Månadsarkiv: mars 2014

Onsdag- update

Vickes hälta fortsätter att gäcka mig.

Åkte till stallet igår kväll,  då var hov, kota, skenben varmt.

I morse nästan ingen skillnad mot det andra benet och skrittade och travade  mycket bättre.

Har pratat med min hovslagare som kommer på fredag, ska till veterinären på måndag morgon.

Även veterinären tycker att det låter som att det är något i hoven med tanke på att Vicke har puls sedan förra måndagen.

Att spekulera utan att ha sett hästen IRL är  vanskligt så han vill så klart undersöka hästen om hovslagaren inte hittar något på fredag.

Idag är jag i Ullared hela dagen vilket varit bestämt sedan länge- får försöka skingra tankarna lite i alla fall.

Publicitet på gott och ont

Läste detta på nätet som fick mig att fundera kring ett ämne jag har berört tidigare; detta hur enorm genomslagskraft tex Facebook i allmänhet och Internet i synnerhet kan ha.

Facebook är på gott och ont ett gigantiskt ”mun-mot-mun”-system; man kan sprida allt möjligt via denna kanal; ris och ros, fakta och rena lögner om vartannat.

Jag minns att jag för några veckor sedan läste en delning som handlade om en namngiven restaurang som hade behandlat sina gäster illa och då tänkte jag direkt: ”hejdå restaurangen”!

I min värld kan ett sådant etablissemang bli ”kört” på nolltid ”bara” för att de har burit sig illa åt  en gång och haft oturen att den drabbade ”spreads the word”.

På ett sätt är det bra att genomslagskraften är så stor tycker jag- det kan tex gynna oss konsumenter och göra att risken att vi behandlas hur som helst utan konsekvens minskar avsevärt (för att näringsidkaren inte vill riskera att bli uthängd på sociala medier).

Men det är så klart också så att rena lögner kan spridas och då sprids dom snabbt!

Minns ni då det varnades för diverse ”skumma typer” som påstods smyga runt i buskarna i förmodat syfte att antasta både barn och hästar- ibland handlade det om rena missförstånd och det kan inte ha varit roligt att ha varit den drabbade som hängts ut med både registreringsnummer på bil och annat.

Tisdag- skjut mig!

Jag kan knappt tro att det är sant…eller så är jag egentligen inte ett dugg förvånad för det är så ursäkta…..DJÄVLA TYPISKT men: Vicke är halt igen!

Hältan yttrar sig exakt på samma vis som då jag upptäckte den förra måndagen, vänster framben, framför allt över kotan är varmt med puls.

Eftersom våra hästar står i leriga hagar kyler ju denna hovarna så det är svårt för mig att säga hur varm vänsterhoven egentligen är, när jag upptäckte hältan i eftermiddags tyckte jag att hoven var varm-ARE än den högra men inte jättevarm vilket antingen beror på att den kylts av leran eller att skadan inte sitter i hoven utan kanske i…tja…kotan kanske?

Det jag tycker är konstigt om det tex skulle handla om en vrickning är att Vicke verkligen varit 100 % ohalt de 3 dagarna jag red och tro mig- är det någon som är expert på att känna efter så är det jag och jag har inte känt ett enda konstigt steg.

Kan en vrickning först ge synlig hälta i någon dag, sedan vara borta i 5 dagar fast man ridit 3 av dom och sedan återkomma? Vad tror ni?

Nu blir det till att ringa veterinären first thing imorgon bitti. BLÄÄÄÄÄÄ!!!!!

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Din häst ska avlivas.

Vilket av nedanstående alternativ väljer du:

* Du ringer efter nödslakt som utför uppdraget i ditt stall till en kostnad av 5000 kronor.

* Du kör hästen till ett slakteri 1 timme hemifrån där kostnaden kvittas mot köttvärdet= 0 kronor i utgift för dig.

* Du låter din häst åka med i en transport till ett slakteri i Danmark dit din kompis ändå ska köra sin egen häst. En resa på 4 timmar och du får 4000 kronor i ersättning från slakteriet.

Måndag- inställt

Efter att ha ridit i morse avbokade jag med viss vånda eftermiddagens bokade veterinärbesök- inte alls för att jag har känt ett stegs hälta sedan jag återupptog ridningen i lördags men för att jag ändå allra helst hade velat ha även ett veterinärutlåtande på att Vicke är ohalt.

Men här har jag försökt att väga kostnader, ”bök” (ta ledigt från jobbet tex) och rent ut sagt FÖRNUFT mot att köra iväg ”bara för att” och jag hoppas att jag har fattat rätt beslut.

