Till skillnad från igår har jag idag verkligen haft tur med vädret, och annat med för den delen 🙂 .
När jag kom till stallet började det regna och eftersom jag kom på att jag har en regnjacka i släpet gick jag och hämtade den.
Jag hann inte mer än trä på mig densamma så upphörde regnet och när jag red ut var det i skönt solsken.
Vicke kändes jättefin idag och jag red bland annat slutor utmed en nerlagd banvall men bra underlag.
Idag nöjde jag mig med trav, mestadels väldigt samlad sådan, jag vågar inte riktigt galoppera så mycket ännu av rädsla att det ska bli ”för mycket”.
På hemvägen slappnade jag nog av lite väl mycket för rätt som det var såg Vicke ”något” längre bort (en människa som power-walkade) och tvärvände i en halvpiruett och jag har nog aldrig varit så nära att ramla av honom som i den stunden.
Att jag de facto inte dråsade i backen var nog mer tur än skicklighet, jag liksom bara väntade på att falla eftersom jag hängde så långt ner på sidan att jag inte såg hur jag skulle lyckas häva mig tillbaka i sadeln.
Nu gick det som sagt på något oförklarligt och mirakulöst sätt men jag känner redan av att jag har ”dragit ut” något i den armen som gör ont när jag vrider den i vissa positioner.
Nåja, bortsett från detta debacle hade jag som sagt en mycket fin känsla under turen och det är ju det som räknas, eller hur 🙂 ?
Direkt efter stallbesöket åkte Soya, Vilja, Åsa och jag till Dalby kalkbrott där det fina vädret fortsatte att vara med oss och vi fick en mycket härlig promenad med glada hundar.
Efter vår vandring släckte vissa av oss törsten i självaste kalkbrottet- se bild.
Storartat för att vara Soya får jag säga, hon brukar vara ytterst noga med att inte ens doppa tårna i vattnet!
