Söndag- händelserik dag

Dagen idag har varit händelserik och än är den inte slut. Jag orkar inte ens skriva om allt men en liten sammanfattning kommer nedan:

Morgonen började med att jag hade stalljour i vårt stall och då ska man förutom att fodra och släppa ut och ta in 7 hästar från hagen fixa med lite annat smått och gott:

Foderbordet där vi har våra kraftfoderspannar ska tvättas av.

Gödselstacken var det tidigare sagt att den som har stalljouren ska jämna till men efter år av tjafs kring hur denna egentligen ska skötas (är det ok att bara dumpa gödseln lite som man känner för….) fattade vi för några månader sedan ett majoritetsbeslut som faktiskt har gjort stor skillnad.

Numera ser gödselstacken ut så som i alla fall JAG alltid har velat ha den och man slipper knäcka sin rygg med att jämna till andras skit (bokstavligen) på söndagen.

Att sopa och våttorka golven i sadelkammaren ingår också i jour-sysslorna och därför ser denna oftast väldigt städad och fin ut.

Förutom stalljouren ägnades morgonen åt att träna Messy som ni har kunnat läsa om i föregående inlägg och när allt var klart kunde jag åka hem och ta hand om nästa adept- min älskade Soya.

Vi åkte till Dalby kalkbrott med Åsa och Vilja och vandrade oss svettiga, i alla fall vi människor. Hundarna blir aldrig speciellt ”berörda” av dessa långpromenader och hade troligen kunnat gå 3 gånger så länge utan att pusta.

Efter en powernap hemma och då vädret på 2 sekunder förvandlades från ”hyfsat” till ”förfärligt” (läs: hård vind och spöregn) kastade jag mig i bilen för att ta in hästarna i allmänhet och Vicke i synnerhet.

När alla djur stod i sina boxar valde jag att skritta Vicks i ridhuset- även om vädret åter slog om och såg riktigt behagligt ut så anade jag att det skulle ändra sig IGEN och vad rätt jag fick.

Medan vi skrittade runt i ridhuset hörde jag hur det åter stormade ute och hur regnet piskade- då var det verkligen skönt att vara inomhus.

Till min stora glädje upptäckte jag dessutom min kära katt Gullis som jag nästan hade gett upp hoppet om.

Han har inte synts till på flera veckor men nu låg han högst upp på halmbalarna och jamade ynkligt när jag ropade på honom.

När jag hade ridit klart gick jag tillbaka till ridhuset med kattmat och lyckades med skicklig hjälp från Josefin som red på Kajsa att få ner honom.

Gullis verkade inte våga hoppa ner från sin höjd, jag nådde honom inte ens med en stol med Jossan lyckades grabba tag i honom från sadeln och det är ju tur att han är så foglig för det gick lite hårdhänt till innan han befann sig nere på ridhusbottnen.

Han åt massor av torrfoder och jag kunde konstatera att han har 3 sår som nu har börjat läka (alla runt huvudet)  men som säkert har gjort ont när han fick dom.

Jag tog också bort några vidriga fästingar och sedan kunde jag inte göra mer för min underbara katt mer än att hoppas att han inte har ont (det såg inte ut så) och att han vågar sig tillbaka till stallet.

Nu återstår kvällsfodringen, sedan får det banne mig räcka för idag tycker jag.

Saknad, skadad, sötnos!