Månadsarkiv: november 2013

Onsdag- lite vila

Nu var det många dagar sedan Vicke fick vila helt från arbete men idag kunde det passa bra tyckte jag.

Jag nöjde mig med att borsta av honom och ge honom lite massage- sedan blev det boxen igen med något kilo morötter som tröst :).

Själv tog jag mig tid att leka lite med katterna i allmänhet och Gullis i synnerhet samt att prata lite med stallfolket innan jag begav mig hemåt.

Fråga från en läsare om automatisk utfodring

Hur ställer ni läsare er till det här med automatisk utfodring av hästar? Häromsistens hade tydligen Lussan uttalat sig väldigt nedlåtande om det och att det minsann skulle vara personlig kontakt med hästarna mm. Har en kompis som har det och de gör så att hästarna får högiva ca en timme innan de kommer till stallet, hästarna får sen kraftfoder och täckas och så ut i hagen där det väntar lite mer hö, sedan har de en extra fodergiva sent på kvällen efter att alla gått hem, de har också lyset på timer. Många blir upprörda och menar att det är slött, medan jag tycker det är smart… intressant att läsa vad andra tycker.

Ja, utan att ha tänkt igenom frågeställningen i minsta detalj så måste jag spontant svara att jag tycker att det låter hur smart som helst med automatisk utfodring och jag hade varit MYCKET TACKSAM om vi hade detta på vår anläggning.

Som jag ser det så är detta bara något väldigt tidsbesparande och vadå ”kontakt med hästarna”…hur mycket kontakt har man egentligen med en häst som man slänger in ensilage till eller fodrar kraftfoder genom en lucka i väggen (som hos oss)?

Det ENDA jag kan se som en risk i det sammanhanget är att man i just FODRINGSÖGONBLICKET missar om en häst verkar sjuk, något stallbandage har gått upp eller vad det nu kan handla om men nej…den risken hade jag tagit.

Det är ju inte så att man tex hos oss inte hade haft någon kontakt med hästarna bara för att man inte fodrar dom manuellt- de ska ju ändå både släppas ut och tas in av en mänsklig hand.

Så jag tycker HISS- vad tycker ni?

Tisdag- jag kände rätt

Eftersom jag nu har skrivit om den ”förbättrade traven” flera gånger och också påstått att skänkelvikningarna känns bättre var det skönt att Christina kunde bekräfta detta under dagens träning.

Även formen är bättre (mer uppe med näsan) och det var nyttigt att få kritiken ”kryper ihop” på en av de senaste tävlingarna- det fick mig att skärpa mig och fokusera lite mer på detta.

Men ni vet hur det är, eller i alla fall är det så för mig- jag kan inte tänka på ”allt” samtidigt, på både formen, tempot, min sits, mina skänklar, att ”få till” alla möjliga rörelser bra på en och samma träning osv.

Och då kan det bli så där att man plötsligt inser ”oj- nu var det länge sedan jag fokuserade på bla bla bla”.

Dagens (hjälpsamhets)fråga

Fråga till er som står inackorderade:

Jag antar att det på er anläggning finns sådant som ni betalar för att få utfört och sådant som ni FÖRUTSÄTTS sköta själva- och det kan ju så klart variera vad detta kan handla om.

Min fråga är om ni utöver det ni förutsätts sköta själva ibland/ofta/alltid hjälper till med något och vad detta i så fall är och VARFÖR ni hjälper till?

Är det för att avlasta stallägarna, för att ni tycker att det är roligt, för att det blir bättre om ni gör det själv, för att ni inte ”står ut” eller vad är skälen?

I mitt stall är det inte mycket som vi MÅSTE göra- det handlar främst om mockning och att göra i ordning höpåsar och foderspannar åt våra hästar förutom att vi har jour på söndagarna.

Kanske just för att vi har så få krav på oss och kanske också för att i alla fall jag får en annan känsla för ett så litet stall som vårt (7 boxar) än när jag tex stod på ridskolan som inrymde 70-talet hästar så hjälper jag gärna till med allt möjligt i mån av tid och kunskap.

Jag ger mig således inte på några avancerade haglagningar tex, det duger jag inte till utan instruktioner och rätt redskap men jag kan mycket väl hjälpa till att fodra tex eller släppa ut eller ta in hästar från hagen, tömma papperskorgen eller annat som inte kräver några större insatser.

Där är man ju väldigt olika har jag märkt genom åren och för att ta ”tömma papperskorgen” som exempel så skulle den kunna svämma över i dagar utan att någon annan än jag störs och då går jag också och tömmer den.

Vid ett tillfälle svarade en hästägare att personen inte visste VAR papperskorgen skulle tömmas men i min värld FRÅGAR man väl i så fall?

Som sagt- man är olika, stör sig på olika saker och har, gissar jag framför allt olika mycket TID att lägga på ”frivilligarbete” :).

Men hur gör ni och varför? Eller hjälper ni aldrig till och varför i så fall?