En lugn lördag går mot sitt slut och den har sett ut som många av mina lördagar gör när jag inte har något särskilt inplanerat.

Stallbesök både på morgonen och eftermiddagen, rastning av Soya, en god frukost (idag våfflor) och dito middag och så mest slappande däremellan men även lite städning och annat ”nödvändigt ont”.

Med Vicke blev det uteritt idag och även den gick i väl invanda spår. Jag rider ju fortfarande långt ifrån ”för fullt” så det blev mest skritt, en del trav och ingen galopp.

Messy fick vila från våra ”rykt och lyfta hovar”-bestyr, hon har varit så duktig många dagar i rad och jag nöjde mig med att klappa lite på henne i boxen innan jag körde hem för dagen.

Att vägen till alla djur som jag handhar går via MAGEN är Messy bara ytterligare ett bevis på- medan innehållet i müslisäcken bara minskar tycker jag att Messys intresse för MIG bara ökar. Wonder why 🙂 ?

I morse när jag kom till stallet möttes jag av en mängd katthår över hela stallgången.

Gissningsvis har det varit cat-fight på hög nivå och jag kan bara hoppas att avsaknaden av SVARTA och GULA hår innebär att Gullis och Hatten har klarat sig oskadda.

Eftersom alla håren var gråa och vi har fått en ny besökare i stallet som är just grå så är det gissningsvis han som har blivit tilltufsad och inte lilla Skyggis men det får väl tiden utvisa- ingen syntes till under morgonen i alla fall trots att Hatten i vanliga fall i princip står i givakt och hälsar mig välkommen varje morgon (ett mycket trevligt sätt att börja dagen på för övrigt).

Gullis syns numera knappt till- jag såg honom i ridhuset förra tisdagen och dessförinnan var det nog 10 dagar innan dess så antingen har han skaffat tjej och blivit sambo någon annanstans eller så är det annat som lockar?

Att jag inte har min fina katt att leka med i stallet är EN bidragande anledning till att jag riktar mina omsorger mot Messy och idag tog vi ännu ett kliv mot vuxenvärlden: vi tog en liten promenad 🙂 !

Ingången till Messys hage ligger bara kanske 20-30 meter från stallet så hon har ännu inte fått utforska omgivningarna runt anläggningen men idag var det alltså dags.

Jag tog henne i en longeringslina och gick till vår utebana- en sträcka på kanske 50-70 meter åt motsatt håll från hennes hage sett.

Och när vi väl var ute och gick så tog vi ett litet varv inne på själva utebanan och det var nästan så att jag fick behärska mig från att inte prova att longera henne lite:) .

Men nej, DET tänkte jag introducera inom 4 väggar för säkerhets skull och det dröjer ett tag till tänkte jag.

Men man får ju börja någonstans och dagens promenad gick hur fint som helst; ”ett steg närmare inridningen” som jag uttryckte det lite skämtsamt till hennes ägare 🙂 .

Brrr vad det blåste kallt idag trots att solen också visade sig.

Kylan till trots bestämde jag mig för att rida på utebanan- Vicke skoddes på morgonen och jag ville vara lite försiktig och inte rida på för hårt underlag (asfalt) så här första dagen och med en annan skoning och andra skor. Kanske onödigt men jag tar det säkra före det osäkra.

Jag minns att jag vid något tillfälle läste om olika ryttares erfarenheter av Classic Roller-skor och det var verkligen en blandad kompott: vissa tyckte hästen fick bättre steg, andra märkte ingen skillnad och några tyckte att hästen rörde sig sämre!

Själv märkte jag ingen skillnad på Archie när han bytte till dessa skor och Kreon hade dom redan när jag köpte honom.

Glädjande nog märkte jag ingen skillnad på Vicks heller- han travade på som vanligt.

Jag gör ju inget annat än rider runt på fyrkantsspåret än så länge men det känns i alla fall bra.

Lilla Messy fick sina 10 minuters omvårdnad och nu tycker jag nog att hon går fullständigt problemfritt att borsta över hela kroppen.

Framhovarna lyfts också ”perfekt” men bakhovarna kommer vi att få jobba mycket mer med.

Jag är otroligt försiktig med hur jag tränar just bakbenen- jag vill ju gärna leva länge nog att närvara vid inridningen ha ha.

Över huvud taget är jag extremt noga med SÄKERHETEN kring denna lilla varelse; av 2 anledningar:

För det första är ju en så ung häst långt mer oberäknelig än en vuxen dito och går inte heller att korrigera lika snabbt och lätt och för det andra är det ju inte MIN häst.

I stallgången har jag tex balband i grimman OCH håller henne i ett kedjegrimskaft (hon älskar att tugga på kedjan så att tränsa lär ju går lätt som en plätt)- jag vill absolut inte riskera att hon får panik i uppbindningarna och inte kommer loss. Skulle hon slita sig nu har jag ju fortfarande håll på henne genom grimskaftet och det känns säkrare tycker jag.

Före. Här ser man också hur hoven (inte den som varit skadad) har trasats sönder vilket hände redan ca 2 veckor efter förra skoningen.

Jag har hela tiden bara väntat på en tappsko men min hovslagare har en förmåga att fästa skorna så inte ens gud fader kan få loss dom :).

Efter. Nu är det sidokappor och tvärare tå.

Framifrån

Idag blev det uteritt i strålande solsken och som jag beskrev igår så handlade det om skritt på tygeln och lååååångsam trav. Även vuxentränset var på- jag kommer att skifta mellan detta och tränset ständigt framöver tänker jag.

Veterinären tyckte i tisdags att jag kunde börja galoppera så nätt men jag vill vänta tills Vicke blir omskodd så att hovarna är så optimala som möjligt innan jag lägger till denna gångart.

Messy fick sitt sedvanliga ”träningspass”- att stå uppbunden på stallgången, bli borstad och få benen lyfta.

LYFTA benen är kanske att ta för stora ord i min mun, i alla fall om ni tänker er att detta skulle göras som på en vuxen häst- här handlar det om att lyfta benen några sekunder i taget och nöja sig med det.

Frambenen kan man förvisso lyfta som på en vuxen häst men bakbenen- det är en helt annan ”visa”, inget konstigt när det gäller åringar men det gäller att jobba klokt med detta.

Man försätter ju hur det än är hästen i obalans när man lyfter dess ben och det gäller att göra detta moment så odramatiskt som möjligt så att man slipper kosparkar och dylikt och så att kommande skoningar kan ske utan att hovslagaren ”säger upp sig”.

Jag tycker att Messy är väldigt duktig, inte för att jag har några andra åringar att jämföra med men min känsla är att detta är en väldigt smart häst.

Och med smarta hästar kan det enligt min erfarenhet antingen gå väldigt lätt med det mesta man gör om man får dom MED sig eller så ifrågasätts allt- om man får dom MOT sig.

När jag har utbildat mina unghästar har jag nog tyckt att det roligaste har varit att man liksom får ”framgångar” hela tiden- nästan varje dag händer det något som känns som ett framsteg och man blir glad- dessa framsteg avtar ju helt naturligt ju äldre hästen blir, då märks de mindre eller tar i alla fall längre tid på sig att visa sig.

Med Messy är det just nu samma sak- varje dag blir jag glad över något litet framsteg fast det bara tar några minuters ”ansträngning” att komma dithän.