv.

I onsdags tränade jag ännu lite mer dressyr fast på egen hand och hittade en väldigt fin trav som jag faktiskt har lyckats få med mig ganska mycket under resten av veckan.

I torsdags red jag både Zack och Vicke- den förstnämnde fick dressyrjobba som vanligt då jag rider honom och den sistnämnde blev utskrittad för att klättra lite. Soya fick en långpromenad i skogen med sin kompis Vilja och jag fick prata av mig med Åsa :).

Fredag och lördag tränade jag åter dressyr även om jag inte gjorde det så länge eller ställde så stora krav och denna dag var det också dags för Zack att debutera i MSV C:1 vilket jag tycker att han gjorde med den äran.

Jag var rädd för att han kanske skulle bli så där hetsig som han kan bli ibland på banan vilket också gör det väldigt svårt att som ryttare bestämma tempot i galoppen tex men jag hade inte behövt att oroa mig- det kändes nästan som att det är MSV C Zack SKA gå (för då har man kandaret att hänga sig i ha ha ha) och inte de lättare klasserna.

På söndagen var det Vickes tur att tävla och han känns bara bättre och bättre att rida på tävling även om procenten än så länge är blygsamma. Att han tex blir väldigt spänd i första klassen kostar- då blir han svår att få att gå korrekta vägar och han står också emot, något han inte gör hemma.

Men, jag är vid gott mod och vill bara träna, träna, träna- tävlandet får nog ligga nere till våren misstänker jag då vinterväder inte är så roligt att ge sig ut i alla gånger.

Söndag- bättre och sämre

Även idag var det tävling och denna gången var det Vickes tur att lufta sig.

Det är så skönt när man har en tävlingsplats till vilken det tar en kvart att köra- idag var jag hemma hos mig själv en timme efter att jag hade startat (!) och då hade jag hunnit lämna av Vicke, städa transporten OCH sätta in alla saker i sadelkammaren.

Tävlingen då?

Tja, Vicke fortsätter på sin inslagna bana; sköter sig så perfekt som bara är möjligt med precis allting kring tävlandet utom inne på banan där han i första klassen verkar tro att domarbordet och antingen ena hörnet i dess närhet eller båda ska DÖDA honom om han närmar sig.

Det är så att man känner paniken komma när man rider in på banan och han inte ens vill närma sig domarbordet utan ålar sig flera meter därifrån.

Hade man fått…säg 5 minuter inne på banan innan startsignal kan jag lova att våra resultat hade sett helt annorlunda ut, i alla fall i dagsläget.

Nu blev det för spänt i LB:n, Vicke girade och sneddade, stod emot på vissa ställen vilket gjorde att jag fick bearbeta honom för mycket med skänklarna vilket domaren också påpekade.

När vi gick in i LA:3-an var det också som på tidigare tävlingar- då hade Vicke ”glott av sig” och det blev helt annan ridning.

Tyvärr fick vi ett omslag i den förvända galoppen på båge vilket jag inte lyckades korrigera så betyget där blev 1 (ETT!!!!) och med dubbel koefficient så kostade detta i varje fall 10 poäng och påverkade ju även helhetsintrycket.

Så dagens procent, 62, 3 och 59, 1 var inte mycket att hänga i julgranen men min KÄNSLA….den blir banne mig bättre och bättre.

Betänk att jag för 3 veckor sedan skumpade runt som en jojo på hästen med HEMSK känsla- nu sitter jag hur obehindrat som helst på framridningen och nästan lika bra inne på banan och den förbättrade traven hemifrån (luftigare, mer energisk)  är MED OSS i stora delar!

Att jag tjatar så mycket om detta med traven är för att jag på fullt allvar  för ett tag sedan i alla fall TÄNKTE TANKEN att jag kanske skulle bli tvungen att sälja hästen eftersom den var så otroligt jobbig att sitta på.

Ridning ska ju både vara kul och relativt behagligt, inte jobbigt och besvärligt och det var det verkligen de första veckorna.

Så att vi har kommit så här långt på 2 månader känns verkligen hoppfullt för givetvis är inte mitt mål att agera klassutfyllnad som vi gör nu utan jag tror och hoppas att det ska bli bättre även procentmässigt när vi har lärt känna varandra ännu bättre.

Mina åsikter om att slå hästar

På tal om gårdagens diskussioner hittade jag ett flera år gammalt inlägg som jag skrev och som handlade just om att bestraffa hästar.

Inlägget kan ni läsa här och jag står fortfarande för det jag skrev då.

Jag skulle idag vilja tillägga att det där huruvida jag slår mina hästar är en väldigt hypotetisk fråga nästan då jag på rak arm inte kan påminna mig när detta skulle ha skett eller varit befogat.

För när jag tycker att det är befogat att slå en häst är tex när den SPARKAS och/ eller BITS- det är ett gigantiskt big no-no för mig, fullständigt oacceptabelt och något som jag räknar som ”onormalt”.

Skulle en häst sparka eller bita mig kan jag garantera att jag inte hade nöjt mig med att straffa hästen med tex RÖSTEN utan den hade fått sig en rejäl smäll, precis som hästar själva tillrättavisar varandra.

Och tro mig; om en häst hade bitit/ försökt att bita mig och den hade fått en smäll då hade den VETAT varför smällen kom- dummare än så är inte ens hästar, sina ärthjärnor till trots.

Lördag- fina, fina Zack

Idag kom äntligen dagen jag sett fram emot ett tag nu- Zack och jag debuterade i MSV C:1!

Jag har ju varit det röda djurets största kritiker sedan jag började rida honom i somras och hävdade länge att det inte fanns på världskartan att jag skulle kunna lotsa honom runt i MSV C; ”man behöver ju en hel långsida på sig för att göra halt ur galopp” minns jag att jag bland annat sa (och menade).

Men, som ni som har läst bloggen sedan jag började rida detta djur vet så har han utvecklats enormt sedan dess och idag var det alltså upp till bevis.

Nej, vi lyckades inte nå upp till mitt mål på 62 % (vi fick 60, 8) men min känsla på framridningen var SUPERBRA och även inne på banan kändes det faktiskt väldigt bra för att vara första gången.

Jag tycker absolut att Zack så att säga ”platsade” på denna nivå- vi gjorde verkligen inte bort oss, fick i alla fall 7 stycken 7:or och en 8:a (på den avslutande halten) och det finns så mycket att förbättra med relativt små justeringar.

Med tanke på att jag bara ridit Zack en dag i denna veckan och 2 dagar den föregående samt att vi inte tävlat på 3 helger så måste jag åter berömma detta snälla djur som verkligen tar sig i kragen när det är tävling.

Hemma har han av och till släppt betten på kandaret tex- hans försvar när jag har pressat honom; idag fanns det inte tillstymmelse till sådana idéer.

Min känsla var som sagt otroligt fin under stora delar av framridningen; bland annat flög Zack fram i travökningarna medan han höll sig lugn i galoppen och inte ville hetsa iväg som han kan göra ibland så ja…jag kan inte annat än vara otroligt nöjd!

Annars var väl tävlingsdagen inte optimal som sådan- det har regnat precis hela tiden och jag var mycket glad att jag hade hunnit rida Vicke innan jag åkte till Zack.

Den stora bruna gossen fick ett nytt repetitions-pass i ridhuset i morse med fin trav, lite skänkelvikningar, förvänd och samlad galopp.

Den dagen jag kan ”åka omkring” på honom på tävling som jag gör med Zack….tja…då får ni se upp konkurrenter :)!