Även dagens ridpass kände precis som gårdagen FULLSTÄNDIGT klockrent, jag tyckte inte att Vicke tog ett endaste ”konstigt” steg under hela passet-däremot var han väldigt pigg och ”på” och nästan lite mer svårsutten igen men nu för att han marscherade på med stora steg.

Och jag tar ju hellre denna form av en anings svårsuttenhet än den som beror på en spänd rygg och en för ihopkryllad form.

Jag red inte för fullt idag heller men absolut så pass att jag kommer att avboka morgondagens veterinärtid om passet nästa morgon känns lika ok.

Börjar jag svaja i min övertygelse är det lika bra att jag åker och kollar men det får som sagt ett pass till avgöra.

Eftersom jag är som jag är har jag inte haft ro att bara sitta på mitt lilla ass och vänta på det ska bli måndag och veterinärtid för Vicke utan jag har givetvis kollat honom 2 gånger om dagen samt gjort diverse efterforskningar.

Redan i torsdags morse tyckte jag att han gick rent på lina i ridhuset- samma sak då jag sprang på asfalt på eftermiddagen.

Efter att jag hade konsulterat en duktig hästveterinär i torsdags kväll fick jag en hel del vettig input och råd vilket fick mig att ompröva beslutet att INTE ta ut hovslagaren på fredag.

Veterinären tyckte absolut att jag skulle göra det och menade att puls i benet (bortsett från den puls som är normal givetvis) mycket ofta kommer från hoven.

Hon förklarade också att mycket leriga (läs: BLÖTA)  hagar (som vi har haft hur länge som helst) kan mjuka upp en nyskodd hov så pass mycket (jämför med hur vår hud blir om vi skulle ligga i ett badkar i någon timme) att ett enda tramp på tex en vass sten KAN räcka för att hästen ska börja halta.

Med detta i åtanke blev jag inte jätteförvånad då hovslagaren i fredags eftermiddag (efter att jag åter tyckte att Vicke var ohalt i lina på morgonen) konstaterade att Vicke var sulöm för tryck med visitertång.

Jag sprang med Vicke och även hovslagaren tyckte att han var fullständigt rengående så vi konstaterade att jag kunde att prova att rida i ridhuset där det är mjukt.

Hovslagaren föreslog också sulor OM ömheten återkommer vid tex utomhustävlingar men det får ju bli ett senare ställningstagande.

Jag har således ridit i ridhuset i eftermiddags och kände absolut inte ens en antydan till hälta.

Dock ropar jag inte hej riktigt än utan vill se hur dagens ridning kommer att påverka morgondagens dito.

Hoven är fortsatt sval, pulsen mycket mindre kännbar och jag märker inte av några svullnader på benet eller annat som oroar mig.

Om det VAR sulömhet som orsakade hältan i måndags så skulle det i alla fall mycket tydligt förklara Vickes ”gångartsmönster” då och de kommande 2 dagarna- jag tyckte hela tiden att han gick många rena steg i skritt för att från ingenstans ”knicka till”, dvs ta ett orent steg, just som om han hade råkat trampa på något vasst, för att därefter åter ta många rena steg till nästa ”knick”.

Jag hoppas VERKLIGEN att  hältan inte återkommer men som sagt; man ska inte ropa hej för tidigt.

Soya det lilla livet är i alla fall helt återställd efter sitt EP-anfall, precis som alla föregående gånger och har idag gått en långrunda med sin kompis Vilja.

Kan man få önska sig lite sinnesro framöver så gör jag det tveklöst- det förstår ni nog!