Satt och tittade på en del gamla filmer på Kreon och mindes tillbaka….
Han var ju otroligt istadig att rida ut i början och blev först de sista veckorna i livet hyfsat ok att rida ut ensam och jag minns hur flera ansåg att detta kunde vara ett ledarskapsproblem som jag skulle kunna börja med att försöka bota från marken.
Ett av förslagen som jag anammade var att ”utsätta” Kreon för diverse för (vissa) hästar lite skrämmande saker för att testa hans förtroende för mig och det var här jag bara skakade på huvudet.
För medan djuret kunde få totalt psykbryt av att skritta på vägen utanför ridhuset (lämna flocken?) så kunde jag vifta med vilka påsar och grejer som helst framför näsan på honom, PÅ hela hans kropp och titta på den här filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=jFQG__aGUKo
Detta är alltså första gången han får stifta bekantskap med vattenmattan på detta vis (tanken var egentligen att använda en pressenning men vi hade ingen) och jag har filmat på första försöket så att säga- utan omtagningar eller redigeringar.
Jag vidhåller än idag att det inte är helt normalt att vara så här snäll men inte vet jag- ni hade kanske också direkt kunnat slänga en vattenmatta över er hästs rygg utan att den ens blinkade till?
Att det sedan enligt mig är långt mer användbart att kunna skritta ut utan att stanna 3789 gånger och vägra gå än att ha en matta på ryggen…tja…det verkade inte Kreon bry sig om i alla fall….
Ibland undrar man ju hur de tänker. Min häst är i princip alltid världens snällaste, veterinärer fäller kommentarer om att han verkar drogad och ”så här snälla halvblod trodde jag inte fanns längre” – men ibland vid sällsynta tillfällen blixtrar det till och han vägrar gå förbi saker ute. Eftersom det händer så sällan brukar jag låta honom slippa då, tänker typ ”han har antagligen en väldigt bra anledning till att vi inte ska gå förbi här just nu – det är nog bäst vi låter bli”.
Ja, hade man frågat ”min” veterinär, som träffade Kreon flera gånger vad HAN ansåg om hästen hade han nog sagt att han var otroligt snäll och väluppfostrad- han var som en väloljad maskin vid våra besök på kliniken.
Sprang i lina som ett urverk trots alla möjliga fordon som körde väldigt nära honom (kliniken ligger på ett naturbruksgymnasium), lät sig böjas högt och lågt utan att röra en min osv.
Hade veterinären sett den mindre trevliga sidan av denna mupp tror jag han hade blivit väldigt förvånad….
Har en motsats till detta: min Archie ar vaaaarldens snallaste, goaste, minst angsliga, ga-med-pa-vad-som-helst hast och allmant tror nog folk att han ar saaaa lugn. Vilket han i och for sig ar. Tills nagot spannande hander, som dagen da han skulle gora sin forsta dressyrtavling och jag red runt pa framridningsbanan pa en nastan-exploderande BOMB som kastade sig hit och dit, fraste ivag med enorma steg, gnaggade och verkligen bar sig at som den eldigaste arab du kan tanka dig. Min hovslagare (vars flickvan tavlade samma dag) stod vid framridningen och tittade pa, och hade skott Archie nagra dagar tidigare, men nar jag fraste forbi pa min turbo-galning till hast och sa ’hej!’ hoppade han till och var helt paff, for han hade inte kant igen hasten alls, som den knahund han brukade sko, trodde knappt sina ogon att det var samma individ … 😀 (tavlingen gick ratt bra, forutom att han nastan hoppade over dressyrstaketen).
Det där känner jag verkligen igen!! Min häst är helt orädd men har ändå inte gått att rida ut utan att stanna hur många gånger som helst (och backa, sparka osv). Till slut tog jag kontakt med Anne (en tjej som jobbar med Parelli) och jag måste erkänna att jag var skeptiskt. Men efter tre lektioner på marken så skulle jag rida ut (när hon kollade) och visst stannade han MEN hennes lösning fungerade (hålla om skänkeln så länge han inte går framåt, aldrig släppa trycket, och dutta löst med spöet på bogen, fungerar det inte dutta igen efter ca 3 s dubbelt så hårt osv. Dessutom måste jag le hela tiden). Jag trodde verkligen inte att det skulle fungera, men jodå första gången behövdes några dutt men nu går han när jag lägger om skänkel och kanske ett litet dutt. Helt otroligt…. Jag som har sparkat, backat, smackat osv men nu är det inget problem att rida ut själv längre (det var ett halvår sedan). Det är få hästar som gillar att fastna med huvudet i hinkar, säckar osv så mycket som min. Han jagar även vägskrapan och allt annat traditionellt läskigt. så särskilt rädd är han inte. Men det är ju ändå inte säkert att detsamma skulle fungera på Kreon, hästar är ju olika 😉