Månadsarkiv: oktober 2014

Fredag- reviderade planer

Dagens plan att rida ut i härlig höstsol fick revideras något- när det var dags att lämna jobbet (redan vid 14.30- skönt) hade det börjat duggregna.

Men ut kom vi och skönt var det, trots att vi blev lite blöta.

Jag travade i låg form och checkade av att ingen träningsvärk efter gårdagen störde (det gjorde den inte) och så red jag lite slutor i skritt innan vi var hemma igen.

Nu måste jag sluta tidigare om jag ska hinna med en normallång uteritt- det blir för mörkt redan vid 17.00 och jag står fortsatt fast vid att jag varken vågar eller finner någon mening med att rida i mörker.

Dagens samvetsfråga

Minns ni de många (runt 100) samvetsfrågorna som vi ”roade oss” med för något år sedan?

Nu har det dykt upp några till och ni kommer att få fundera över dom då och då framöver.

Har ni förslag på egna får ni gärna maila dom till mig på bm6610@hotmail.com

Här kommer en direkt:

 

Scenario:

En bekant till dig kör ofta med ett på tok för tungt släp i förhållande till sin bil och körkort vilket du vet säkert eftersom bekanten i ett svagt ögonblick har erkänt detta för dig.

Vad gör du?

* Försöker att verkligen prata allvar med bekanten om det olämpliga i detta.

* Ringer polisen nästa gång du ser ekipaget köra iväg.

* Ingenting

Skrockfulla eller bara med ”idéer”?

Idag tänkte jag att vi skulle avslöja våra mer udda/ knäppa/ pinsamma ”idéer” kring vårt hästeri och jag ska förklara närmare vad jag menar med det.

Jag undrar om ni har någon vana eller liknande som ni alltid gör av så att säga skrockfulla skäl och inte för att det ligger någon logik eller dylikt bakom?

För man kan ju tex alltid vilja mocka innan man rider men då beror det nog troligast på att man ”vill ha det gjort”, inte för att man är skrockfull medan det kan te sig långt mindre logiskt om man säger tvi tvi när man ser en svart katt korsa vägen eller så…Ja, jag tror att ni förstår men vågar ni avslöja era fixa idéer 🙂 ?

Eftersom jag tar upp ämnet får jag väl berätta om en fix idé som jag har- fråga mig inte varifrån den kommer för det vet jag inte och det är nog inget någon någonsin skulle lägga märke till hur mycket de än studerade min ridning.

Here goes: jag börjar alltid trava på samma ställe i ridhuset eller på utebanan (långsidan närmast våra gräshagar) och alltid i vänster varv.

När jag är på andra platser, typ tävlingar, gör jag likadant dvs ser ut den långsida jag anser motsvarar vårt egna ridhus långsida och så börjar jag trava där.

Tveklöst en helt ologisk fix idé, det erkänner jag men ni kommer inte att få se mig börja trava någon annanstans 🙂 .

Har jag väl travat de första stegen så att säga kvittar det mig lika var jag sedan travar och galopperar men starten är alltså helt fixerad 🙂 .

Så när jag nu har avslöjat att jag är spritt språngande galen vill jag höra om era idéer! Vågar ni eller vill ni påstå att ni inte har några 🙂 ?

Torsdag- genomgalopperad

Idag har Vicke och jag åter varit hos X som fortsatte sitt galopparbete med min fina häst.

Det blev några sekvenser av riktigt samlas galopp och jag undrar om inte Vicks kände sig lite ”darrbent” när passet var över- han får alltid jobba rejält hos X.

Nu får vi träna på egen hand i några veckor eftersom X är upptagen på annat håll så det gäller att jag kan visa lite framsteg när det väl är dags för nästa beridarpass 🙂 .

Lätta inridningar?

Rätta mig om jag har fel men är det idag inte väldigt ovanligt med olika bekymmer när man rider in hästar?

Jag minns ju hur detta beskrevs när jag själv började rida på stenåldern- då handlade det om hästar som bockade och for omkring när de fick sadel på ryggen och det hela lät i alla fall tämligen dramatiskt och ingenting man skulle ägna sig åt som ”gemene man” utan överlåta till erfaret folk.

Jag har de senaste åren i alla fall nog inte hört om en enda ”dramatisk” inridning utan det har tvärtom gått väldigt städat tillväga- även fast inridaren inte haft detta som yrke utan varit en ”vanlig hobbyryttare”. Man har lagt på sadeln och hoppat upp typ och sedan har det inte varit mycket mer med det.

Min personliga teori är att de som som idag köper en mycket ung häst (1-2 år gammal) vill och hinner pyssla så mycket med den att hästen är väldigt van vid att hanteras när tiden för inridningen väl infaller. Och har man redan borstats, fått hovarna lyfta, longerats med gjord, haft på sig täcke, löshoppat och allt möjligt annat så blir sadeln bara en av alla möjliga ”påhitt” som man inte behöver bry sig så mycket om.

SÅ planerar jag själv att göra med Messy om hon inte blir såld och hon har hitills gått från klarhet till klarhet i allt jag presenterat för henne- säkert BÅDE för att jag har en lång hästerfarenhet men OCKSÅ för att inget stressas fram utan tas i mycket lugn och försiktig takt.

Jag inbillar mig att det främst är de tämligen ohanterade hästarna som kanske gått på lösdrift utan så mycket mänsklig kontakt under de 3 första levnadsåren som KAN bli besvärliga när de ska ridas in- framför allt om man just har bråttom och dessutom kanske inte är så van.

Men detta är mina högst personliga teorier- vad tror ni?

Onsdag- mästarklass

Ja, inte var det Vicke som höll mästarklass idag- det kan inte ens den extremt partiska ägaren påstå även om han var lika duktig som vanligt när jag red.

Nej, det var vår utebana som jag vill ge detta höga betyg, dels för att den hade den perfekta fuktigheten i underlaget just idag och dels för att jag äntligen fick bearbeta den med min alldeles egna harv (LOVE)!

Det var väldigt skönt att kunna rida utomhus, jag utan jacka och Vicke utan täcke men i och med att vi lämnat sommartiden bakom oss gällde det att skynda sig lite- hos oss blir det mörkt runt 17.00.

Vicke skötte sig som sagt som han skulle, vi jobbade mest lösgörande och inte så länge- precis enligt min plan.