Annars får jag givetvis boka en NY tid, dvs om jag framöver skulle börja misstänka en hälta, svårare än så är det inte.

Jag undrar förresten hur det hade sett ut om jag var gift med en veterinär? Den stackaren hade kanske inte haft tid att JOBBA utan hade varit upptagen med att göra böjprov på min häst varje dag….

Lite skämt och lite allvar; Vicke är den av mina hästar som jag tycker rör sig ”minst tveksamt” eller hur jag ska uttrycka mig- hans trav är väldigt distinkt och han känns aldrig liksom ”skum” i sitt rörelsemönster vilket mina andra hästar absolut har kunnat göra DÅ OCH DÅ.

Inte så att de kändes halta var och varannan dag men de kunde ändå någon gång ta något steg som gjorde att man liksom hajade till och tänkte ”upsss…vad var det där” även fast det sedan inte VAR något men den känslan har jag aldrig med Vicke.

Så; nu rider jag på som vanligt så får vi se!

Träningen för Christina är oavsett vilket inställd av andra orsaker så jag behöver inte rida värsta passet imorgon i alla fall och har inte gjort dessa dagar heller.        

Vad har du i stallet?

Inom loppet av bara några dagar väcktes hos mig flera frågor kring vad som kan vara bra att ha i stallet och det började med att en av hästarna på vår anläggning fick kolik.

När veterinär konsulterades per telefon verkade denna nästan förutsätta att hästägaren hade ett STETOSKOP och vi fick oss ett gott skratt mitt i eländet för ärligt talat: hur många hästägare äger just ett stetoskop? Ingen jag vet i alla fall.

Sedan kom ju hovslagaren och kollade på Vickes hov med en visitertång och även om jag kanske inte tycker att detta är något som man ska ”leka med” hur som helst så hade det kanske inte varit helt fel om det fanns en sådan på varje anläggning att låna? Och kanske verktyg att dra loss tappskor med?

Avslutningsvis blev det också i veckan en incident med en häst som fastnade i ett järnstaket och fick sågas loss vilket förvisso skedde tämligen odramatiskt och utan några skador på hästen men det väckte ändå frågan hos mig hur många i ett stall som hade vetat var det fanns tex en såg tillgänglig vid behov.

Så dagens fråga till er är: har ni funderat och medvetet skaffat diverse saker till stallet som ni tänker är bra att ha när hästar blir sjuka/ skadas?

Har ni brandsläckare i släpet? Kommer ni lätt åt en kniv när ni är ute och kör transport?

Upplys oss nyfikna!

Veckan som gått

Om flera veckor börjat på BÄSTA vis med ett härligt dressyrpass på Vicke direkt på måndag morgon så upplevde jag den diametrala motsatsen i måndags- en häst som tog några linkande steg ur boxen och som visade hälta vid kontroll.

De som känner mig vet vilken enorm påverkan dylika scenarion har på mitt mående så den gångna veckan har varit tämligen dyster.

Jag har varit i stallet alla vardagsmorgnar och kollat hält-status och redan på torsdag morgon tyckte jag att de enstaka ”knickiga steg” jag sett tidigare var borta.

Min hovslagare besökte oss i fredags eftermiddag och tyckte att Vicke reagerade för tryck med visitertång även om han var ohalt och sedan dess har jag hunnit rida i ridhuset både i lördags och i söndags.

Jag ska rida ett tredje pass innan jag bestämmer mig för om jag ska åka på det veterinärbesök jag bokade i tisdags och det beslutet fattar jag tidigt på måndag morgon.

I dagsläget är teorin att Vicke blev sulöm efter skoningen och då han står i en väldigt lerig hage sedan länge (det gör alla hästarna på anläggningen och DET kan vi inte göra mycket annat åt än att möjligen asfaltera hagarna).

När en nyskodd hov blir så uppmjukad av väta KAN det räcka att trampa på en vass sten för att hälta ska uppstå- det beskedet fick jag från en duktig veterinär som jag konsulterade i veckan och jag kan absolut köpa det scenariot eftersom även andra hästägare har vittnat om liknande hältor.

Även Soya blev sjuk under veckan- det 11:e EP-anfallet var ett faktum i fredags morse efter att doggy varit fri från dessa gräsliga attacker i 4 månader.

Om detta intervall fortsätter kommer jag att var mer än tacksam men det går inte att sia om hur framtiden- det är bara att vänta och se.