Jodå, visst har det regnat idag men tack och lov inte i sådana mängder som det hade varnats för.

Men många timmar med vått blev det så nu tror jag bönderna är nöjda 🙂  .

För min del blev det faktiskt ett pass i ridhuset- inte så mycket pga regnet eftersom det var uppehåll just då men för att grusbanan var för vattensjuk och jag inte heller ville riva upp gräsbanan eller riskera avtrampade skor.

Måste förresten skryta lite om årets föl igen, lille Sam.

Idag gick jag in och borstade honom i boxen och lyfte dessutom ett bakben och hans uppförande kunde inte varit mer exemplariskt- han stod banne mig lika fint som en vuxen häst 🙂  .

Ovan gör mig ännu mer övertygad (fast jag har alltid trott på detta) att man har så mycket igen i framtiden om man börjar med lättsam men ändå konsekvent hantering redan när hästarna är mycket små- då är de ju också lättare att sätta på plats vid behov än när de väger 600 kilo.

Uääää…idag har vi haft ”millimeter-invasion” kring stallet.

Trips tror jag dessa djur heter, vi kallar dom millimetrar och de är otroligt irriterande- de sätter sig i massor över hela ens kropp, gärna i håret och man tycker att det kliar överallt.

Har man ljusa kläder syns dom som små svarta millimeter-streck.

Jag trodde jag skulle klia sönder ansiktet medan jag red- gissningsvis dras de ännu mer till svettiga ytor.

Annars red jag ett lättare pass i gruspaddocken, jag började med att skritta ut i en kvart och avslutade med att rida en halvtimme med fokus på att verkligen bara ”åka med” helt kravlöst och i en lägre form.

Anledningen till detta var att jag ville kolla av att Vicke var självgående och att jag kan just ”åka med” och inte spänna mig, sitta och driva omedvetet och allt annat man kan ha för sig i sadeln om man inte medvetet sitter och känner efter vad man pysslar med.

Nej, hästen måste gå av sig själv och gör den inte det eller börjar sacka får den ha sig en tjong med skänkeln och sedan ska man kunna åka omkring igen.

Nu red jag bara runt, mest på fyrkantsspåret men det kändes som att det var nyttigt att fokusera på detta så att jag i alla lägen kan rida utan att spänna mig- Vicke är ju inte den mest lättsuttna hästen och när han spänner sig känns det verkligen.

Får jag honom bara självgående och avslappnad även när han VILL spänna sig för att något är läskigt kommer alla rörelser att bli bättre per atomatik- det är jag övertygad om och det är ju detta som riskerar att ställa till det för oss på tävling; där är Vicke långt mer spänd än hemma.

Ett utvecklingsområde med andra ord.

Nu sitter jag och funderar över om det verkligen kommer att komma så mycket regn som i alla fall www.klart.se har ”lovat” (snarare HOTAT med).

Det ska tydligen komma FLODER från himlen under morgondagen enligt deras prognos- vi får väl se vad som händer.

Idag, medan jag körde och sladdade vår gruspaddock funderade jag på om ens en världs-stjärna som Totilas alltid tränar på nyharvat underlag? Tja…det gör han nog gissar jag men då är han gott sällskap med MIN mästare Vicke-Bicke 🙂 !

Dagens pass kändes fint och jag gissar att min känsla kommer att bli ännu bättre med mer stryka.

Inte så att Vicke känns svagare än innan han blev halt men även då behövde han stärkas ÄNNU mer och det är egentligen inte så konstigt- han är trots allt bara 7 år gammal och inte stenhårt tränad.

Jag försöker få en bättre trav genom att dels samla densamma så mycket det går och öka lite ur detta men också genom att galoppera i olika tempon och trava ur detta- galoppen kan ofta hjälpa traven- i alla fall i Vickes fall.

För övrigt inleder jag nu en 4 veckor lång semester och det ska givetvis bli skönt även om jag inte känner ett sådant hysteriskt behov av ledighet som många tycks göra denna tiden på året.

Jag jobbar ju inte i en kolgruva i vanliga fall så jag är inte utmattad på några vis 🙂 men som sagt; att vara ledig är ALLTID välkommet!