Idag är jag nyfiken på hur ni har agerat som säljare när ni har sålt en häst?
Har ni velat ha och haft kontakt med den som köpte hästen efteråt och hur har den kontakten sett ut?
Har ni åkt och hälsat på, haft flerårig kontakt eller har ni tvärtom känt att ”sålt är sålt” och absolut inte velat ha någon kontakt?
Och hur har ni som köpare upplevt det om säljaren velat ha fortsatt kontakt?
Har det enbart varit positivt och till nytta för er eller har ni känt er lite kontrollerade och/ eller som om säljaren inte riktigt kunnat släppa taget?
Själv har jag haft kontakt med alla jag köpt häst av men kontakten har sett väldigt olika ut.
Herons fd ägare (och tillika uppfödare) var tex och tittade på någon hopptävling där vi deltog (unghästchampionatet bland annat) och jag var väldigt stolt över att jag hade kunnat förvalta köpet så väl och kände att han var nöjd med det han såg.
Décimas fd ägare/ uppfödare var också och tittade på en dressyrtävling där hon deltog och jag besökte också hans stall något år efter köpet liksom jag hälsade på Kreons fd ägare/uppfödare för att se hans mamma och syskon.
Archies ägare är väl den jag haft minst kontakt med men hon är också den som bott längst bort från mig vilket kanske varit en bidragande orsak.
Vickes ägare har jag också kontakt med, hon har varit och hälsat på en gång och förhoppningsvis blir det fler.
Jag har aldrig tyckt att det har varit jobbigt att ha kontakt med de som sålt hästar till mig- tvärtom har det många gånger gagnat mig då jag har kunnat fråga om olika saker som rört hästarna.
Jag tycker också själv att jag är en bra hästägare som liksom inte behöver skämmas för hur jag tagit hand om hästarna och jag har också alltid varit ärlig med i vilket syfte (tävling) jag köpt hästarna och hur min uppstallningssituation ser ut tex.
De 2 gånger jag sålt hästar (Décima och Archie) har jag inte velat åka och hälsa på; för mig hade det varit känslomässigt för jobbigt. Décima lever för övrigt inte längre och Archie finns i Stockholmstrakten så det är inte heller bara att ”kvista förbi” även om jag hade velat vilket jag alltså inte vill.
Jag hade chansen i somras när jag var och provred Vicke ganska nära Archies stall men jag avstod medvetet och ångrar mig inte.
Men som sagt; hur har ni gjort och hur resonerar ni?
Köpte min första häst i somras och har god kontakt med säljaren, hon kollar vår blogg ibland och vi är vänner på facebook. Har aldrig sålt en häst (obviously 🙂 ) men tror jag är rätt mycket av en gå-vidare-person och skulle nog bara ha kontakt om köparen och jag ”klickade” rent socialt. Inte så mkt för att kolla upp hästen alltså. Fast jag skulle nog vilja förvissa mig om att den inte blir vanvårdad. Hoppas dock att jag har så pass magkänsla och omdöme vid en försäljning så man slipper råka ut för sånt.
Det dar med magkansla och omdome trodde jag ocksa att jag hade, men till synes trevliga kopare har totalt lagt om och blivit knasiga tva ganger i min erfarenhet, sa nu vet jag inte om man faktiskt KAN undvika att det gar fel ibland. Tycker det finns manga knappa typer inom hastvarlden.
Usch va trist och ja det finns en hel del knäppa typer överallt. Kan tänka mig att det finns en del med höga och goda ambitioner men utan koll på ekonomin också och så står de där plötsligt och inte har råd att sko sin häst 🙁
Jag vill veta att hastar jag salt har det bra, sa jag brukar halla kontakten nagra manader, men sedan far det vara bra och da ar det nya agarens ansvar. Nu ar det ju sa att de flesta som koper hast verkar vilja halla kontakt med saljaren, sa jag brukar fa uppdateringar da och da, vilket ju kan vara kul. Tror inte jag salt nagon som bara forsvunnit sparlost, utan alla har mailat eller skrivit och skickat foton. Sjalv har jag kopt en del hastar av bekanta och da har jag forstas hallit kontakt. Hastar jag kopt fran stuteri har jag inte speciellt anstrangt mig att halla kontakt med, de verkar mindre intresserade. Senaste hasten vill agaren helt klart veta vad jag gor med, men hon verkar aldrig nojd sa det har inte varit lika kul – hon vill helt klart att han ska tavla pa internationell niva helst igar!! Sa jag kanner mig alltid misslyckad, trots att hasten ju bara ar 5 ar (ja, 6 officiellt nu forstas, men han ar fodd pa sommaren, sa 5.5 ar, det ar val ingen alder!) och har mognat SA mycket och lart sig SA mycket hos mig. OK, jag har bara hunnit med en enda traningstavling annu, men har en sason planerad nu. Hon far tala sig, och det ar min hast! Sen kanns det som om hon jamfor mig ofordelaktigt med mina foraldrar som ocksa kopte en hast av henne ungefar samtidigt, ett sto som ar ett ar aldre an min valack. De rider jakt med falkar och har personal, extra ryttare, skrittmaskin osv, sa det ar ju litet lattare for dem att astadkomma det de kopte hasten till. Jaja, jag ar supernojd med min hast och nog ska vi komma ut och tavla i ar, sa jag far forsoka att inte lata mig bli irriterad pa den dar (bevisligen och erkant) knasiga tanten (som ar mkt impopular allmant, da hon klacker ur sig vad-som-helst och ar valdigt kritiskt av mangt och mycket, samt en riktig besserwisser – jag visste att det skulle bli bokigt att kopa av henne (kande till henne sen gammalt, hon ar en bra ryttare och mycket duktig uppfodare/tranare, men litet oekand for sina starka asikter!) men hasten var sa fin att jag gick astad anda. Angrar mig inte, men nu kan hon halla klaffen tills hon har nagot trevligt att saga, tycker jag! 😀 For ovrigt sa far man inte gora speciellt mycket med en 5aring pa distanstavling, sa det ar ingen skam att borja vid 6 heller.
