Åhhh vad skönt det var att få sjunka ner i soffan!

Min rygg värker och jag känner mig ganska ledbruten- tydligen är jag inte 20 längre eller så har dagens aktiviteter tagit ut sin rätt?

Under förmiddagen blev det en långrunda med Soya, Vilja och Åsa i ganska kuperad terräng, därefter åkte jag för att ta in 15-talet hästar från sina hagar och på det följde ett dressyrpass i ridhuset med Vicke.

Allt detta i kombination med att maken och jag har oljat en del av våra trägolv vilket har inneburit kånkande av tunga möbler har nog satt sina spår i ryggen.

Hundarna gick så fint på sin runda, golven blev fina och Vicke gick fint i ridhuset så allt har i alla fall varit FINEMANG idag 🙂 !

Känslan på kandaret var inte lika bra idag som sist, nu blev det lite tomt i handen i traven och Vicke var en aningens svårare att sitta på (han är annars numera som en soffa hi hi) men det är ändå nyanser- jag kan inte minnas när han gick verkligen DÅLIGT så att säga.

Samlingen i galoppen var bättre än någonsin, jag vågade verkligen samla upp honom rejält och det gick- kul!

Idag tänkte jag också ge er ett framridningstips- själv tycker jag inte att det är så roligt att just rida fram eftersom jag för det mesta liksom bara rider runt, runt utan någon press- det är så man SKA starta ridapassen enligt mig (alltså utan press från steg 1).

Men något man kan göra utan att direkt pressa hästen är att trava och galoppera någon meter innanför spåret och kontrollera rakriktningen.

För detta är ju något så grundläggande, eller ska vara det i alla fall att det inte ska vara jobbigt att kontrollera och förhoppningsvis konstatera att ”yes- hästen är som en linjal- tack för det”.

Skulle så inte vara fallet får man så klart jobba med det under passet- det mesta blir ju svårt att utföra korrekt om hästen är som en banan 🙂 .

När jag kom till stallet i morse möttes jag av en ny syn- i stallet satt Gullis tillsammans med den där gula katten som jag i vintras ett kort ögonblick förväxlade med honom- 2 gula katter tillsammans med andra ord.

Och inte nog med det- i foderkammaren satt en grå krabat (se bilden ovan)- ännu en ny bekantskap.

Så två ”nya” katter i stallet på en och samma dag- det kan bara betyda en sak, ”mars-katts-beteendet” har tidigarelagts till februari.

Tack och lov höll sig alla katter lugna fast jag är nästan säker på att även de två inkräktarna är hanar- kanske utgör tillgången på torrfoder en lugnande faktor…man kan ju hoppas i alla fall….

Båda nykomlingarna är i alla fall rejäla och välnärda, precis som våra egna tjockisar 🙂 .

Under dagen passade jag på att utforska ett nytt promenadstråk som jag tipsats om- liiite pinsamt att ha bott i Staffanstorp i över 10 år och ha missat Gullåkra mosse där Soya fick sträcka på tassarna i en timme.

Vicke fick också sträcka på sina ”tassar”- honom red jag ut och travade och galopperade i lång och låg, väldigt avlslappnad form.

I går blev Vicke skodd och därmed av med de permanent-broddar han haft i 7 veckor.

Med facit i hand hade han väl nytta av dom några utspridda och enstaka dagar men men…hade jag inte satt på dom så hade vi väl haft värsta isgatan i veckor.

Nu är det så varmt att han står med ett tunnfodrat regntäcke både inom och utomhus och jag ska nog våga mig på att tvätta det tjockast vintertäcket och därmed sätta punkt för vintern.

Dagens dressyrpass var väldigt fint och känslan på kandaret blir bara bättre och bättre.

Mycket mer stöd i handen, fint tuggande på betten och inte näsan i bringan.

De sedvanliga övningarna checkades av; skolor kors och tvärs, super-samlad trav och arbetstrav ur denna, enkla byten, förvänd galopp, rakriktande arbete i galopp, bakdelsvändningar och som avslutning en halt ur galopp.

Sedan tog vi adjö av ridhuset för idag och jag kunde åka hem nöjd och belåten!