Veckan som gått

Ja, den känslomässiga berg och dalbanan som jag har befunnit mig under väldigt många veckor nu bara fortsätter…..

Jag känner mig i perioder fullständigt dränerad på all energi och skulle bara vilja ligga i sängen dygnet runt men vem kan kosta på sig det?

Tack och lov är jag i grunden en otroligt psykiskt stark människa så jag biter ihop, går till jobbet, sköter allt som måste tas hand om osv men jag är väldigt ”o-glad” för det mesta.

Anledningen är så klart min oro kring Vicke som inte har avtagit det minsta under de gångna veckorna- tvärtom.

Att en häst har (förstärkt) puls i benet i 7 veckor, inte konstant men av och till och egentligen utan logik (ibland av att stå stilla, ibland av att röra sig) talar om inget annat för att ”något” utspelar sig i hoven- frågan är bara VAD?!?!?!

Trots att Vicke känns ohalt på fast/ hårt underlag så står det ju för något att han känns vrålhalt när underlaget är det minsta lilla ojämnt och djupt men som sagt; vi vet inte varför.

Nu har vi kommit så långt att försäkringsbolaget har godkänt en magnetröntgen och denna ska utföras på tisdag.

Jag hoppas VERKLIGEN att den ska ge mig svar och då givetvis ett svar som känns bra.

Även om jag vet att det är otroligt dumt att ”måla fan på väggen”, gå händelserna i förväg osv så kanske jag ändå inte kan klandras för att jag får mycket ”deja-vu-tankar”; ni vet ju vad jag gick igenom med Kreon förra våren och så mycket påminner mig om detta.

Nåja, nog tjafsat om detta….

Jag har trots mycket deppighet ändå funnit ljusglimtar i tex hanteringen av Messy- den lilla flickan har verkligen fått en liten plats i mitt hjärta.

Jag har ju alltid varit lite extra förtjust i ”bebis-djur” och när hon lägger sitt huvud på min axel eller ”bara” vrålgnäggar glatt när hon ser mig smälter jag- hon är fortfarande väldigt mycket en enmanshäst vilket är ett av målen att ändra på men det ÄR lite kul att vara ”utvald” (även om jag så att säga har ”tvingat” mig på henne).

Som jag redan nämnt är jag glad att hon är sto, fux och hoppstammad- allt jag inte vill ha *SKRATT*!

7 kommentarer Skriv kommentar

  1. Dressyrtant

    Ja, Birgitta, vi sitter i samma båt du och jag. Livet känns inget roligt alls. Men nu ska du höra… Det har visat sig att min har en gigantisk hovböld, ev två i höger fram. Har tillbringat helgen på klinik och ska tillbaka på tisdag. Först blev jag själaglad då det inte alls har varit några inflammationer, men sedan sjönk modet igen. En hovböld som legat så länge, sju veckor, är svår att dränera. De hittar inte ingångshålet, men jag tänkte ge dig lite hopp. Det kan ju vara en hovböld för Vicke också och dessutom har de ju hittat ingångshålet på din.
    Själv är jag ute på Hästnet och letar häst…

    Svara
    • Birgitta

      Hovböld har jag tänkt och önskat ungefär en miljard gånger och mycket skulle tala för det MEN nu är jag inte så säker på att jag VILL att det ska vara (vara= observera ordvitsen) just detta.

      En böld som har suttit så länge kan urkalka hoven har jag hört och dessutom kanske man måste göra stor åverkan på hoven för att få ut den.

      Du måste berätta mer detaljer!
      Hur upptäcktes detta? Vad gör ni nu? Kan du inte ta kort när ni dränerar bölden? Jag är sjukligt nyfiken!!!!

      Har din häst inte haft puls i benet? Det är väl egentligen därför jag skulle kunna tänka mig hovböld men å andra sidan har en bloggläsare berättat att hennes häst hade puls pga ligamentskada och att den hade det även i början av igångsättningen.

      Du får gärna maila på bm6610@hotmail.com om du inte vill svara direkt på bloggen.

      Svara
  2. Prick

    Onekligen en jobbig tid! Inget att avundas.
    Hoppas de hittar något ”bra” på tisdag och att du får svar fort!

    Svara
  3. rackemarie

    Lider verkligen med dig, Birgitta och håller tummarna för att det som ev. hittas på magnetröntgen är lätt behandlat. Verkar som att svåridentiferbara hovbölder är extra vanligt i år. Kan det vara att det varit så mjukt och blött hela året? Rackes fodervärd tex åkte med sitt halvblod till klinik förra veckan då stoet varit småhalt och de misstänkt och behandlat för sträckning, men sedan blev hon blockhalt. Visade sig vara en djupt sittande hovböld som varken gav värme eller puls. Hästen reagerade på tången först när skon tagits av Skars upp och
    gipsades. Veterinären misstänkte att det kunde förekommit flera små bölder som orsakat den
    initiala hältan. Metacambehandlingen som sattes in av gårdsveterinären kan ha stannat upp
    förloppet.

    Svara
    • Birgitta

      Jag tycker också att det verkar som att det är vanligare med hovbölder i år men det kanske beror mer på att vi diskuterar ämnet här än att det faktiskt ÄR så.

      För jag frågade faktiskt min veterinär sist jag var där om HAN hade märkt en ökning pga vätan men det hade han inte.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>