Månadsarkiv: december 2014

Onsdag- bra slut på året

Ja, om kommande års ridpass blir som årets sista så kommer jag att vara mer än nöjd- det kan jag säga utan tvekan 🙂 !

Morgonens övningar i ridhuset gjorde mig således inte besviken, tvärtom.

Jag arbetade vidare med samma saker som jag gjort den senaste tiden och nu känns det som att jag behöver ge Vicke en ”reminder” om formen mer och mer sällan.

Och hur gör jag då detta, dvs för att få honom att arbeta i en högre form än han naturligt vill gå i?

Med uppresande yttertygeltag, förstärkt skänkelhjälp (jag rider dock utan sporrar) och med en lätt touchering med mitt dressyrspö, ibland med bara en av hjälperna, ibland med alla 3- det får man liksom känna av.

Jag gör numera också några byten i språnget varje pass och nu börjar äntligen de från vänster till höger att kännas bättre, dvs jag kan sitta kvar och ändå få ett byte på hjälpen, inte ett galoppsprång efter och inte genom att kasta mig framåt i sadeln på ett gräsligt vis 🙂 .

Jag hoppas att jag verkligen snart får till bytena HELT säkert, dvs alltid på hjälpen men dit är det ännu en bit och beror säkert mycket på min egen oskicklighet vad gäller 100 %-ig tajming.

image

Dagens cavallettis

image

Som någon påpekade i kommentarerna till ett tidigare inlägg idag har leran åter kommit till Skåne, dvs vi har plusgrader sedan igår och därmed också töande.

Eftersom den hage som Vicke vanligtvis går i just nu ser ut som ovan får han gå kvar i sjukhagen som är helt torr och slät- denna sörja lockar föga faktiskt.

Pest eller kolera- hagfunderingar

Jag har svårt att tro att det bara är hagarna på vår anläggning som först var fyllda av vatten och lera de senaste veckorna och nu är frusna och knöliga.

Så var det även på ridskolan när jag stod uppstallad där och vid denna tiden på året har jag alltid haft hjärtat i halsgropen mer eller mindre dagligen så länge hästarna gått/ stått ute.

Risken att vricka sig borde ju öka tusenfalt när det är knöligt och att fläka sig på en isfläck är ju inte heller ett orimligt scenario.

Nu har ju alla mina hästar varit mer eller mindre superlugna i hagen men inför tex varje nyårsfirande och med de förbannade smällarna som följde veckor innan och efter i Malmö var jag ändå rädd- till och med den snällaste hästen kan ju faktiskt bli skrämd om en ung…äkel bestämmer sig för att testa sina raketer i närheten av hagarna.

På ridskolan är hagarna granne med ett villaområde och så är det tack och lov inte här på vischan men min oro är inte mycket mindre trots det.

Nu har jag en häst med känsliga sulor och jag kan aldrig tänka mig att det är bra för honom att stå och gå på stenhårt ”knöggel” även om han, precis som ALLA hästarna på anläggningen knappt rör sig en millimeter medan de är ute.

Jag har i dagsläget valt att ställa Vicke i en sjukhage preparerad med asfaltkross som jag har plattat till innan det frös så att minihagen är helt slät.

Att fixa detta knäckte nästan min rygg men nu har jag en helt oknölig om än mikroskopisk hage.

Det jag funderar över är om jag ska vara så ”grym” och låta Vicke stå i den så länge det är fruset (vilket kan bli många veckor) hellre än att riskera något i en större knölig hage?

Jag ser ju att ingen häst rör sig i onödan i de större hagarna men det kanske ändå är att ta i att låta honom stå i sjukhage?

Kreon gjorde det i ca 6 veckor när han var skadad och verkade inte lida och jag vet ju att jag kommer att reta ihjäl mig om VRICKE skadar sig pga en knölig hage….

Med sjukhagen känns det som att jag har gjort vad jag har KUNNAT för att försöka eliminera hagrelaterade skador men hur långt ska man gå egentligen?

Hur hade ni gjort?

image
Den här eller….
image

….den här?

