Månadsarkiv: juli 2014

Vicke och vikten

Passade förresten på att väga Vicke när det ändå fanns en våg på kliniken.

Med sina ca 173 cm vägde han 610 kilo och jag vill nog påstå att han är i sitt livs form rent viktmässigt 🙂 .

Jag tyckte att han var något tunn när jag köpte honom men i vintras blev han å andra sidan lite väl ”dressyrhäst-fet” ha ha ha.

Nu ser han väldigt ”lagom” ut tycker jag- vacker som en dag 🙂 !

Kreon som var runt 170 cm vägde runt 550 kilo så Vickes 610 känns väldigt rätt för honom- bortsett från centimetrarna tycker jag att de är väldigt lika i kroppen.

bild(139)

Nyvägd och genast redo för ett mellanmål!

Fredag- färdigkontrollerad

Idag avslutade jag de sista momenten i en lång svit av olika ”kontroller” vad gäller Vicke och nu kan jag faktiskt inte komma på något mer som jag känner att jag borde kolla eller åtgärda.

Eftersom Vickes tänder aldrig är undersökta sedan jag köpte honom så var vi idag och fick dom kontrollerade- det fanns en del att raspa bort.

Jag passade också på att be veterinären att titta på Vicke både när jag sprang med honom och han longerades på hårt och mjukt underlag så nu är alltså både ben och tänder godkända för fortsatt arbete 🙂 !

Jag har ju tidigare i veckan bett en fysioterapeut som jag har anlitat tidigare gå igenom hela hästen och hovslagaren har skott honom utifrån vad han tror ska vara det bästa i dagsläget.

Min tränare kollade på Vicke i förra veckan och sadeln är redan i höstas justerad efter Vicke av en mycket duktig person (tillika svårklassryttare i dressyr)  så nu återstår det ”bara” (och det är verkligen inte så bara) för mig att försöka rida och träna Vicke så klokt och bra jag kan.

Men vetskapen om att hästen är genomgången och kollad av alla möjliga ”experter” inom sina respektive yrkesområden gör att jag känner mig lite tryggare än om jag hade ”harvat omkring” i min ensamhet- sedan får vi se hur långt det räcker.

Dagens ridpass skilde sig inte från de senaste- jag tycker att vi befinner oss på en platå just nu utan varken direkta ”hightlights” eller dippar så jag är nöjd.

Mindre nöjd var jag med att rida i så torr luft pga fortsatt hetta att jag nog förlorade 5 kilo under ridpasset vilket dock kompenserades genom att jag lika fort säkert gick upp minst det dubbla av allt vatten jag bälgade i mig.

Men är det sommar så är det 🙂 !

Tåliga hästar

Läser denna artikel och funderar lite.

Min erfarenhet är verkligen att hästar för det mesta är otroligt tåliga djur och att det är väldigt ovanligt att man ser om dom har ont, i alla fall så länge det handlar om ”små-krämpor”.

Jag har tex aldrig sett någon skillnad i mina hästars beteende när de har varit halta eller ohalta men då har det inte heller handlat om ”hoppa-på-3-ben”-hälta.

När Archie fick fång märktes det faktiskt inte heller, han åt och drack som vanligt, stod inte och hängde utan kunde till och med promeneras med utan protester.

När hästarna har varit småförkylda tycker jag inte heller att jag har sett det och inte ens när Décima som 3-åring snorade så det bokstavligen rann längst väggarna syntes det någon förändring i hennes allmäntillstånd.

Sedan ÄR hästar olika ”sjåpiga” precis som människor och reagerar också olika på smärta men som sagt är min erfarenhet att hästar absolut kan vara sjuka och ha ont utan att man märker det.

Torsdag- mer morgonmotion

Med den fortsatta hettan har jag också fortsatt mitt morgonmotionerande av Vicke- det känns otroligt skönt att kunna klara av detta utan att någon av oss dryper av svett.

Idag blev det ett dressyrpass på grusutebanan med samma arbete som vi har pysslat med den senaste tiden.

Resten av dagen har jag faktiskt mest slappat, solat och blivit bjuden på en god middag- en trevlig variant av hur man kan tillbringa en semesterdag 🙂 !

Vilket är roligast?

STÄDA

Ett ämne jag tagit upp tidigare: att jag mött en del hästmänniskor som haft det tämligen ”grisigt” hemma men nästan sjukligt pedantiskt i stallet.

Själv måste jag ha det hyfsat städat både hemma och i stallet för att må bra- jag trivs inte i oreda.

Öppettider i stallet

Idag undrar jag om det finns fastställda öppettider i det stall där ni har er häst eller om man får ”komma och gå som man vill”.

Och vad tycker ni: SKA man ha bestämda tider eller inte?

Och OM man ska ha bestämda tider för då folk ”får” vara i stallet- vilka tider ska då gälla och utifrån vad baserar ni era åsikter? Av omtanke om hästarna eller stallägarna? Annat?

Onsdag- bloggläsare on the road

Även denna morgon blev det longering enligt fysioterapeutens anvisningar och därefter åkte jag hem för att känna lite på min solstol innan det var dags för en liten bloggläsarträff.

Jag började med att möta upp My i vårt stall- som ni kanske minns var det hon som döpte anläggningens föl Sam de Rouet för ett tag sedan och för detta belönades hon med en vinflaska av hans ägare samt äran att få klappa inte bara honom utan även mina skötebarn Messy och Vicks.

Alla tre djuren visade upp sig från sina bästa sidor och efter en rundvandring på anläggningen körde vi vidare till läsaren ”Minstral” där Anna-Kajsa också slöt upp och där vi hade  siktet inställt på att beundra inte bara hennes och hennes makes hästar utan även deras nybyggda ridhus.

Medan Minstral har ”traditionella halvblod” 🙂   har hennes make inriktat sig på en nåååågot tyngre ras- ardennern!

Det fanns 2 ljuvliga föl att beundra förutom de vuxna hästarna och jag blev faktiskt lite sugen på att hoppa upp på deras minst sagt breda ryggar.

Nästa stopp blev på ett bete där vi tittade till Anna-Kajsas sto med föl, en lite nättare variant av de tyngre ardennerfölen men lika ljuvlig.

Vår turné avslutades hemma hos Anna-Kajsa där hon och maken bjöd på en god middag och vi fick göra det vi hästtjejer brukar vara bra på: prata om våra fyrfota vänner!

Stort tack till alla inblandade för en mycket trevlig dag och tack till My för korten!

bild(138)

Lille Sam som på denna bilden ser ut att ha jättelånga öron 🙂 !

bild(136)

De väldigt kärvänliga ardennerfölen.

bild(137)

En långbent skönhet- Anna-Kajsas gosse Arno.