Idag verkar vara dagen då om inte HELA så halva Sverige sover- det har varit helt dött på vägarna, i stallet osv.
Själv är jag ingen midsommarfirare av stora mått så jag var i stallet som vanligt- både på morgonen och eftermiddagen.
När det var dags att rida började jag som så ofta med att skritta ut i 15 minuter- en bra början för att inte frestas att trava utan ordentlig uppvärmning.
Ca 20 minuter på grusbanan följde med den sedvanliga traven men också några 30 meters galopper där fokus låg på mjuka avbrott till skritt utan tvärnit på bogarna.
Nu är det ju extra viktigt att förlägga så mycket vikt som det bara går på bakbenen och jag tänker aktivt på detta.
Idag hade jag bättre stöd i bettet och det tror jag beror mycket på underlaget faktiskt.
Jag har aldrig tyckt att gräsunderlag är det optimala för dressyrridning och tycker ofta att hästarna inte riktigt vill ”gripa för sig” vilket också påverkar stödet man får framtill.
Det där med gräs tror jag är en vanesak faktiskt, jag rider nästan uteslutande på gräs och hade sån fördel när det var tävling på gräs. Jag tror inte det är att hästen inte vill ”gripa för sig” utan snarare så att ryttaren spänner sig. Men – det beror på vad det är för slags mark gräset växer på, precis som med alla andra underlag kan man bara inte se till topplager utan vad som finns under. Jag älskar att rida på gräs och Misty gick som bäst på gräs eftersom hon alltid ridits på gräs. Diego verkar funka fint på gräs och annars får han lära sig eftersom jag tycker att gräs är det absolut bästa underlaget.
Det jag inte gillar med gräs är att det så lätt blir hårt och därmed stumt på sommaren.
Jag vill absolut inte ha djupa underlag men det måste svikta lite vilket jag nästan aldrig tycker att gräs gör.
Minns Zack som jag red förra sommaren och som hade ovanan att snubbla ganska rejält 1-2 ggr per pass på grus. På vår gräsbana snubblade han över 10 ggr och jag vågade till slut knappt rida där. Men förra sommaren var också väldigt torr.
Det är ju lite det jag menar med att det beror på vad det är för underlag under gräset så att säga, jag föredrar gräs som växer på sandjord vilket är fallet på min bana. Diego snubblar också lite på gräs men då blir jag faktiskt lite sur för det är bara ren lathet från hästens sida, att den är van vid att ranta runt på grus eller liknande. De får lära sig att lyfta på fötterna. Tycker att gräs på sandjord sviktar för det mesta förutom när det då är supertorrt. Tycker det är det absolut bästa underlaget för hästarna faktiskt. Men som med allt annat är det vanesak och smaksak 🙂
Vår gräsbana är det som blir kvar efter att en höskörd tagits.
Jag GISSAR att detta gräs sugit åt sig all nederbörd och att själva jorden därefter är relativt hård?
Min dotter tävlar fälttävlan och dressyrmomentet går nästan alltid på gräs och hästarna är broddade, gillar gräs men har ingen plats hemma att rida på
Vi klipper ju gräset på min ridbana, men gräset växer sig ju aldrig så högt, blir mer som gräsmatta, och som sagt så är det sandjord som vi har turen att ha på den sidan vägen. På andra sidan har vi lerjord och den kan bli riktigt stum och hård när det är torrt och lerig när det regnar. Det är ju också fördelen med sandjord, det blir aldrig så kladdigt och halt. Så man ska inte skylla på gräset i sig, det är det som är under gräset som är hemligheten 🙂