Sitter och funderar på det här med hur enorm genomslagskraft sociala medier har fått nu för tiden- på gott och ont.
Nyligen var Andreas Helgstrand i hetluften pga en film där en häst i hans träning syns med blå tunga under ett ridpass (något förenklad version).
Utan att gå in närmare på DET fallet så undrar jag hur många hästutövare av vilket slag det än må vara som numera tänker sig för både en och två gånger innan de gör olika ”saker” med hästar som är allt från tveksamma till rent förkastliga?
Idag finns det ju en mobilkamera i var mans hand och det är så lätt att göra en liten film som kan få hur stor spridning som helst.
Jag har redan tidigare berättat om hur jag själv FEGT bevittnat ridning som varit så långt ifrån ok som man bara kan komma utan att ingripa och det är jag tyvärr långt ifrån ensam om att ha gjort- det VET jag.
Minns att jag tänkte då jag såg en ”kändis” piska en häst fullständigt besinningslöst ”hade man filmat detta hade xx aldrig mer fått sitta på en häst” men…jag erkänner; jag gjorde ingenting och det gjorde inte heller någon av de andra på plats.
Men jag tänker ändå att risken för att bli ertappad med byxorna nere borde ha ökat idag mot för säg 10 år sedan eller tror ni att folk fortfarande sticker huvudet i sanden som jag gjorde?
Sedan finns väl alltid risken att man, precis som i fictionens värld, kan klippa ihop en film så att något framställs på ett helt annat sätt än hur det verkligen VAR/ÄR men där tänker jag att det nog mer handlar om UTTALANDEN än AGERANDE, men jag kanske tänker fel?
Att på film tex säga ”jag var så arg så jag trodde jag skulle slå ihjäl hästen” kan ju betyda allt eller inget (man var arg men gjorde inget eller man var arg och slog hästen hur mycket som helst) men om en film visar hur man de facto slår en häst vet jag inte riktigt hur man skulle kunna slingra sig ur detta?
Jag tror att både mobilerna och facebook gör att fler blir försiktiga, vilket är bra. Sen finns ju alltid det som händer bakom stängda dörrar i privata ridhus, det är svårare att påverka.
Jag är själv mesig i sådana situationer, önskar att jag vore mer modig att ta ställning och kanske kanske har jag mer mod nästa gång jag ser något jag tycker är fel. Ibland när det inte är så extremt är det heller inte förrän efteråt som man inser att man verkligen tyckte det var fel, då får man ta med sig det till nästa gång och säga ifrån då.
jag har också tänkt i samma banor. Det är förskräckligt att se när hästar blir offer för ryttare med dåligt omdöme och aggressioner. Jag vet inte hur ofta detta sker på tävlingsbanorna, men där ska ju en överdomare finnas på plats för att stoppa ryttare som går över gränsen, men vad som händer på hemmaplan vet ju ingen. Jag har nog inte alltid varit så snäll med min häst om jag lägger ihop det över en lång tidsperiod även om jag tror att jag nog räknas som de icke-våldsamma ryttarna, och skulle man klippa ihop en film av de moment där jag varit för hård med hand eller skänkel (min häst fick också sporrskav en gång – ångest!, jag har också klippt till rejält med spöt under våra duster – mellan öronen med!) så skulle det nog bli en väldigt tråkig film att se, trots att det 99,9% av tiden inte ser ut så. Det är det som känns så läskigt när någon döms på grund av en bild eller en film – det går att klippa ihop vad som helst så att det vinklas som man vill. Men om en ryttare bevisligen rider på det sätt som det nu beskrivs i samband med dagens debatt så ska man nog vara snabbare med reprimander. Men vem är det som ska döma och hur ser bevisen ut, det tycker jag är viktiga frågor i sammanhanget!
