Varför jag sålde Archie

3 kommentarer Skriv kommentar

1. Sara P 2014-03-27 20:23

   Det märkliga är att min senaste tävlingshäst (som numera är pensionär) var precis tvärt om! Hemma i ridhuset var han så otroligt lat och absolut dötråkig att rida, men på tävlingsplatsen blev han som förbytt. Han kändes alltid okej på framridningen men när man om in på banan var det som att sitta på en gammal cirkushäst – då musiken började spela visade han alla sina konster, men bara på ett positivt sätt!

   Svara
   • Birgitta 2014-03-27 20:34

     Alla hästar jag ägt har gått något sämre inne på dressyrbanan än på framridningarna och aldrig riktigt så bra som de kunnat gå hemma även om det har kunnat vara marginellt.

     Hästen jag lånade i somras, Zack var därför en överraskande och extremt positiv ny erfarenhet- han gick nästan alltid som bäst inne på banan!

     Minns en gång då han kändes trött och superframtung på en framridning och jag nästan fick panik för han var liksom lite framtung redan i sig själv och jag undrade hur i hela fridens namn han skulle orka ta sig igenom programmet.

     Så fort han kom in på banan lyfte han sig dock själv i håret och dansade runt och all trötthet och framtunghet var som bortblåst.

     En underbar egenskap som jag värderade MYCKET.

     Min häst Heron skärpte sig också när han kom in på en hoppbana.

     Minns en gång då han var i ett framhoppningshinder ”tusen gånger” för att sedan gå in på banan och vara en halv meter över ALLA hinder.

     Det är sådana hästar man ska ha 🙂 !

     Svara
2. rackemarie 2014-03-29 9:20

   Vår arab på platser han inte gillade. Gillade han tävlingsplatsen gick han som en klocka däremot. Lille svart är precis tvärtom, taggar upp en extra växel. Min herr röd är ännu så länge ett oprövat kort.

   Svara