Eftersom väderleksprognosen hade hotat med regn ganska precis hela dagen var jag inställd på ett ridhusbesök på morgonen.
Men eftersom jag inte skymtade något regn när jag kom till stallet tog jag en chans och red på utebanan och minsann- vi fick inte en droppe på oss.
Vicke spänstade på riktigt bra och jag valde att avsluta efter bara en halvtimme innan den fina känslan skulle hinna övergå till något mer ”alldagligt”.
Efter diverse stallpyssel i sakta mak åkte jag och besökte en vän som hade lovat mig att få plåga….förlåt jag menar KLAPPA PÅ hennes kattungar.
Birgitta 12 år ville i princip äta upp dessa små hårbollar….åhhh så gosiga!
Vi har ju inte haft kattungar i stallet på flera år och Hatten gick dessutom inte att klappa när han var liten så sist jag hade nöjet att njuta av kattbarn var när Gullis var en liten gul mjukisboll för 3 år sedan.
Tack och lov är han i alla fall fortfarande lika gosig som en unge även om han idag snarare borde heta Tjockis än Gullis men så kan det gå 🙂 .
