Fråga från en läsare om häst med livslång skada

Jag är nyfiken på hur ni läsare tänker/resonerar när hästen inte kan ridas mer pga en skada. Hästen har inte direkt ont men skadan kommer igen vid ridning. Avlivning direkt eller en sista sommar i ”frihet” på bete? Sällskapshäst? Den älskar att bli riden o jobba. En jobbig fråga som de flesta ställs inför någon gång tror jag. Hur tänker ni? Mvh Linda

Om jag ska börja med att svara för egen del så hade jag OM jag hade haft egen gård ÖVERVÄGT om hästen kunde ha ett bra liv hos mig utan att bli riden. Med andra ord hade jag kanske låtit hästen leva och kanske tagit bort den- det beror på skadan och hästen.

Som jag lever idag hade jag med största sannolikhet tagit bort den såvida inte någon extrem faktor hade talat för annat beslut- tex att jag kände någon som jag verkligen litade på och som ville ha hästen och betala för den.

I sak är jag emot resonemanget à la ”en sista sommar”- har jag tagit ett beslut vill jag verkställa det så fort det bara går och inte dra ut på det, framför allt inte, som vissa påstår, ”för hästens skull”.

Minns att vi hade en ridskolehäst för tusen år sedan som fick ett sista bete med sina kompisar- jag förstod aldrig det. Hästar tänker inte som vi och jag tror inte att hästen kände någon form av tacksamhet för att den fick leva ”på övertid”.

Jag är oändligt tacksam över att jag aldrig behövde ta hem Kreon ens en enda dag- det hade varit långt mer plågsamt än hur historien slutade för hans del.

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna-Kajsa

    Som vanligt svarar jag att det beror på situationen :-). Jag har ju gård och för det mesta någon box över, så rent praktiskt kan jag ju ha en häst som går som ”sällskap”. Jag har de senaste åren haft två fall med hästar som jag vet inte kommer kunna tränas (därmed inte sagt att de inte kunde ridas). Den yngre hästen var fem. Där tvekade jag inte att ta bort honom genast. En så ung häst tycker jag inte kan gå och skrota resten av livet. Den andra var min gamla tävlingshäst, som jag haft roligt med i massor med år. Hon fick en pensionärstid på några år. Hon reds en del och fick även några föl, så hon var inte helt sysslolös – men jag skaffade andra hästar att träna på. Hon fick förresten även en ”sista sommar”. Vi fick ett erbjudande om att vara med i en teaterföreställning. Det var mycket fart och action, och hon älskade att åka dit, galoppera över scenen i full fart och få massor med applåder. Jag visste innerst inne att hon nog egentligen inte höll för detta, och jag hade även tagit beslutet att inte låta henne genomlida en vinter till, då hon hade det jobbigt med kylan på slutet. Jag red henne ändå i föreställningarna eftersom hon så uppenbart levde upp och tyckte det var roligt. På hösten tog vi bort henne. Detta var det långa svaret på frågan. Det korta är att det är två saker jag aldrig skulle göra: 1. Ha kvar en obrukbar häst om det innebar att jag inte kunde ha en annan. 2. Skänka bort eller sälja en obrukbar häst.

    Svara
  2. Petra

    Har haft två hästar som skadat sig och inte kunnat fortsätta som ridhäst. Första stoet triangelmärktes och fick bli avelssto och trivdes med det. Andra stoet hade röntgenförändringar så henne ville jag inte avla på, hon hade INTE trivts som sällskapshäst så hon togs bort direkt på kliniken när skadorna uppdagades. Att ge en häst en sista sommar kanske känns bra för vissa och jag kan förstå det, men har jag redan tagit beslutet så vill jag ha det gjort så snabbt som möjligt. Men där är nog alla olika. 🙂

    Svara
  3. Rie

    Gammelpållans dotter blev halt och det visade sig att hon hade ringkota. Eftersom jag hade ekonomisk möjlighet att ha henne kvar så tänkte jag att hon skulle få vara kvar då hon inte haltade i skritt. Mina hästar var dessutom uppstallade hos en veterinär så hon var ju under kunnig uppsikt…
    Men vad jag inte hade räknat med var att hon skulle förändras psykiskt. Det var en häst som älskade att stå i centrum, gillade att fara i farten och som hade åsikter om det mesta. Denna glada häst trivdes inte alls med sitt nya liv och förvandlades efter en tid till en håglös surpuppa. Därför avlivades hon. Mycket ångesfyllt för mig, att avliva min egen uppfödning vid bara 14 års ålder.

