Månadsarkiv: januari 2014

Easy come är inte alltid lika easy go

Dagens tankar:

Tänk om en del hade varit lika noga när de väljer häst att köpa som den utrustning som de därefter skaffar….

Att byta sadel är lätt- en olämplig häst långt svårare…

För mig känns det galet när man köper mer eller mindre första bästa häst och sedan lägger månader på att hitta en passande sadel.

Och här är några erfarenheter som jag gjort genom åren:

Vill inte hästen tex hoppa kan ingen sadel i världen ändra på det och har hästen dåliga gångarter finns det ingen utrustning som går att köpa för pengar som kan påverka detta annat än marginellt.

Till syvende och sist är det HÄSTEN du ska rida på- inte utrustningen. Och tro mig- en bra häst kan du rida med i princip vilken sadel och träns som helst, den dåliga hjälper det inte vad du än sätter på.

Jag vet folk som i slutändan betalat mer för sin sadel än för hästen- det har aldrig slutat väl.

Onsdag- pigg

Hörde av stallägaren att Vicke hade varit pigg i hagen och när jag ledde ut honom i halvmörkret för att longera på utebanan upplevde jag samma sak.

En häst som travade med benen många meter upp i luften men ändå fullt hanterbar tack och lov.

Efter 10 minuter blev springandet mer normalt och jag nöjde mig med detta- är det semester är det 🙂 !

Konståkning och hjälm?

Härom dagen slötittade jag på en amerikansk långfilm vars handling var förlagd till konståkningsvärlden.

För att göra en lång historia kort ramlade den konståkande huvudrollsinnehavarinnan på isen, slog huvudet, blev blind men kunde efter lite träning à la ”det kan bara hända i en Hollywood-film” genomföra ett tävlingsprogram i världsklass utan att publiken märkte att hon var blind förrän hon snubblade över blommor och nallar som de slängde ner på isen av hänförelse efter avslutat åk.

Nåväl…filmen fick mig att fundera över hur det kan komma sig att konståkare tävlar utan hjälm.

Borde inte risken vara ganska stor att de ska ramla och slå huvudet på den hårda isen?

Tränar man också utan hjälm? Någon som vet?

Dagens (samvets)fråga

I ert inackorderingsstall har ni länge varit missnöjda över kvalitén på stråfodret (dammigt och ibland rent av mögligt)  och ni har flera gånger pratat om detta i smågrupper och hur ni vill ta upp det på nästa hästägarmöte.

Det bestäms att när mötet ska äga rum så ska Stina framföra klagomålet men givetvis säga att det kommer från merparten av hästägarna, dvs att det inte bara är hon som tycker så.

När dagen för mötet infallet och Stina talar för majoriteten så som bestämts blir det en tryckt stämning och stallägaren kommer med diverse undanflykter och ursäkter som känns hur löjliga som helst.

Till slut frågar stallägaren väldigt argt om det är någon mer än Stina som tycker som hon gör och alla tittar TYSTA ner i bordet, INGEN säger något.

Hur reagerar DU:

* Jag hatar konflikter, blir lite rädd för stallägaren när jag ser hur arg han verkar och säger ingenting trots att jag vill stötta Stina.

* Jag säger ingenting men  säger upp min stallplats då jag inte orkar med sådant här tjafs.

* Jag säger att jag håller med Stina eftersom jag hela tiden gjort just detta och vågar stå för min åsikt men jag blandar inte in övriga hästägare.

* Jag säger att jag håller med Stina och betonar dessutom att jag hört att flera andra också tyckt samma sak då vi diskuterat detta.

Tisdag- slappt

Nej på jobbet var det allt annat än slappt, det gick snarare i ett men när jag kom till stallet blev det inte många knop.

Vicke vilar ju nu och idag fick han nöja sig med den eventuella motion han fick i hagen.

Kraftfodret är nerdraget till ett minimum men några extra morötter unnade jag semesterfiraren innan jag körde hem.

Tidsskillnad

tidsskillnad

Fast på mitt jobb tycker jag faktiskt alltid att tiden går väldigt snabbt.

Men jag minns ett sommarjobb jag hade för tusen år sedan där det verkligen var så att tiden krööööp fram. Jag trodde aldrig att just det sommarlovet skulle ta slut…..