Tisdag- väderomslag de luxe

Som jag skrev på Facebook; det kan bara hända i Skåne: ena dagen runt 10 minusgrader och nästa morgon vid samma tid flera plusgrader.

Jag sörjde inte, tvärtom!

Vår ridhusbotten som var otäckt halvfrusen igår hade idag återgått till sitt normaltillstånd vilket gjorde att jag drog en suck av lättnad.

Nu vill jag sätta igång och rida normalt och det blir ju lite svårt på stenhårt underlag.

Idag blev det ett kortare pass där jag påminde Vicke om vad vi pysslade med innan vilan; ridning över cavallettis, fokus på en högre form med korta tyglar- inte motsatsen; en häst som går lång och låg och en ryttare som sitter med halvlånga, ”slarviga” tyglar.

Nu väntar 2 nya lediga dagar och inte mig emot- tvärtom. Väldigt skönt med all denna ledighet årets tristaste tid!

Dagens (raket)fråga

raket
Jag brukar på bloggen vid denna tiden på året alltid spy galla över smällare och raketer och de som envisas att hålla på med detta elände.

För mig handlar det bokstavligen om att ELDA UPP PENGAR, dvs om inte annat helt obegripligt.

Det eventuella nöje man kan finna av att titta på ett fyrverkeri tycker jag inte på långa vägar motsvarar kostnaden; smäller man av raketer för…säg 200 kronor har man nöje av detta i 5 minuter, köper man…..en tröja tex…kan man ha den i månader eller till och med år.

Tack och lov har jag en hund som är något av det minst skott-rädda man kan finna- jag har helt obehindrat promenerat med henne bredvid en skjutbana; under pågående skjutövning (!) men jag tycker ändå att detta smällande, ibland veckor före och efter nyår är otroligt enerverande.

Och att rida ut medan det smäller lockar inte det minsta; Vicke är ändå så pass ”elektrisk” att jag har svårt att tro att han hade accepterat att man smäller i hans närhet och jag har ingen lust att ta reda på om min teori stämmer eller inte.

Att sitta på en häst som faller i sken, kanske på isigt underlag känns inte som ett helt otänkbart scenario men det bryr sig gissningsvis de som leker med smällare inte det minsta om, eller tänker nog inte ens på att det kan hända gissar jag.

Men nog ”gnällt” från mig; idag undrar jag hur ni förhåller er till smällare och raketer?

Köper ni ovan, till er själva eller till era barn? Hur mycket pengar lägger ni i så fall på detta ”nöje”?

Har ni rent av skott-rädda djur och hur löser ni det?

Måndag- kyla!

Du milde vad jag frös i ridhuset i morse!

Jag ÄR ju ”erkänt” väldigt frusen men brukar ändå inte frysa just när jag rider men nu brände det rejält i låren av kyla.

Vicke kändes jättefin men eftersom ridhusbotten var nästan frusen på sina ställen kunde (läs: vågade) jag inte rida så länge.

Det blev mest trav i lättridning där jag försökte att rida med näsan framme i låg form och så lite galopp i vardera varvet.

När jag kom till jobbet var det fullt ös på mitt värmeelement och det tog en god stund innan jag tinade upp.

Efter jobbet blev det lite pyssel i stallet, inköp av hund och kattmat och därefter in i den sköna värmen.

Varmare väder har utlovats tills imorgon och jag hoppas verkligen att den prognosen stämmer!

Tecken på en bra produkt?

Följande kommentar på nätet fick mig att fundera:

”Om nu PS tränsen är så himla bra som alla säger, varför finns det mängder av dem på begagnatmarknaden?”

ÄR det så att de riktigt bra produkterna sällan och aldrig säljs på annons och ska man bli ”misstänksam” om det finns massor av produkt X på diverse salu-sidor?

Jag tror nog att det kan vara så eftersom jag nyligen annonserade att jag ville KÖPA Mias dressyrschabrak. Fick ett enda svar och den personen hade ett allroundschabrak att sälja.

Själv tycker jag att dessa schabrak är outstanding bäst sett till kvalité kontra pris och uppenbarligen är jag långt ifrån ensam om att tycka det eftersom inga säljs begagnade.