Månadsarkiv: september 2014

Soyas hemliga affär

bild(21)

Ibland frågar maken och jag oss vad Soya roar sig med de dagar hon är ensam hemma.

Vi har länge trott att hon SOVER (för det gör hon 90 % av tiden när vi är hemma) men nu har jag avslöjat henne på väg till ett hembesök!

bild(20)

Den lilla kinesen DRIVER EN AFFÄR och är tydligen så ego att hon till och med har döpt den efter sig själv! Lilla rackare 🙂 !

Lördag- klipp, klipp, klipp

Fortsatt fin ridhuskänsla även idag- jag börjar verkligen bli bortskämd av min fina men också lätt irriterande häst.

Tack och lov är det sällan jag blir just irriterad på Vicke men att han ska bete sig som om halmbalarna i ridhuset ska äta upp honom om han passerar för nära- VARJE gång vi är i ridhuset, ja det är onekligen irriterande.

Att bli arg hjälper inte utan man får bara rida så bestämt man kan med skänklarna väl om hästen och så går det över efter 3, 10 eller 30 varv……

Annars har dagen bestått av en hel del puts och städning av allehanda slag och som rubriken säger; mycket klippning.

Först klippte jag gräsmattorna och därmed också alla löv som låg på dessa- otroligt mycket smidigare än att kratta får jag säga och detta ska bli höstens strategi tänker jag; gräsklippning av löv 🙂 .

Tillbaka till stallet på eftermiddagen borstade jag Messy i allmänhet och hennes rasta-svans i synnerhet och hon är väl nu gissningsvis den enda 1-åringen i Sverige med glansspray i svansen 🙂 ?

Jag försökte även jämna till manen som jag ju friserade igår men fick informera hennes ägare att om hon har planer på att delta i någon skönhetstävling med Messy den närmaste tiden får hon nog avanmäla sig 🙂 !

Messy tillhör tyvärr de djur son har man som skulle räcka till 2 hästar till och den ligger liksom i lager på lager som man nog måste rycka rejält för att få snygg, inte klippa med en sax som jag har gjort.

Jsg passade också på att testa vad Messy ansåg om att bli sprutad med glansspray på kroppen som ju kan vara väldigt skräckfyllt för en del sjåpiga hästar men om detta hade hon ingen åsikt- det kändes som att hon inte ens märkte det.

När Lill-Loppan var färdigfriserad var det Vickes tur och honom helklippte jag utan några diskussioner alls.

Han är otroligt snäll och det tog bara en timme att bli av med all päls som i ärlighetens namn inte var så där mega-tjock men dock tillräcklig för att han ska svettas och se ”ful” ut- som om han har gått upp 50 kilo över hela kroppen 🙂 .

Myt eller sanning?

myt

Själv tycker jag att det är tråkigt om det är så vi hästmänniskor betraktas av omgivningen för ovan beskrivning stämmer då inte på mig och många hästägare jag känner.

Jo, det där med ”glada hästar” kan jag skriva under på men inte resten.

Varför skulle man gå omkring som en lortgris eller bo i en svinstia bara för att man har häst?

Men visst; jag HAR träffat folk som haft kadaver-ordning i stallet och stökigt och inte så rent hemma men skulle inte vilja påstå att det är så hästfolk ÄR generellt.

Tvärtom har jag ärligt talar blivit förvånad över hur fint och ”välinrett” en del har haft det hemma, folk jag liksom inre trodde alls brydde sig särskilt mycket om heminredning och dylikt. Samma sak med deras ”privata” garderob.

Vad är era erfarenheter?

Är du en lortgris som lever i misär ha ha?

Fredag- hejdå hippie

fredag
Själv tycker jag att dagarna går såååå fort!

Idag blev det ett långt mer fokuserat ridhuspass än igår- jag tränade på skolorna, enkla byten, tempoväxlingar i galopp och la även till 8-meters volter i galopp, de kommer i MSV B:2-programmet tex.

Väldigt fin känsla över lag så jag var hur nöjd som helst när vi avslutade efter 45 minuter.

En gullig sak hände förresten innan jag körde till jobbet: stallägarinnan kom oroligt in i stallet för att se varför min bil fortfarande stod kvar utanför klockan 7.30- vid den tiden brukar jag ha susat iväg i full gas till jobbet.

Väldigt skönt med ”vakna” människor för givetvis kan ju det mesta hända när man är ensam med hästar men i detta fallet hade jag bara ”fastnat” (tack och lov inte BOKSTAVLIGEN ha ha ha) i Messys box där jag hittades i full färd med att frisera rödluvans hippie-hår.

Jag stod helt enkelt inte ut med att vänta till efter jobbet och det är nog lite typiskt mig att hänga upp mig på sådana detaljer.

Minns när jag hade köpt Heron och längtade tills han skulle stå i mitt stall.

Inte alls för att jag ville RIDA eller så; jag var långt mer ivrig att få klippa hans extremt stripiga svans som störde mitt öga något enormt ha ha ha.

Dagens reflektion (om unga hästar vs äldre dito)

Idag reflekterar jag över att många unghästar faktiskt kan vara mer lugna och uppfostrade än deras långt äldre artfränder.

Jag ser ju hur det går till i ”mitt” stall när jag morgonfodrar; den som står tystast och mest stilla är en 2-åring medan en del av de andra (faktiskt inte Vicke) både hoppar omkring och bankar i väggarna ”här…här…ge mig…glöm inte mig”.

Samma sak i vardagshanteringen, tex när man ska leda hästarna.

Alla unghästar som fötts upp på anläggningen har varit sååå snälla, Messy var lite besvärlig i början men har också rättat in sig i ledet, medan en del vuxna hästar inte alls har varit lika fogliga.

Kanske beror det i vissa fall på att de unga hästarna liksom inte har ”lärt sig” att börja åbäka sig- som vid fodringen tex?

Sådant beteende kan ju smitta av sig, dvs om en häst börjar väsnas så följer andra efter men det kanske också är så att man är mer NOGA med hur man hanterar en unghäst?

Med de vuxna hästarna kanske ”man” tror sig veta var gränserna går så att säga och inte är lika petig med att hästen verkligen ska lyda till 100 % ”för det går ju bra ändå” medan man har en annan koll på en 1-3 åring för att man vet att så unga hästar kan vara väldigt oberäkneliga?