Månadsarkiv: april 2014

Skrivet

Ny film!

Ni som har läst bloggen i några år instämmer säkert i att det finns få (om någon?) som slår mig på fingrarna vad gäller högkvalitativa OCH lika intressanta filmer- jag är något av en mästare om jag får säga det själv.

Om ni vill kan ni få beskåda ännu ett Oscar-ämne: filmen som visar när Messy tvättar sina fötter för första gången!

Och även om ni inte imponeras av filmen kanske ni ändå kan hålla med om att hon är duktig, den lilla?

Det är alltså första gången hon är inne i spolspiltan över huvudtaget.

Jag började med att svampa av hennes ben och när jag inte fick någon förskrämd reaktion på det övergick jag alltså till spolningen fast jag egentligen hade önskat en ”försiktigare” stråle än vad som gick att få .

Men hon skötte sig galant tycker jag!

Minns vilka dragkamper jag hade med i övrigt supersnälle Archie för att ens få honom att GÅ IN i ridskolans spolspilta- jag drog och slet och han drog och slet tillbaka :).

Första gångerna Kreon skulle spolas flög han också 20 meter upp i luften så jag har erfarenhet från det mesta.

Här ser ni A-barnet i alla fall!

Skrivet

Veckan som gått

Tja…vad ska jag säga vid det här laget….mer än att ÄNNU en vecka med en skadad häst har förflutit.

Fortfarande vet jag inte vad som felas djuret och fortfarande känner jag puls i hans vänstra framben mer eller mindre konstant.

Jag är så less, så less så det finns inte ord för det men vad hjälper det? Inte ett smack.

Jag har inga pengar att köpa en häst till (vilket jag nog trots allt hade gjort om jag haft ekonomi till det) utan får bara hoppas på att den fina (men underförsäkrade) jag har ska bli ridbar inom överskådlig framtid.

I tisdags utfördes ju en magnetröntgen och det är i alla fall ett steg mot någon form av visshet hoppas jag men tyvärr vet jag ännu inte resultatet och bara det stressar mig enormt.

Jag FÖRSÖKER verkligen att intala mig att en halt häst trots allt är ett i-landsproblem och hade jag själv drabbats av någon svår sjukdom hade nog Vickes hovömhet tett sig som ett skämt i jämförelse men ni vet ju hur vi hästmänniskor är- det tar ändå hårt på oss när djuren inte är friska.

Nåväl, jag ska inte trötta er med mitt neggo-snack…som nämnts nyttjar det ingenting till.

På den positiva fronten tycker jag att Messy utvecklas fint- jag har longerat henne 2 gånger och det gick över förväntan.

Det börjar bli  dags för bete för henne och jag har väl inte planerat in så där jättemycket mer som vi ska träna på- icke att förglömma är hon ju inte ens 1 år gammal.

Men visst; även små hästar måste kunna vissa basic-grejer men det tycker jag att hon klarar fint nu.

Är lätt att ta i hagen, att gå med in och ut ur stallet, kan stå uppbunden och bli borstad medan hon står stilla.

Och framför allt är det en enorm ego-boost att ha en liten varelse som gnäggar högt bara hon ser mig. Det var några år sedan nu- både Heron och Décima uttryckte gärna högt och tydligt sin förtjusning över undertecknad medan djuren därefter har varit lite mer dämpade på den fronten.

Vet inte vad mer jag ska berätta om veckan- kanske har det hänt en hel del mer som jag liksom har förträngt i min depp-dimma, inte vet jag.

Skrivet

Söndag- jour

Idag har jag haft jouren i stora stallet för en stallkamrat som är bortrest.

Bortsett från den har jag hunnit med att borsta lite på Messy i hagen och att skritta ut Vicke i rejäl blåst.

Nu börjar temperaturerna verkligen skjuta i höjden men eftersom det som sagt har blåst så har det ändå inte känts supervarmt och eventuella otäcka flygfän har inte synts till vilket är hur skönt som helst.

Just när man bara kan skritta är det oerhört irriterande att vara omgiven av diverse insekts-svärmar tycker jag- vare sig de bits eller ej.

Skrivet

Förbättrat säkerhetstänk (igen)

En vinst med att jag håller på och pysslar så mycket med Messy nu är att jag har tvingats att verkligen skärpa mig vad gäller mitt allmänna ”säkerhetstänk”.

