Mitt svar på frågan hur fort en vecka kan förflyta måste än en gång bli: ohyggligt snabbt!
Tjo hej så gick alltså en hel semestervecka och jag hoppas verkligen att de 3 kommande innan det är dags att börja arbeta igen går i ett något makligare tempo.
Maken och jag har ägnat en hel del tid åt att måla allt möjligt- fasaden och alla ”utomhusdetaljer” har fått smaka på våra penslar och i slutet av veckan fick jag sådan träningsvärk att jag har stapplat omkring och knappt kunnat resa mig upp eller sätta mig ner utan att ha ont.
Uppbyggnadsarbetet med Vicke fortsätter och i tisdags var det också dags för den första träningen för Christina på flera månader.
Som jag sa till henne känns det inte som att jag har fått backa jättemånga steg efter att jag började sätta igång Vicke igen men däremot är vi ju långt ifrån där jag i vintras hoppades att vi skulle vara idag.
Då hoppades jag att jag skulle ha lyckats kvala till MSV B vid det här laget men som det ser ut i dagsläget har vi inte ens gjort en enda start i år.
Ja, ja…det som har varit har varit och det är inte lönt att oja sig över det utan att försöka se positivt på framtiden.
Jag försöker träna effektivt men klokt, är försiktig med vilka underlag jag rider på och hur länge passen pågår- sedan tycker jag inte att jag kan göra så mycket mer i dagsläget.
Vädret har förutom i måndags då det regnade för en hel vecka kändes det som varit bokstavligen strålande- precis som i alla fall jag vill ha det när man är ledig och det är sommar.
