Månadsarkiv: oktober 2014

Söndag- lösningen?

Idag återupptog jag ett koncept från förra hösten och något många anammat före mig vare sig man har en tittig häst eller ej; jag red 2 klasser: LA:3 och MSV C:1.

Jag vill egentligen inte behöva rida 2 klasser; jag har ofta haft svårt att ”ladda om” och dessutom kan väntan mellan starterna ibland bli väl lång.

Jag minns så väl när jag hopptävlade med Heron: jag vet inte hur många ”extra” placeringar jag fick tack vare min hästskötare Petra som många gånger övertalade mig att rida även den andra klassen när jag ville åka hem efter att ha placerat mig i den första.

Med Vicke förra hösten var det ganska tydligt att han behövde ”glo av sig” i den första klassen men jag har trott att jag kunde lösa tittandet enbart med frekvent tävlande vilket med facit i hand inte gett önskat resultat.

Idag blev det lika tydligt; 58% i  LA:n och en Vicke som stod emot både vid domarbordet och på andra delar av banan trots att JAG tyckte att det knappt fanns något att titta på- såvida man inte verkligen LETAR efter ursäkter att oja sig.

2 timmar senare blev det nästan 63% i den svårare klassen och det förvånade mig inte eftersom tittandet var näst intill borta.

Jag skojade i stallet och sa att jag väl får leja bort Vicke till någon som ids rida den första ”glo av sig klassen” och sedan kan jag komma och rida den egentliga klassen så att säga 🙂 !

Överdrivet överdrivande

10703780_700238746726437_6567952182982219709_n(2)

Ha ha ha….kom att prata om detta med ÖVERDRIFTER i bloggar med en kompis nyligen och vi fick oss många skratt när vi diskuterade en del alster som vi båda läst.

För så är det ju…en del handskas liiite väl ovarsamt med sanningen och det gäller verkligen inte bara barn och ungdomar utan minst lika ofta vuxna.

Jag har tex läst om hästar som beskrivits med de mest fantastiska superlativ att jag verkligen fått fråga mig själv om vi sett samma djur- jag och skribenten.

Men visst; allting är realtivt; så också våra intryck, upplevelser och åsikter- det kan man inte bortse ifrån.

Och det finns kanske de som även sitter och skakar på huvudet åt det JAG skriver och tycker att jag överdriver hur mycket som  helst…vad vet jag?

Lördag- duktiga hästar igen

Även denna morgon spenderades i ridhuset och där trivs jag allra bäst om jag ska rida, det ska erkännas.

Jag får väl ”försvara” denna veckas myckna inomhusträning med att jag dels knappt satte Vickes hovar i ridhuset under ganska många månader (typ mars till augusti) och dels att det är väldigt vått, lerigt och slipprigt ute just nu och jag måste tänka på Vickes hovar och att undvika tappskor.

Hur som helst blev det de sedvanliga övningarna idag och jag var lika nöjd som jag brukar vara när jag hoppade av.

Det är väldigt trevligt att liksom ana hur bra det kommer att bli om vi bara får träna på ostört- vi tar små, små steg i rätt riktning hela tiden och sett i ett större perspektiv men det finns tusen detaljer att finslipa på och förbättra.

Några timmar och lite trädgårdsarbete senare var det dags för något jag sett fram emot länge- löshoppning av Messy!

Som hennes partiska ”foster-moster” måste jag givetvis hävda att det var, om inte historia som skrevs när hon flög över hinderna så i alla fall en superfin början på en förhoppningsvis lovande karriär som hopphäst.

Rödluvan var lika klok som hon varit när jag introducerat annat för henne och efter att jag hade lett henne 2 varv runt banan så hoppade hon hinderna utan minsta tvekan.

Jag vet att det blev lite filmat under hoppningen, kanske får jag tillfälle att visa er filmen vid ett senare tillfälle.

Förresten: måste påminna er om att en av de bästa tv-serierna ever; Downton Abbey har nypremiär på tv 1 ikväll- MISSA INTE!!!!!

Nostalgi

ryttare

Igår morse la jag på Facebook upp ett av de vanligaste korten man kan tänka sig som hästägare ha ha, en ”selfie” när jag sitter på Vicke i ridhuset (texten löd för övrigt ”dagens bästa stund”, säkert också något som de flesta hästägare kan skriva under på).

Hur som helst- när jag tittade på det utlagda kortet fick jag för mig att se vilka mer foton jag lagt ut sedan kanske 1,5 år tillbaka och oj så nostalgisk, och lite tårögd…det ska erkännas, jag blev.

Där fanns flera bilder på min ursöta katt, bland annat en där han ”rider” på Kreon (läs: Kreon står på stallgången och Gullis sitter på hans rygg).

Sedan ett kort på Vicke innan han lastas på lastbilen för att åka till mig från Stockholm efter försäljningen och där jag skriver att jag är förväntansfull som ett barn på julafton (så klart). På kortet syns en Vicke som nog väger minst 50 kilo mindre än idag men med sin karakteristiskt söta uppsyn.

Ett kort när vi rider på en stubbåker där det se ut som om vi förföljs av en skugga- min fråga är om det är Kreon som följer oss från sitt moln?

Och fotot där vi rider i djup snö- jag minns att denna försvann HELT dagen därpå och alltså efter bara 24 timmar (Skåne i ett nötskal)?!?!?

Givetvis är även älskade Soya med i galleriet, både när hon ”tar täten” när jag rider ut på Zack (mer nostalgi….han finns inte mer…) och när hon träffar sin syster på deras årliga sommarutflykt vid Saxstorps-sjöarna.

Ja, tänk så många minnen på en handfull kort och jag inser att livet…för det mesta…är bra härligt för oss med djur….

Fredag- vi går bakåt

Om man skulle sammanfatta de 3 senaste dagarna med ett ord fick det nog bli REGN- så även i morse.

Jag hade under andra omständigheter (läs: om det inte rådde kompakt mörker ute och om det inte hade ösregnat) skrittat ut och gjort lite lösgörande arbete på grusvägarna men tyckte att jag under rådande förhållanden kunde vara ursäktad för att jag i stället valde det torra och ljusa ridhuset.

Det blev ca 35 minuters arbete, nästan uteslutande i skritt och bara lite trav under lättridning och galopp i lätt sits och låg form och känslan var lika fin som igår.

I skritten tränade jag på slutorna och lyckades faktiskt med våra mått mätt ”få till” riktigt bra höger-diton, äntligen!

La också lite tid på ryggningarna som vanligtvis kan bli allt från jättebra till ganska dåliga då Vicke ryggar snett eller inte vill gå bakåt, eller gapar eller, om han verkligen inte är på humör nästan vill resa sig om man pressar honom med för kraftiga hjälper.

Efter flera försök med blandade resultat blev det till slut fint bakåtgående många gånger i rad- ryggningar har alltid varit mina tidigare hästars ”paradnummer” så det vore ju själva f..n om inte Vicke också ska följa i deras spår.

Hittills har det nog mest handlat om för lite träning och att jag har gjort 1-2 ryggningar på enstaka träningar med ibland långa perioder emellan och om dom har varit bra nöjt mig med detta men ”så klart” ska jag ju kunna rygga bra när jag vill och hur många gånger jag vill, eller hur Vicke 🙂 ?