Fram tills jag köpte Kreon hade jag bara haft supersnälla hästar som man kunde göra vad man ville med och liksom lite ”hur man ville”- de fann sig i allt…eller det mesta i alla fall.

Muppe var som ni minns av annan åsikt och med honom fick man alltid försöka vara steget före och liksom vara beredd på att han kunde bli rädd, hoppa iväg…ja, allt möjligt där även säkerheten var involverad.

Med Vicke, godheten själv, märker jag att jag börjar falla in i gamla spår- jag har blivit lite slarvig och nonchalant igen.

Jag kan sitta och läsa mail från hästryggen mer eller mindre oavsett var jag rider (skrittar), jag leder honom slarvigt osv.

Men med Messy går det verkligen inte an att gå och drömma- där måste man ha fullt fokus 100 % av tiden för hon är fortfarande så ung, oberäknelig och snabb som en vessla.

Det viktigaste är dessutom att hon verkligen är under UTBILDNING även om det rör sig om de mest elementära saker och då får det nästan inte hända några ”tillbud” eller helst inte i alla fall.

Skulle jag tex råka tappa Vicke på väg till eller från hagen tror jag inte att det egentligen hade hänt så mycket- han hade möjligen sprungit in i stallet eller till närliggande hagar.

Hade samma sak hänt med Messy tror jag att det HADE kunnat bli så att vi hade fått jaga henne länge och framför allt vill jag inte att hon liksom ska förstå att ”aha…det går att komma lös och springa omkring som man vill”.

Så ja, med Messy är jag väldigt noga med att försöka tänka säkert- jag har till och med HJÄLM på mig för det mesta och det vet ni som känner mig och min hjälmaversion hur stort DET är 🙂 .

Men som sagt: skulle jag så dra i Vickes ben med fulla krafter finns det inte i hans sinnevärld att sparka mig- Messy hade kanske kunnat skicka iväg en kospark och ärligt talat- varför chansa?

Hur agerar ni själva när ni vistas i stallet?

Tycker ni att ni liksom aktivt försöker tänka på säkerheten på olika plan och i vilka situationer då och på vilket sätt?

Skrivet

Lördag- repris

Idag var jag en stolt ”handhavare”- jag kunde visa Messy för en av hennes ägare i ridhuset i morse.

Och det lilla A-barnet skötte sig minst lika bra som igår-sprang så fint runt mig i långa snöret.

Kul att få visa upp henne och jag planerar redan för kommande projekt.

Det finns enligt mig massor man kan göra med en bebis- bara det görs klokt och utan att det blir något jobbigt utan mer som en lek eller något som hästen inte ens reflekterar över.

Man kan ju lära dom små liven att få benen spolade, att ha på sig täcke, gå in i transporten eller vad man nu tycker verkar lätt och smart och allt detta långt innan det är dags för sadeln.

Och vis av erfarenhet säger jag: man har igen det tusen gånger om!

De 3-åringar jag köpt har redan varit så ”fostrade” att jag bara har kunnat hoppa upp och rida till världens ände…nä..men ni fattar…och det har jag verkligen uppskattat.

Dessutom är det tusen gånger lättare att hantera en häst som är typ 140 i mankhöjd än en som är 170…och så stora kan dom ju bli..även de små rackarna :).

Vicke, det vackra djuret blev utskrittad idag också fast vi tog en runda som han aldrig har gått förut.

Det är med blandade känslor jag varierar våra vägar- å ena sidan vill jag verkligen ge honom (och mig själv) variation, å andra sidan vet jag att vi på de flesta vägar riskerar att konfronteras med allt möjligt som kan skrämma vettet ur honom och nu när han har stått i så många veckor är det kanske inte det klokaste om jag skulle ramla av och han skulle springa hem.

Och tyvärr är ”folk” inte alltid så hjälpsamma eller ens FÖRSTÅR vad som kan skrämma en häst när man kommer ridande.

Idag hade jag tur då en kvinna som klippte gräset med en bullrande gräsklippare stängde av densamma när hon såg oss men lika vanligt är att folk låter hundar skälla helt vettlöst i sina trädgårdar, sågar med värstingmaskiner, kör om en i värsta rallystil osv. Inte kul…..

Skrivet

På gott och ont- ja!

yes

Så är det för det mesta för mig i alla fall och som jag skrev i rubriken: på gott och ont.

Det är väl därför jag ”tar åt mig” så när det går tungt på hästfronten- jag kan verkligen inte bara rycka på axlarna och tänka att ”det går över” osv.