Månadsarkiv: juni 2014

En fin berättelse

häst
The Story Behind the Photo: Nearly 25 years ago, Police Officer Frank Pomodoro found himself comforting his partner and police horse, Fritz, who had fallen into a sidewalk construction hole that had been covered over by a steel plate just outside the old District D-4 station which, at the time, was located in the area of Berkeley Street and Warren Ave. Pomodoro was inside the station when someone came running in and told him that his horse had fallen into a hole. When Pomodoro got outside, he immediately feared the worst. A broken leg and he knew that his partner of three years would have to be put down. In fact, according to Pomodoro, the one question he hears more often than any other when people reference the picture of his horse in the hole is whether or not Fritz survived the fall. In response to that question, Pomodoro gratefully offers the following, “He was back to work in three weeks and, luckily, he only suffered a cut to one of his front legs.”

The enclosed photo was taken on October 31, 1989 and Frank remembers the day like it was yesterday. “I remember it was Halloween because I had to call my wife and tell her that I wasn’t gonna be home in time to give out the candy,” said Pomodoro. Reflecting back on that day, Pomodoro says a number of things still stick out and have stayed with him to this day. “The compassion of people on that day is one of the things I’ll never forget. It was really amazing. Perfect strangers and even one guy I had locked up came running over to help Fritz.” Pomodoro says the help provided by perfect strangers was especially evident when the Fire Department arrived on scene and secured a rope around Fritz because there was some concern that the horse might slip or slide deeper into the hole. Pomodoro recalls, “The rope fastened around Fritz stretched across the street and I remember there were somewhere between 15 to 20 people grabbing a hold of the rope to make sure Fritz stayed put. The compassion of perfect strangers was unbelievable.”

However, the challenge of extricating an almost 1500 pound horse from a hole would require something a whole lot stronger and more substantial than a rope fastened around the horse’s midsection. “We needed a crane,” said Pomodoro. And, as luck would have it, Shaugnessy & Ahearn, a local rigging company, had a crane job going on just around the corner. Said Pomodoro, “We went up the street and told them what was going on and the crane came down and pulled Fritz out.” Pomodoro continues, “My mother was so grateful, she sent a fruit basket to Mr. Shaugnessy, the owner of the company, thanking him for what they did for Fritz.”

These days, Pomodoro is a detective assigned to the Domestic Violence Unit. He’s got a few more years to go before he can retire and, although he’s certainly seen the best and the worst of people during his almost 30 year career, Pomodoro says nothing compares to the kindness and compassion he witnessed firsthand nearly 25 years ago. “I met a lot of really great people that day and, to this day, I have nothing but gratitude to those who came over to help Fritzie. I’ll never forget them.”

Allt-i-ett-alternativ?

För ett tag sedan besökte jag en ridanläggning som hade en lite ovanligare form av byggnation- ridhuset och boxarna var liksom inom samma 4 väggar och tak.

På den ena ytter-långsidan hade man alltså runt 20 boxar och sedan skiljde det en stallgång till ridhusets långsidesarg om ni förstår hur jag menar. På den andra långsidan och kortsidorna fanns inga boxar.

Som sagt lite ovanligt, jag har nog bara sett det på ett annat ställe tidigare och jag kan se både för och nackdelar med detta arangemang.

Man lär ju aldrig behöva gå i varken orkan, snöstorm eller hällande ösregn till ridhuset i alla fall 🙂  .

Men liiite konstig känsla var det allt tyckte jag, eller så var det bara ovanan?

Men vad tänker ni: något ni skulle vilja ha på er anläggning? Hiss eller diss?

”Bara” en häst

För vissa som inte själva har djur kan det säkert vara svårt att begripa hur man kan älska en häst så mycket.

Jag förstår det så klart till fullo och blev lite tårögd när jag tittade på denna film som en fd stallkamrat har gjort om sitt varmblod som hon fick ta bort för ett halvår sedan.

Maken till hängiven hästägare har jag sällan skådat och det är inte svårt att förstå hur mycket hon älskade sin häst när man tittar på alla bilderna.

Tisdag- bönhörd

Jag vet att vi är några stycken som har önskat oss lite regn och idag blev vi bönhörda.

Det har regnat i flera timmar och jag ser fram emot att både vår gräsbana och alla grusvägar jag vanligtvis rider på kommer att bli ”uppmjukade” tills det är dags för mig att börja trava.

Här har det ju inte regnat på ett bra tag och då är det inte så konstigt att det börjar bli stenhårt i marken- inte optimalt när man ska sätta igång en häst efter en miljon vilo-veckor tycker jag.

Vicke passade på att lerinpacka sig i hagen idag men kanske ville han ändå visa lite barmhärtighet mot sin smuts-hatande ägare för han tog bara den ena sidan vilken min Magic Brush tack och lov fick ren väldigt snabbt. Kan verkligen rekommendera dessa borstar förresten.

Idag var jag faktiskt i ridhuset i 45 minuter just pga regnet- jag tycker att jag har varit så duktigt och skrittat utomhus alla dagar så idag ”unnade” jag mig att slippa bli blöt.

Vicke fick träna lite slutor på långsidorna och jag gjorde en trist upptäckt: jag glor ner i hans man heeeela tiden och man kan ju undra vad jag hoppas få se där?

När jag väl blev medveten om detta lyfte jag så klart blicken men jag kommer nog att få påminna mig om detta ryttarfel fler gånger misstänker jag.

Fiffigt!

fiffig

Denna bild har bloggläsaren Anna-Kajsa tagit från sitt stall och jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig har sett en sådan här tingest förut.

Men det är alltså en ”hovslagar-kvast” – väldigt fiffigt eller hur?

Läs mer här!

Slutar att äta?

Då var det dags igen- precis som de två föregående hästarna jag haft på nuvarande anläggning, Archie och Kreon, har Vicke börjat äta sämre sedan han fick smak på gräset.

Alla mina djur har varit matvrak som kunnat äta kopiösa mängder foder (undrar vem dom brås på *HARKEL*…..) men när gräset börjar spira i hagarna så är frukostensilaget inte alls så attraktivt som det brukar.

Jag har flera gånger noterat att mina hästar har kunnat sluta att äta så fort jag kommit till stallet på morgonen och liksom ställt sig i givakt och utstrålat ”kan vi gå till gräset NU NU NU tack?”.

Jag undrar om ni har gjort samma reflektioner med era hästar?

Måndag- skrittmästerskap

Huuu vilket ösregn som föll över Grevie precis när jag kom till stallet!

Jag började misströsta och tänkte att jag nog skulle få tillbringa min ridtur i ridhuset men som tur var visade sig regnet bara vara en rejäl skur som gick över på några minuter.

Så det blev en 50-minuters skrittrunda, de 10 sista minuterna på vår stora gräsbana.

Fanns det ett mästerskap i  att skritta skulle vi nog stå oss bra i konkurrensen 🙂 , det intressanta ska bli att se hur Vicke känns när jag ska börja trava.

Så länge jag har ägt honom har han aldrig någonsin känts styv eller svårböjd i kroppen men frågan är hur med på noterna han kommer att vara efter dessa evighetslånga 3 månader?

Nåja, den som lever får se….

Nu ska jag i alla fall bege mig på en KUL grej som jag kommer att berätta mer om i veckan.