    Hennes mamma, gammelpållan, däremot gick här hemma hos oss (vi hade köpt går då) i flera år som sällskapshäst och trivdes med det. Hon gick att rida, inga kroppsliga problem, men kombinationen sänkt rygg/ej längre passande sadel och att hon fortfarande for fram som ett jehu a la 3åring vid fyllda 28 gjorde att det kändes väl osäkert att sitta barbacka på….dessutom hade jag köpt hennes efterträdare och hade ingen annan som klarade av att rida henne.
    Jag tog med henne när jag promenerade med hunden i stället – hon var som en stor hund.

    Jag har f ö haft flera sällskapshästar på foder. Den jag har nu skulle slaktas från en naturbruksskola då han är sliten och inte nog fräsch för att säljas som promenadhäst. Han går att rida, är inte halt eller så.

    Svara
  4. Anna-Karin Eng

    Om det är ett ok sto så är ju avel en möjlighet. Har bara haft ston som har skadat sig så det har fått bli deras andra karriär efter ridningen. Men sen är det inte alla som tycker det är så sabla häftigt att bara gå med föl och drälla i en hage. Då är det inte så juste att låta hästen bara stå.
    Skulle nuvarande sto skada sig och inte gå att rida så får jag nog överväga att ta bort, hon har inget avelsvärde och jag har inte råd att ha en massa hästar. Vill rida och även en häst som står kräver omvårdnad och mat.

    Svara
  5. My

    Om jag hade möjlighet skulle jag lätt ”spara” hästen, och se om den trivs som sällskapshäst. Det jag tycker många missar idag, som egentligen är VÄLDIGT bra, och som jag ser att Luzen fått, är uppfostran. Man säger att man behöver ston för avel, men att valacker är värdelösa, men valacken som uppfostrade Luzifer och hans syskon var värd sin vikt i guld. Alltid tålmodig, högst i rang men ändå snäll, han lärde dem inte bara att uppföra sig (även om Luz hade hingstfasoner som hingst, det är ju HORMONER) utan även hur man hanterar väder och vind och annat. Det är kul att se hur Luzifer, uppväxt med honom på lösdrift, hanterar vädret helt annorlunda än Primeur – uppväxt i Holland, troligen mest i box eller ensam i hage skulle jag gissa (även om jag inte vet).

    Jag skulle önska att varje uppfödare förstod vikten av att ha en riktigt bra uppfostrare och livslärare i unghästflockarna…

    Svara
  6. Emma L

    När jag fick beskedet att det inte gick att göra mer för min gammelgubbe tog jag beslutet om avlivning direkt. Under de långa viloperioderna mådde han inte bra och magproblemen kom som ett brev på posten. Han älskade att jobba och det kändes inte schysst att ha kvar honom som sällskapshäst. Att sälja en 21 år gammal häst var heller inget alternativ, det är mitt ansvar som hästägare att ge min häst ett värdigt slut och man vet aldrig vad som händer om man säljer vidare. Om jag hade haft en egen gård med stora hagar där man på något sätt hade kunnat aktivera honom utan att rida hade jag övervägt att ha honom kvar, men inte som inackordering. Det där med ett sista bete är enligt mig dumheter, hästen förstår inte sånt.

    Svara
  7. Linda Ferne

    Oj så många olika åsikter! Vi vet ju ännu inte om han blir helt bra igen, så plan À B o C finns ju., har upptäckt att han är mycket bra med unga ”slynglar ” i hagen o leder gärna flocken.. Att bara ha honom skräpandes i en liten hage för vårt eget nöjes skull är det inte tal om. Tack för åsikter och erfarenheter! Med vänlig hälsning, Linda

    Svara
  8. Mandas

    Vi har en dam som är avelsto/sällskapshäst sedan tio år tillbaka. Hon är 15 år i år så hon skadade sig illa som 5 åring efter en rejäl vurpa i hagen. Ena fram knät blev aldrig riktigt bra utan varje gång vi försökte träna igång så blev hon halt och hängde på en töm i kurvorna. Från början trivdes hon inte alls som sällskaps häst men sen hon fick föl är de som att hon kommit ner lite på jorden och tycker livet är helt okej även om dotter är 2½ år numera 😉 Vi ville ha ett föl först innan vi tog några beslut om avlivning osv, men hon kastade första fölet efter halva tiden, och sen kom de massa i mellan innan vi till slut skickade iväg henne igen på betäckning.

    Svara

Skriv en kommentar till Linda Ferne

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>