En läsare undrade lite kring ”nervositet när man tävlar” nyligen och jag tänkte berätta hur jag ser på saken och vad som hjälper mig att hålla nerverna i schack när jag tävlar.
När jag ser tillbaka på mitt mer än 25 åriga och tämligen frekventa tävlande i både hoppning och dressyr inser jag hur detta har förändrats över tid- tack och lov höll jag på att säga.
I början av min tävlingskarriär kunde jag reta mig i DAGAR över dåliga/ uteblivna förväntade resultat och det var så klart ingen trevlig känsla.
Allt eftersom mitt tävlande har fortskridit har tiden för hur länge jag har tjurat/ varit ledsen osv minskat; numera inser jag att ”det kommer snart en ny tävling och nya möjligheter”.
För mig har det bästa sättet att slippa för jobbig nervositet varit att tävla OFTA, vanans makt ska inte underskatas.
Sedan har jag också alltid haft mycket snälla och lätthanterade tävlingshästar, Kreon undantagen, och det tycker i alla fall jag hjälper mycket.
Att liksom inte behöva fundera över hur tex lastningen ska gå, om hästen ska glo på saker på framridningen, visa cirkuskonster inne på banan osv- för sådant hade gjort mig nervös.
Jag minns då jag i början av min ryttarkarriär hade en initialt extremt svårlastad häst, Menelli.
Bara jag låg hemma i sängen och tänkte på hur det skulle gå (eller inte) att lasta henne kunde göra mig sömnlös och supernervös i timmar.
Vad gäller val av tävlingsplats påverkar detta mig också delvis- jag är mycket mindre nervös om jag tävlar någonstans i obygden där ingen känner mig än om jag skulle tävla på hemmaplan även om detta också har slipats bort genom åren.
För att återgå till det här med ”vanans makt” måste jag förresten absolut nämna att jag tror att många hade varit hjälpta av att FÖRBEREDA sig optimalt inför tävlingen- inte bara rent träningsmässigt så att säga utan även från det att man stiger upp tävlingsdagen.
Att ha ett tidschema som inte är pressat tex tycker jag själv är jätteviktigt i alla fall- jag kommer hellre en timme för tidigt till en tävlingsplats än 5 minuter senare än plan så att jag måste börjar stirra omkring.
Vad gäller medhjälpare/ sällskap till tävlingar åker jag ju 9 gånger av 10 ensam och det stör mig inte det minsta faktiskt och det beror delvis på att jag VET att jag klarar mig utan hjälp.
Hade jag varit tvungen att förlita mig på andra hade detta kunnat vara en sak som kunde gjort mig nervös i tävlingssammanhang- om medhjälparen av någon anledning hade varit tvungen att ”hoppa av” och hur jag skulle klara mig i så fall.
Så för att sammanfatta MINA strategier för att inte vara (för) nervös när jag tävlar så är det att vara väl förberedd träningsmässigt, att känna min häst och veta hur den reagerar i tävlingsmiljö, att vara ute i god tid och att tävla så ofta att det liksom inte blir någon big deal.
Hur hanterar ni kära läsare nervositet när ni ska tävla? BLIR ni nervösa?
Det finns egentligen bara två saker som kan ”rubba” mig idag. Det ena är av praktisk betydelse och det andra en mental grej jag hatar och jobbar på 🙁
1. Det värsta är när man åker med två hästar för det blir en undermedveten mental stress av att lämna den andra i bilen själv. (för många för tråkiga incidenter i minnet) Det gör att man behöver ha med sig mera hjälp så någon alltid kan vara nära och kolla till. 3 eller fler hästar är därför bäst men då blir dagen stressigare. Så min ena ”grej” som tar energi är just logistiken.
2. Det svåraste, När man stöterpå en person man faktiskt avskyr eller bara vill spy på, dvs en riktig idiot. Då vill man absolut göra bra, rida fint, prestera grymt osv = inte bra att låta den sortens negativ energi påverka och skitsvårt att komma över. Men har blivit bättre på det 🙂
Ha ha ha ha…det var dagens bästa: ”en person man faktiskt avskyr eller bara vill spy på, dvs en riktig idiot”.
Jag tycker det Peder sa i Ryttareliten var så klokt, att han ”går in och fokuserar på det han skall göra och inte var det skall ta honom” eller något sådant. Den inställningen minimerar nog en hel del nervositet.
Själv är jag oftast inte nervös av den enkla anledningen att jag oftast vet att jag kommer komma sist i resultatlistan. Jag gör det bara för träning och för att det är så himla KUL.