Måndag- oförbrukad

Måndagar innebär numera att jag rider ett dressyrpass på morgonen innan jag åker till jobbet och idag, liksom vid några tidigare tillfällen kändes Vicke sååå ”fräck” (Birgitta 12 år benämning på spänstig och lite elektrisk häst som dansar fram).

Eftersom jag nu har ridit flera måndag-morgnar i rad och detta efter att även ha ridit dressyr på söndagarna runt 15-tiden har jag märkt att Vicke för det mesta känns just så här fin (vårt hittills bästa pass någonsin var just en måndag) men att han ibland snarare har känts ”under sin normal-nivå”, en aningens…tja…inte seg precis men inte så kvick som han brukar.  

Så min teori är att jag de gånger Vicke inte har känts så fin har ridit lite för länge eller rättare sagt  tröttat honom så pass under söndagspasset att han inte har hunnit återhämta sig till nästa morgon medan jag de andra gångerna ridit ”lagom”.

Så nu vet jag vad jag ska tänka på när jag rider på söndagarna och OM det av någon anledning blir ett lite tuffare pass vara beredd på att nästa dag bara jogga lite lösgörande.

Idag var känslan så fin att jag avslutade efter 35 minuter- då hade jag ridit skolor i trav och jobbat med rakriktning och enkla byten i galoppen och sedan nöjde jag mig som sagt- allt för att bibehålla spänsten och den positiva känslan.