Men herregud vad irriterad jag skulle bli, då ska hon väl för i h-vete inte sälja hästen heller. Huvudsaken är väl att den mår bra?
Na, huvudsaken for henne ar nog att den blir en kand distanshast och att HON star med som uppfodare sa att hennes stuteri far ta del av eventuell glamour som denna framgangsrika distanshast kan reflektera…. For gissningsvis kommer det vara hennes fortjanst om det gar bra, och mitt fel om det gar daligt?! 😉
Självklart!
Lycka till med hästen och eventuellt tävlande i år – för DIN skull :D.
Jag ska iväg på min första träningstävling på lördag, spännande.
Har ju bara sålt en häst och det var till ridskola, så kände att jag hade all möjlighet att ”hålla koll” via deras hemsida, vilket jag också gjorde då och då, samt fick några sms om hur han hade det. Nu ska jag erkänna att jag inte var vidare intresserad – jag utgick från att han var väl behandlad, var stor ridskola med gott rykte (där en del kända bloggare står, så hade ju koll också den vägen). Sålt är sålt liksom, han såldes för att vi inte kom vidare och det var mest folk runt omkring mig som förfasade sig över dels försäljningen och dels för att jag inte brydde mig mer om hans öde.
Nu är han dock vidaresåld gissar jag, han är borttagen från hemsidan iaf. Kan jag säkert kolla upp på något vänster, men å andra sidan är det inte information jag har någon nytta av tänker jag. I värsta fall finns han ju inte mer.
Precis – man saljer ju av nan anledning, och i mitt fall har det varit att jag inte langre ville ha hasten. Da ar det ju mest skont att nagon annan vill det, och nar jag gjort allt jag kunnat for att djuret ska ha det bra, da tycker jag nog att jag har gjort mitt pa nat vis, jag varken kan eller vill halla koll pa vad mina ex gor resten av sina liv! Inte sa att jag ar hjartlos, men man maste ju kunna (fa) ga vidare.
Har vår gamle arab ute på livstidsfoder. Hälsar på några ggr per år och följer deras blogg och fb. Sålt en och var och såg när han tävlade en gång. Har sporadisk kontakt med nya ägaren på fb och sms. Där jag varit köpare har jag kontakt med med säljaren via fb och blogg och en del per telefon. Det ska vara lite lagom kontakt. Och sålt är sålt! Skulle bli tokig om min säljare var på mig om att tävla tex 😉
Jag har haft problem med säljare som visat sig vara mycket underliga efter köp och där jag helt enkelt fått säga till personer att det får vara nog nu, jag vill inte veta av den mer. Gör att jag nu inte längre känner för att ens försöka ha någon kontakt med försäljaren, ger mig bara dålig känsla när jag försöker. Bästa säljaren utav häst jag haft är en icke hästmänniska (galoppör ifrån banan).
Har kontakt med tidigare ägare ett par led bakåt samt uppfödaren på ena hästen däremot. Känns mycket mindre krav-fyllt och mer roligt då de håller kontakt bara för att de verkligen är intresserade av att höra hur det går med hästen och inte spela ”underliga sociala lekar”.
Eftersom jag råkat ut för underliga försäljare som fått mig att må dåligt så har jag gjort som så att jag låtit köparen helt ta all kontakt. Dvs att det alltid fått vara köparen som fått nå ut till mig för all kontakt och jag håller det lätt och enkelt. Jag ställer gärna upp och hjälper till men köparen äger hästen nu och ska vilja ha min hjälp och inte känna sig bedömd utav mig.
Jag har aldrig sålt nån häst och kommer nog aldrig att behöva göra det heller.
Av de 5 hästar som jag har nu har jag bara kontakt med en fd ägare (en travgubbe) som då och kollar upp hur hans ögonsten mår. Hon har varit min i 13 år men är fortfarande hans prinsessa och det gör mig inget för jag får också ofta höra att han tycker att hon har det så bra.
En är ju egen uppfödning men de andra ägarna bryr sig inte.
Inte heller ägarna till ponnyn jag har på foder, det tar jag som ett tecken på att dom litar på mig =)
Jag har kontakt med Hedwigs uppfödare då och då. Köpte direkt från henne när Hedwig var 3 år och skickar då och då sms och berättar lite hur det går med tävlande samt också hur glad jag är över hästen.
Vet att uppfödaren uppskattar det och tycker att det är roligt att höra att det går bra med en av hennes ”ungar” och att hon fått ett bra hem och liv. 🙂 Vi hörs på telefon då och då också. Hästen jag sålde innan jag köpte Hedwig har jag inte haft någon kontakt med. Fanns ingen anledning.