Hade en diskussion nyligen med en uppfödare om det här med vinst kontra nerlagt arbete vad gäller att föda upp hästar och vi kunde ju inte annat än att enas om att det i säkert 95 % av fallen är en ren förlustaffär- sett till reda pengar i alla fall.
Ska man föda upp hästar på hobbynivå i Sverige idag måste det finnas annat som lockar; att man tycker att det är ROLIGT rent ut sagt.
Och detta ledde oss osökt in på diskussionen kring det vettiga (eller inte) i att köpa en väldigt ung häst (1 eller 2 åring) och där behövdes det inte heller mycket huvudräkning för att komma fram till precis samma sak som vad gäller de ”fattiga men roade” uppfödarna, dvs man TJÄNAR ingenting på att köpa en ung häst men däremot riskerar man en jäkla massa medan man har roligt (eller inte) under tiden.
I mitt räkneexempel köper jag en åring för 50.000.
Från att hästen är 1 och till den fyller 3, dvs under 2 hela år har jag hästen på någon form av lösdrift till en månadskostnad på säg 3000:–. I denna summa har jag räknat in ALLT kring hästen; verkning, vaccinering, försäkring så jag tror inte att det är högt räknat.
På 2 år har hästen kostat 3×24 månader 72.000:– och jag har egentligen inte kunnat göra så mycket mer än att pyssla med den, kanske longera och löshoppa lite.
När hästen är 3 år rider jag in den och även om detta skulle ske helt utan någon hjälp som kostar så får jag väl ändå räkna en månadskostnad på säg 4000:– vad gäller uppstallning och allt annat (försäkring, vaccinering, hovslagare, utrustning osv).
Mellan 3 och och 4 års ålder har hästen alltså kostat mig 4×12= 48000:– och nu är vi uppe i en sammanlagd kostnad av: 50 (inköp)+ 72 + 48= 170.000:– för en häst som FÖRHOPPNINGSVIS är lite riden i ett år och som ännu mer förhoppningsvis PASSAR mig.
Risken finns ju så klart att hästen, även om den från 1 till 4 års ålder framlevt sina dagar utan att få en skråma på kroppen ÄNDÅ visar sig inte vara lämplig för mig av olika anledningar; den kanske blir för liten/ för stor, får ett temperament som jag inte gillar, visar tidiga begränsningar vad gäller hoppning/ gångarter/ whatever.
Eller så blir den halt och man hittar någon trist skelettskada som påverkar hästens möjlighet att ens fungera som ridhäst.
Och vad gör man då?
Tja..om det ”bara” är så att hästen ”inte passar” en själv får man ju be till högre makter att den passar någon annan- fast då brukar det sällan handla om 170.000 för en 4-åring in my book.
Och har hästen fysiska defekter….tja..då lär man inte heller få några 170 papp.
Så summa summarum måste man tycka att det är otroligt kul med bebis-hästar och/ eller hitta den där ”once-in-a-lifetime”-hästen som åring för att det ska vara någon som helst rim och reson med att köpa en så ung häst hellre än en långt mer färdig ”produkt”.
Håller ni med?
Senaste kommentarer