Månadsarkiv: januari 2014

Hiss eller overkill?

Vad tror ni om denna produkt som jag såg i nya Hööks-katalogen?

Spontant känns det som overkill tycker jag fast det är klart…..har man en sadel som man är otroligt rädd om kanske man tycker att det är smart?

Vad tycker ni?

Fredag- dagens upplägg

Redan när jag hade avslutat träningen för Christina i tisdags såg jag fram emot att jobba vidare med det vi tränat på egen hand och idag var det dags.

Jag började med att värma upp som jag alltid gör- trav i lägre form under lättridning och därefter galopp på samma vis (i lätt sits).

Sedan tog jag itu med skolorna och varierade mellan öppnor, slutor och förvända slutor utmed långsidorna.

Ibland red jag första halvan av långsidan i förvänd sluta, ställde därefter om och fortsatte i öppna, ibland red jag en öppna eller sluta till mitten av långsidan, red därefter in på en volt och fortsatte sedan i skolan resten av långsidan.

Efter detta jobb följde min passage-förberedande trav där jag försöker samla traven så mycket jag kan men med bibehållen schwung. Vi har inte fått till någon passage än men är på god väg tycker jag.

När jag var nöjd med den långsamma traven övergick vi till att försöka öka densamma- att kalla den mellantrav är väl än så länge att ta i (en av Vickes akilleshälar) men även här går det framåt.

Så klart rider jag inte bara omkring i ”mellantrav” under denna övning utan jag varierar mellan arbets och mellantrav- fram och tillbaka.

Galoppen tränades genom att jag samlade den så mycket jag kan (någonstans mellan samlad  galopp och arbetsgalopp) och nu får jag hjälpa till med spöt när jag vill minska tempot utan att benen ska kännas styva.

Förr var det ju mer ”men vad vill du-sluta” från Vickes sida så fort man petade på honom med pisken, nu är det ”ok, jag bromsar lite men galopperar fortsatt mjukt”.

Övergångarna mellan galopp och skritt börjar faktiskt bli bättre, det är just att benen ska vara mjuka som är ”grejen”- ju mjukare ben desto mjukare (bättre) övergång.

Jag hoppas att det inte bara är ett önsketänkande att övergångarna är bättre- jag vet ju av erfarenhet att en hel del brukar kännas snäppet bättre efter en vila så förhoppningsvis ÄR det så i det här fallet.

Avslutningsvis blev det förvänd galopp- faktiskt väldigt fin idag och utan de ofrivilliga bytena som Vicke har kunnat lägga in tidigare.’

Att motställa honom men ändå bibehålla galoppen är otroligt nyttigt och en bra test för både ryttare och häst- hästen ska inte byta bara för att man ställer om den och ryttaren ska inte ändra sin position i sadeln utan sitta kvar oavsett vad som händer där framme.

Min tanke är att ha ungefär detta upplägg vid varje dressyrpass framöver med endast smärre variationer- får jag allt enligt ovan att sitta tror jag att vi är bra förberedda  inför start i MSV C när tävlingssäsongen börjar.

Ett pass som dagens tar ganska exakt en timme i anspråk- jag hade GÄRNA ridit längre 🙂 men det gäller att sluta innan det börjar ta emot och bli en neråtgående spiral- det håller hästen både frisk och glad tror jag.

För övrigt har lilla Soya födelsedag- 6 år fyller hon och jag kan inte fatta att vi redan har haft henne i 5. .

Hagsmycken

Påmindes om ett ord jag sällan hör när jag läste denna tråd på Bukefalos: hagsmycke, alltså en häst som man sällan eller aldrig rider på.

Själv har jag stött på många sådana juveler i mina dagar och anledningarna har varit högst skiftande.

Man kanske har en gammal och/ eller av skada oridbar häst hemma på den egna gården utan några större kostnader.

Jag har också stött på fall där hästägaren har så pass gott om pengar att en mycket dyr stallhyra inte avskräcker från att bara ha hästen mer eller mindre stående- dessa människor tycker ibland att det kul att HA själva hästen (borsta, putsa på grejerna) men inte rida.

Ibland är detta ointresse förenat med större eller mindre RÄDSLA för att rida- man har kanske råkat ut för något som gjort att man inte vill rida om man slipper.

I något fall är det inte man själv som betalar uppstallningen utan snälla föräldrar och då kanske det inte heller blir lika viktigt att så att säga få valuta för stallhyran utan man kan låta hästen dröna i hagen för att man har annat som lockar mer.

Ja, skälen kan som sagt vara olika och en del, enligt mig i alla fall mer legitima än andra.

Har man som ridlärare sin fullt friska häst på anläggningen där man jobbar och borde vara ett FÖREDÖME för sina elever är det kanske inte lika ok att låta hästen bara gå i hagen ett fåtal timmar/ dag merparten av veckans dagar som om man har ett 20 år gammalt halvblod på sin egna gård med stora hagar och andra kompisar att busa med i dessa. Tycker jag.

Torsdag- hoppning igen

Då har jag återupptagit även hoppningen efter Vickes vila och inte heller den har bjudit på några otrevliga överraskningar- tvärtom.

Till mig som ändå inte har hoppat ”seriöst” på många år passar han perfekt- har hittills inte visat en tendens till att ens överväga att stanna framför något hinder och är väldigt lätt att reglera- en egenskap som jag tycker är guld värd.

För visst kan vilken kråka som helst häva sig över hinder på runt metern men jag hoppar ju inte för att ”ta mig över”- jag ser det som gymnastik och träning som jag vill utföra med ”stil” och då behöver man kunna ha i alla fall någon form av kontroll över hästen och inte bara låta den hoppa ”som det blir”.

Att Vicke både har en god galopp och bjuder framåt hjälper så klart till mycket- det är i alla fall för mig lättare att hoppa en häst som bjuder rejält men tar förhållningar än en som är liiite långsam och som man behöver driva/ se till så att den är ”med”.

Som jag redan har berättat är min tanke definitivt inte att någonsin hopptävla igen- därtill är konkurrensen för tuff idag och att åka runt och hoppa 90-centimeters banor för att i bästa fall komma runt felfritt- nä…då satsar jag hellre på en högre nivå inom dressyren.

Men att TRÄNA hoppning rätt utfört ser jag bara som något positivt och är väldigt glad att Vicke hittills sköter sig så bra.