Året som gått, del 2

Ja, det första halvåret var inte så roligt mot slutet minst sagt.

För att ha något att sysselsätta mig med efter att ha förlorat Kreon så väldigt hastigt accepterade jag ett erbjudande om att få låna en bekants halvblodsvalack i en månad under juli.

Jag hade innan dess inte ens sett hästen på bild utan visste bara att han var 13 år och enligt ägaren outbildad (LC-LB-nivå) men snäll.

Efter en provridning då jag red ut med en god vän kom således Zack hem till ”mitt” stall (jag behöll min boxplats eftersom jag samtidigt letade efter en ny egen häst väldigt intensivt) och ett digert arbete följde.

Ja, hästen var verkligen oriden i mina ögon- sprang och snubblade i traven, kunde bara galoppera i ett övertempo, var extremt framtung och stenhård i munnen men jag klagade inte utan såg det som ett ”projekt” utan några som helst krav från ägaren på någon form av motprestation.

Ganska snabbt tyckte jag (konstigt nog kan man tycka efter det jag skrivit ovan) att det kunde vara roligt att prova att tävla med Zack och sedan följde en tävlings-turné utan dess like.

Vi var ute hur många helger som helst i rad under hela sommaren och hösten för ja, jag valde att fortsätta att rida Zack när ”min” månad med honom var över och han flyttade tillbaka till sitt stall.

På tävlingsfronten gick det för det mesta väldigt bra och jag har aldrig tidigare tävlat en häst som ofta gick bäst inne på banan- en mycket bra egenskap!

Vi fick en del placeringar, mest i LB men även en i LA och hann också debutera MSV C på godkända procent innan våra vägar skildes åt i början av november.

Jag hann också börja träna för en ny tränare (Hans) med Zack och detta inspirerade och lärde mig mycket.

Som sagt så slutade jag rida Zack i november och anledningarna till detta var flera där min ekonomi och tid spelade störst roll.

Jag hade helt enkelt inte råd att fortsätta att köra till Zacks stall flera gånger i veckan och dessutom betala för både träningar och tävlingar samtidigt som jag också skulle betala samma sak för den häst jag själv hade köpt under tiden: Vicke!

DSC_8005

Alltid redo för tävling!

Och nu får jag backa bandet lite för att berätta om hur DET köpet gick till 🙂 !

Ja, medan jag alltså sörjde Kreon och nötte basic-ridning på Zack letade jag efter en ny häst- ett letande som ibland tycktes tröstlöst.

Jag fick mängder av förslag på vad andra tyckte kunde vara lämpliga hästar, uppfödare, försäljningsstall, annonser och för det är jag fortfarande väldigt tacksam- det strömmade in förslag via mailen och IRL men det var först när min goda vän Ann som bor i Stockholm fick en idé som hoppet tändes på riktigt!

För att göra en extremt lång historia något kortare kände Ann till en häst (Vicke) som hon hade tränat när han var 4 år.

Ann trodde av olika anledningar att Vicke kanske kunde vara till salu och gav mig kontaktuppgifter till hans ägare.

Och efter 2 härliga sommardagar i Stockholm i början av augusti då jag fick provrida spetsörat bestämde jag mig: den här hästen ville jag ha.

Och som ni vet så har jag honom nu; han kom i slutet av augusti och började med att bokstavligen nästan skumpa mig ur sadeln när jag skulle rida.

Jag funderade på fullt allvar på om jag kanske skulle se mig tvingad att sälja Vicke vidare då han till dags datum är den mest skumpiga häst jag suttit på (vilket inte märktes på provridningen) men som tur var stannade det vid en tanke som jag aldrig behövde realisera.

För efter några skakiga veckor 🙂  så blev Vicke i princip över en natt helt ”normal” och går nu att rida precis lika lätt som vilken häst som helst.

Jag gissar att han spände sig så i sin nya miljö att detta gav utslag i ryggen så att säga- hästar har ju olika sätt att visa nerv på och detta är hans.

Jag berättar aldrig speciellt mycket om eventuella planer och mål på bloggen- därtill är jag för skrockfull men man behöver nog inte vara någon Einstein för att ganska lätt ana vartåt vi strävar :).

Om det blir som jag vill eller inte återstår att se- om ni fortsätter att följa bloggen får ni, liksom jag se vad som händer 🙂 !

DSC_7530

Min  älskling!

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Hedwiginnan

    Härligt att det blev ett så lyckat köp! Det slog mig faktiskt att du aldrig beklagar dig över Vicke (när väl travstadiet var över) som du gjorde med både Kreon och Archie.
    Hoppas att ni får många, framgångsrika år tillsammans och att han fortsätter skänka dig lika mycket glädje. 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Jag skulle vilja påstå att Vicke så här långt har visat sig vara en mer komplett och för mig passande häst än både Kreon och framför allt Archie.
      Archie var världens snällaste tex i ALL hantering men saknade verkligen tillräcklig BJUDNING så fort det kom till ridning över LA-nivå. Så även om man kunde göra vad man ville och ta honom till världens ände så blev ridningen ändå så otroligt FYSISKT jobbig när det kom till dressyren- jag var helt slut efter våra pass och fick dessutom ständigt ”jaga” honom vilket blev väldigt påfrestande i längden.
      Kreon var ju en DRÖM att rida dressyr på- hade en ridbarhet utan dess like men så var det ju det där med att rida ut och bli riden på tävling. Där var det ju hur besvärligt som helst många gånger- även om han gick helt fantastiskt när man red ut när han väl gick så kunde han ju stanna hundra gånger och vägra att gå.
      Vicke har hittills inte visat några av dessa hästars SVAGHETER men så gott som alla deras STYRKOR så jag vore galen om jag inte var nöjd ha ha!

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>