Eller….långritt och långritt….men med våra igångsättningsmått mätt så var vi med våra 75 minuter ute på en relativt lång runda även om vi så klart skrittade nästan hela tiden.
Anledningen till långturen var att jag hade sällskap av Jossan och Zakira så det gällde att passa på så att säga.
När man har någon att pladdra på med tycker i alla fall jag att det är mycket roligare att skritta omkring, något jag annars är så fed up på så det finns inte.
Fick jag bestämma skulle jag hädanefter bara rida i trav och galopp, helst i ridhuset 8 dagar i veckan. På fullt allvar….nästan 🙂 .
Åh, visst är det härligt med sällskap. I början i nya stallet ville jag helst rida ensam för jag var så van vid det att jag tänkte att jag uppskattade friden i skogen. Men, nu har jag ridit ut med stallkompisarna och det är så härligt, vi har kul allihop och hästarna trivs också med det.
75 minuter med nästan bara skritt hade man nog aldrig orkat med utan människosällskap 😀
Jag rider gärna ut med sällskap men då måste det ”passa”, dvs vi måste ha samma syn på det här med HUR man rider ut.
Tyvärr verkar en del skilja mycket på ridning på bana och uteritt och låter hästen vid det sistnämnda mest springa omkring, tämligen okontrollerat.
Själv vill jag att hästen ska gå i form även om jag rider ut och jag är definitivt inte intresserad av varken slängtrav eller galopp det snabbaste som går.
Tycker dels inte att det ger mig något och dels att det sliter på hästen och kan bli farligt och vad gäller Vickes igångsättning går det helt emot råden hur denna ska ske (kontrollerat, samlat, i form osv).
Har ibland ridit ut med någon där jag har fått sitta och nästan ”jaga” min egen häst för att kunna hålla jämna steg och det har känts helt värdelöst- stressande och utan harmoni.