Månadsarkiv: mars 2014

Onsdag- halva veckan

Jaha, då har redan halva denna veckan förflutit!

Vicke skrittades i ridhuset i morse- dagens övning var att gå från samlad till mellanskritt och därefter till ökad skritt samt att göra några halter. Fin känsla!

Efter jobbet blev det bara ett kort stallbesök med lite morötter i krubban typ och sedan åkte jag och Soya med Åsa och Vilja för en långpromenad i skogen.

Nu: upptining i soffan.

Fråga från en läsare om bett

Har en kille där hemma som är reagerar MYCKET starkt när jag byter bett, han rids i vanliga fall på 3-delat gummibett och går helt ok på det…
Har dock nyss plockat vargtanden på honom men det SKA inte vara några problem.
Han tuggar mkt på bettet så det är inte det att han inte trivs med det..
Han behöver något som rör sig fast ändå något som ligger still…
Men så fort han får något han är helt nöjd med (rakt matallbett ex) i munnen blir han ”käftig” och riktigt kaxig! Går verken att styra, svänga elr bromsa.
Han går som en klocka på sig hackamoore men vill inte att han bara går på det..
Någon som har något tips!?

Ännu mer Ryttarelit

Säga vad man vill- gårdagens program har verkligen engagerat.

Roade mig med att läsa kommentarerna på Hippsons Facebooksida där över 100 personer hade hunnit lämna sina avtryck sedan igår kväll och om ni är nyfikna på vad ”folk” tycker där så är det väl ungefär så här:

Lisen och Peder uppfattas av de flesta som väldigt ”mysiga”, Daniel som en surmupp som bar sig väldigt illa åt mot sin fd hästskötare och Charlotte är fortsatt otrevlig tycker vissa som även tycker lite synd om hennes man.

Det fanns även en kommentar från hästskötaren som själv tyckte att hon kunde ”ta” utskällningen då hon själv önskade att hon inte hade agerat som hon gjort. Tydligen var det bestämt sedan länge att detta skulle bli hennes sista tävling med hästen och hon hade svårt att separera sina känslor från sina arbetsuppgifter så att säga.

Jag är absolut inte förvånad över hur lätt folk dömer vilt främmande människor och själv har jag inte träffat någon av serie-deltagarna så jag har inget att tillföra vad gäller ”hur de är”.

Men det är nyttigt att bli påmind om ovanstående- dvs hur snabbt man kan betraktas som ”si eller så” enbart utifrån korta uttalanden man gör, hur folk tolkar ens kroppsspråk eller annat flyktigt som man kanske inte själv är medveten om och/ eller alls håller med om.

Har ni blivit lurade?

Man upphör aldrig att förvånas tycker jag och för ett tag sedan pratade jag med en hästägare som berättade att denna, då personens häst inköptes lurades grovt kring allt möjligt som hade med affären att göra av en ”vän” personen känt i 30 år?!?!?!

Idag undrar jag om ni har varit med om något liknande?

Har någon lurat er vad gäller något som har med ert hästeri att göra; om det så gäller hästköp, diverse utförda (eller inte utförda) tjänster, foder, uppstallning, transport eller annat?

Påtalade ni ”lurendrejeriet” och vad hände i så fall?

Förblev ni tysta och varför valde ni den vägen?

Tisdag- fritt för skritt

Idag har vi skrittat vidare jag och min fåle och om man måste hålla sig till denna gångart är det på Vicke man ska skritta.

Han är lugn, taktar inte och gör de övningar jag vill utan att fara omkring fast han har vilat mer eller mindre i 3 veckor.

Idag tränade vi på ökad skritt, samlad skritt, halter, enstaka ryggningar och lite bakdelsvändningar.

Skam till sägandes tränar jag väldigt sällan i denna gångart- jag använder mest skritt som uppvärmning och nertrappning och rider liksom inte aktivt i skritten särskilt mycket i vanliga fall.

Men nu lär det ju bli ändring på DEN punkten….

Dagens foto-fundering

Har ni tänkt på hur många kort på jättevackra hästar som ”förstörs” genom att hästen är iförd en trasig och/ eller lerig grimma, balband i grimman, skitigt täcke eller dylikt.

Å andra sidan brukar man sällan gå runt med en vacker lädergrimma som man kan kasta på hästen för att ta en spontan-bild i hagen 🙂 .

Vrickade hästar

Funderar på det här med vrickningar hos hästar.

Om man tittar hur hästar kan fara omkring både när man rider och när de går i hagen får jag nästan tycka att det är konstigt att de inte vrickar sig oftare än vad de gör, eller vad säger ni?

Sedan är det väl som med mycket annat i livet- ett lotteri: vem ska vricka sig och när/ hur ska det ske?

Zack som jag red i somras var tex en världsmästare på att snubbla, en titel jag personligen verkligen skulle undvika hos min häst om jag kunde.

Jag minns fortfarande att jag nästan alltid var mer eller mindre på min vakt gällande att han från ingenstans kunde snava till- aldrig i skritt men däremot ”gärna” i trav eller galopp.

Jag kommer också ihåg hur jag en gång då jag red på en ovanligt hård gräsbana slutade att räkna hans snubblingar när vi hade kommit till typ 20- på vanligt ridhusunderlag snubblade han bara några gånger per pass men det räckte verkligen för mig.

Sedan får jag säga att jag aldrig upplevde att han de facto höll på att gå omkull på grund av sina snubblingar och inte vrickade han sig eller och blev halt.

Min tidigare häst Heron kunde snubbla ganska ofta i skritt men där upplevde jag att det berodde på att han inte var koncentrerad på det han gjorde (läs: gick rakt fram).

Han kunde titta åt ett håll och gå åt ett annat och så vips….snubblade han till! Väldigt irriterande!

Vid ett tillfälle blev han halt direkt efter ett galoppombyte (på en framridning till en hopptävling) – den hältan konstaterades sitta i knät men frågan är om den kom av någon form av feltramp eller annat?

Vicke snubblar aldrig när man rider men har ju eventuellt/ kanske vrickat sig- kanske i hagen eller i boxen eller gud vet var?

Även Décima lyckades vricka sig vid ett tillfälle- hon var en mycket stillsam häst men kom ändå in från hagen mycket halt en dag och det resulterade i ganska många veckors vila med stötvågsbehandling för att påskynda läkningen.

Vad är era erfarenheter av vrickningar?

Vet ni hur de har gått till eller har det förblivit ett mysterium? Hur har konvalescensen sett ut?

Åhhh…nostalgi

Tipsades om denna länk av en bloggläsare och det högg verkligen till i hjärtat av nostalgi.

De 12-13 första minuterna är filmade på ”min” ridskola i Malmö bara ungefär 2 -3 år efter att jag började rida men mycket är sig sååå likt.

Dock är spiltorna borta och där vi hade en utepaddock finns nu polisrytteriets byggnad.

Sist i filmen visas också en sekvens med en voltigehäst- det var vår nordsvensk Oden född 1969.

Ridläraren är Kristin ”Kris” Kringstad, numera ridskolechef, på den tiden var det Jana Wannius som innehade denna titel.