Även idag blev det ett kortare (30 minuter) ridhuspass på morgonen eftersom jag visste att jag inte skulle hinna rida efter jobbet och innan Åsa och jag beger oss till Dalby med hundarna.
Nu när jag rider så korta pass försöker jag ÄNNU mer att verkligen få kvalité i det lilla jag travar- i varje steg! Så klart ska man ju alltid vara noga med hur man rider tycker jag men nu blir det liksom än mer viktigt så att man inte ”slösar bort onödiga steg”.
Jag försöker också trava så samlat jag kan- dels för att detta stärker hästen mer men också för att jag inbillar mig att det sliter mindre ju långsammare benen sätts ner i varje steg.
Sedan är jag glad att det är i ett framben hältan suttit och inte i ett bakben för det ju mot att bära mer vikt på bakbenen i alla fall min ridning går ut på i mycket och ju mer jag kan avlasta frambenen desto bättre är det säkert.
För övrigt vidhåller jag att man kan arbeta hästar väldigt bra i skritt om man inte FÅR göra något annat och jag rekommenderar det absolut framför att bara leda hästen eller skritta på lång tygel.
Att min tidigare häst Décima klarade många (8 om jag minns rätt) veckors skrittande efter en buköppning så bra och var väldigt lätt att sätta igång därefter tackar jag helt och håller det uppsuttna skrittandet på tygeln och dito tömkörning.
Hade jag bara släpat runt på henne i ett snöre hade vi, eller i alla fall jag, dött av LEDA om inte annat.
Ett tips om man inte får sitta på hästen är för övrigt att leda den inspänd vilket dels botar eventuell stallmodighet mycket bra och dels får hästen att jobba i alla fall lite.
