Under den gångna veckan, i onsdags närmare bestämt, fick jag svar på den magnetröntgen som gjordes veckan innan.
Vickes ”problem” sitter i hovleden enligt både den veterinär som gjorde röntgen och en konsulterad veterinär i Tyskland.
Eftersom jag alltid vill ligga steget före om jag kan hade jag redan veckan innan utlåtandet bokat en veterinärtid till på torsdagen så det var bara att lasta Vicks i transporten och köra iväg honom för behandling av hovleden.
Denna är nu sprutad med cortison och dessutom ska Vicke få 7 pasta-sprutor med Equioxx hemma.
Ordinationen är enbart hagvistelse i en vecka och därefter även promenader för hand tills det är dags för återbesök 2 veckor senare.
Jag tycker att det känns mer hoppfullt nu när Vicke är så noga genomgången och jag slipper spekulera kring tex ligamentskador som kan ta många månader på sig att läka även om denna skada är tråkig nog.
Det har gått 2 månader sedan hältan dök upp och jag vågar inte ens tänka på när vi ska kunna vara igång på den nivå vi befann oss då.
Messy har inte jobbat så där jättehårt i veckan- jag tycker som jag redan nämnt tidigare att hon är väl ”framme” för sin ringa ålder (hon har inte ens fyllt 1 år) och då räcker det jag har gjort med henne.
Däremot hade vi vår första riktiga kraftmätning i veckan och även om det inte var roligt att stå och försöka övertala en tjurig åring att ”spolspiltan som du gick så lätt in i för 2 dagar sedan kommer inte att äta upp dig om du går in i den idag också” så hoppas jag att det kom något bra ut av det hela.
Jag vill verkligen inpränta i Messy att jag inte bara är hennes ledare utan också att hon inte ska tvivla när jag vill att hon ska göra något- hon ska känna sig trygg med det jag vill.
Efter vår ”dragkamp” har hon gått in i spolspiltan vid 2 olika tillfällen på ett utmärkt vis och det gör mig glad eftersom jag vet hur lätt det är att något, vad det än må vara, blir liksom en ”grej” som kan vara svår att komma över i framtiden (lastning som gått fel är ett utmärkt exempel).
Vädret har under veckan mestadels varit behagligt och soligt och det är verkligen uppskattat av mig i alla fall- hoppas det fortsätter så!
Vad bra att det inte var värre kan man tycka…och att hästen få vara utomhus får vila är väl det bästa man kan önska
Vad jag vet om hovledsinflammation är att det läker, bara man ger det den tid det behöver.
Du kanske ska fundera på att släppa honom på bete över sommaren. Och ta nya tag sedan.
Vi får väl se hur det hela utvecklar sig.
Jag känner spontant inte till något bete och i mina ögon är även att släppa en häst som är van att gå ensam och som plötsligt ska gå med främmande hästar en potentiell skaderisk.