Man brukar ju säga att våld och okunskap går hand i hand, men jag tror att den senaste tidens debatt kanske borde handla om något annat än okunskap. För de ryttare det handlar om är inte okunniga. Kanske driver aveln fram och domarna belönar? Vi avlar fram hästar som är höga i blod och som ofta har en hel del attityd – detta krävs för att de ska vara riktigt ”flashiga” på tävlingsbanorna. De som verkligen lyckas visa dessa hästar är ofta ganska tuffa ryttare. Vissa av dessa är mer än tuffa – de är ganska hårda också, och några rider med skarp betsling, hårt åtdragna nosgrimmor och vassa sporrar. Fokus är på två saker – hästen ska gå fram och hålla munnen stängd! (punkt). Om det finns ett enkelt sätt att åstadkomma detta så blir detta sätt kanske överordnat det bättre sättet?
Det är dock trevligt att se de goda exemplen och bra om de framhålls som förebilder, t ex Charlotte D och Valegro, där det – åtminstone i mina ögon – handlar om mjukhet och samspel, härligt att de sopar mattan med konkurrenter som idkar en hårdare ridning. 🙂
inser att jag svävade iväg litet – vad jag ville säga var att jag tror att det kan vara bra att det blir större bevakning och att överdomarens roll är viktig, att det är rätt att säga till när man ser saker som inte är bra, men att man måste ha koll på ”bevisbördan”. Ett foto eller en film som klippts på ett medvetet sätt kan ge en väldigt konstig och missvisande bild. Med tanke på hur elaka folk är mot varandra så skulle jag inte se det som omöjligt att någon hänger ut någon annan på detta sätt, och låter personen hängas av allmänheten.
Jag instämmer helt i ditt sistnämnda påstående och tror säkert att jag också hade kunnat utmålas som en djurplågare om någon bara hade lyckats ta en bild vid något mycket speciellt tillfälle och broderat ut någon egenpåhittad lögn kring detta dessutom.
Minns då jag på bloggen för några år sedan skrev att att jag hade RÅKAT göra ett mindre sporrsår på Archie. Herregud…en del gick i taket som om jag medvetet hade försökt att döda honom.
Sedan förespråkar jag absolut inte våld, att man skadar hästar osv men tycker OCKSÅ att en häst under VISSA OMSTÄNDIGHETER kan få sig en smäll utan att man är en galen djurplågare för det.
Tex skulle en häst som liksom medvetet högg mig få en rejäl smäll och det är också så hästar själva uppfostrar varandra. Men om någon hade stått där med en mobilkamera just då jag smällde till hästen så hade det säkert gått att göra vad som helst av detta…..
instämmer. internet – mobiltelefoni etc är på gott och ont. lätt att missbruka och hänga ut men bra för att sprida sanning och info.
Ja, Man kan faktiskt få slå till en häst som gör fel, elakt fel, ont som fan fel etc utan att det är tabu, dels handlar det om HUR och när, Dels är det så de själva uppfostrar och uppfostras.
exempel: går unghingsten upp på bakbenen och fäktar med frambenen mot mig eller försöker hugga mig får den en ganska fet smäll med handflata eller knytnäve rakt framifrån på nedre hals eller bog tex. Det ser skitilla ut ryckt ur sitt sammanhang, men seriöst…. i hagen hade jag varit en annan häst och min hand en hov och den i jämförelse pyttekraft min hand har är inte skadlig utan markerande uppfostrig i spelet mellan oss.
MEN utlagt på nätet fel vinklat, fel klippt eller ryckt ur sitt sammanhang skulle det orsaka stor skada för mig. När det gäller den danske dressyrkillen ha jag noll empati faktiskt trots att han fått lida stora bakslag pga detta. Det är inte första gången på samma häst och dt finns inga ursäkter för ärr, kontinuerliga sporrsår, den nosremmen, den blå tungan och det draget i tygeln. hade det varit lösrycka foton finns en liten öppning för varianter men när det är bilder ur lång filmsekvens och inte första gången så lyder min dom att vissa ska helt enkelt inte ha det de har för de är inte värdiga att representera en sund hästsport eller ha privat framgång på bekostnad av ett kuvat djur.
Jag håller helt med dig!