Förra helgen var jag och Vicke och tävlade hos Dagstorportens ryttarförening och på väg dit kom jag att tänka på första gången jag besökte denna tävlingsplats.
Jag ägde då Menelli, en extremt svårlastad häst som faktiskt var den direkta anledningen till att jag sedermera utnämnde mig till ”självutnämnd lastningsexpert”- dvs när jag väl hade lyckats bemästra denna gigantiska svårighet.
Nåväl…
Eftersom hästjäkeln innan lastningen började fungera bra kunde ta hur lång tid som helst på sig innan hon äntrade en transport (rekordet var 4 timmar….) visste man liksom aldrig hur lång tid man behövde avsätta för detta = väldigt svårt att planera när man skulle åka till en tävling.
En gång valde jag att RIDA till en närliggande grann-ridskola för att tävla så då behövde jag inte tänka på just lastningen men som ni förstår var detta ett undantag- så nära ligger ju inte de flesta ridklubbar eller tävlingsplatser varandra.
Så när det var dags att åka till Dagstorp kom jag på idén att jag kunde köra hästen till något närliggande stall redan dagen innan- så behövde jag inte stirra omkring samma dag som jag skulle tävla.
Idag skakar jag lite på huvudet åt detta- Dagstorp ligger alltså typ 30 minuters körning från ridskolan och så går jag och ordnar uppstallning i ett vilt främmande stall?!?!?
Men men…DÅ tyckte jag att detta var fiffigt som tusan.
Och när jag jämför vilken ”jätteapparat” detta var mot när jag och Vicke var iväg så är det verkligen skillnad.
Då fick jag alltså hyra en transport på en mack, ordna folk som hjälpte mig att lasta och alltså fixa uppstallning i närheten av tävlingsplatsen så att jag kunde skritta dit.
Med Vicke var det bara att koppla det egna släpet, leda honom i grimman till detsamma, fösa in honom och köra iväg 🙂 !
Du åker ju ensam på tävlingar.
Rent teoretiskt skulle jag oxå kunna göra det.
Men rent praktiska detaljer som att sätta på kavajen innan jag ska in på banan och JAG behöver massvis med vatten, nu när det varit så varmt i sommar.
Hur löser du det?
Ha ha, ja det är inte optimalt att åka ensam men jag tycker ändå att det går utmärkt.
Hade jag haft någon med mig hade jag absolut väntat med att sätta på mig kavajen tills det var dags att gå in på banan när/ om det är riktigt varmt och jag hade också druckit lite mer då.
Men eftersom jag är ensam får jag se till att dricka innan jag sitter upp och då sätter jag också på mig kavajen.
Jag HADE förvisso kunnat rida fram till transporten någon minut innan start och sätta på mig kavajen och dricka mer men klarar mig än så länge utan detta avbrott.
Jag åker också ensam på tävling – har gjort det i massor med år, och man lär sig rutiner! Jag brukar gå och hänga min kavaj på lämpligt ställe på staketet om det är varmt, och då även placera en vattenflaska så jag kan komma åt den från hästryggen. Jag rider fram utan benskydd. På den tiden jag hoppade fick man hålla tummarna för att man inte behövde gå banan mitt under framridningen – men hände det fick man ställa in hästen i släpet igen, eller försöka hitta någon som kunde tänka sig att hålla en liten stund. Jag insåg snabbt att det oftast är lugnt på framridningen när folk går banan, så funktionärerna där brukade gärna ställa upp och hålla häst en stund.
Men precis! Allt går att lösa bara man har en snäll och samarbetsvillig häst och alla mina förutom Kreon har verkligen varit/ är superlätta att ha med på tävling.
Dessutom brukar det alltid finnas folk man känner på tävlingarna OM det skulle knipa.
Jag har åkt ensam med alla hästarna relativt snabbt, även när de varit unghästar- jag varken kan eller vill vara beroende av andra.
Visst hade jag kunnat få sällskap ibland men få vill följa med så ofta som jag tävlar när jag är igång 🙂 .
Jag och min nuvarande häst har ju haft några diskussioner och incidenter vid lastning. Numera åker jag själv och tränar och som ni säger gäller det att ha rutiner.
På tävling sviktar mina nerver och jag vill fortfarande ha med mig någon. Jag har ingen släkting som kan följa med i vått och torrt så jag och en stallkompis har parat ihop oss. Vi följer med varandra på alla tävlingar så vi har tajmat ihop oss bra. Vi rider på olika nivåer så det funkar fint.