Idag fortsatte jag med gårdagens övningar i gruspaddocken, dagen till ära med vita lindor runt om, sporrar och kandar för att få en riktig ”jag rider faktisk dressyr”-känsla ha ha ha.
5 minuter innan jag hade ridit klart började det regna och eftersom jag inte ville kasta mig av hästen innan vi i alla fall hade skrittat en liten stund hann både jag, Vicke och framför allt sadeln att bli blöta.
Och eftersom min sadel är så himla känslig för vattendroppar var det bara att hoppa av snabbt som tusan efter lite skritt och sätta igång att putsa.
När allt var smort, upplindat och inpackat hade det också slutat att regna och solen sken igen.
