I detta blogginlägg ställs frågan var den där hängivna stalltjejen tog vägen.
Jag tror att hon är gone for good faktiskt- mer upptagen av Internet, shopping och annat som inte fanns när jag var ungdom.
Jag vet inte om det bara är av ondo- det var säkert inte så bra för alla som hängde i stallet 24/7 att göra det och tex försumma skolan.
Känner ni igen det och vad är era tankar?
Hej 🙂
God fortsättning!
Jag är mycket i stallet och det vet du ju. Tror att det finns då mycket mer för många tjejer än att hänga i stallet. Kanske måste vi inte kämpa lika hårt för att få häst osv….. bara en tanke. Mamma har berättat om hur hon var i stallet så fort hon kunde. Fick cykla fram och tillbaka lång väg. Kunde inte förvänta sig skjuts mm.
Jag tror inte alls att de är försvunna de ser bara inte ut som vi är vana vid. Har jobbat på ridskola och det finns väldigt många hängivna hästtjejer och numera även ett gäng killar. Men visst är det inte på samma sätt. Jag tror att det finns vissa saker som spelar in:
1: Det finns så mkt mer att göra nuförtiden. Förut så fanns det inte så mkt alternativ, många hängde nog i stallet för att där hängde alla kompisar. Nöjet att mocka, rykta osv var större när det inte fanns så mkt annat. Fördelen numera är att de slutar inte för att de upptäcker killar som man kanske gjorde förr. Fast jag anser iofs att det är en myt att man slutar för pojkars skull. Jag tror snarare att man slutade i just den åldern för att det är då man börjar bli lite mer seriös och målinriktad. Man vill utvecklas och kanske tävla lite. Kan då inte ridskolan fånga upp och erbjuda det så tröttnar man och gör annat. Numera så finns det större möjligheter och då fortsätter de att rida.
2: Ansvaret att sköta en häst på ridskolan är inte kvar, visst finns det skötarssystem och skötare men ridskolor får inte lägga ngt som helst ansvar på barnen (vilket är bra) och den insatsen de gör har inte så stor betydelse för det finns personal som gör det i alla fall. På ridskolan jag jobbade på var det inte så många som ville sköta första åren men på senare år har det blivit större, nästan alla hästar har skötare och många sköter flera hästar. De köper pannband, pysslar och sköter. Minsta lilla skråma rapporteras med stort allvar till ridlärarna. Många skaffar sköthästar i privatstallen också. Tyvärr är det nog så att när ansvaret försvinner så försvinner lite av charmen med att sköta, förr så var det viktigt att man kom och skötte, ledde nybörjare osv nu så har det ingen betydelse. Man växer med ansvar och det blir roligt när det man gör har betydelse. Nu får man inte lägga något som helst ansvar på skötarna, vilket är bra, men tyvärr försvinner mkt positivt också.
3: Förr var inte föräldrar inte lika engagerade i sina barns intressen osv, många tyckte inte att det gjorde något om ungen hängde i stallet hela dagarna. Nu vill föräldrarna ha hem sina barn eller vara med och engagera sig. Har sett många mammor och pappor som börjar rida i nybörjargrupp för att kunna ha intresset tillsammans med sina barn. Betydligt fler väljer och har råd att köpa en låna ponny/häst till sina barn än förr så många hängivna stalltjejer försvinner från ridskolan den vägen, de blir helt enkelt hästägare istället.
4: Utbudet att rida är större så istället för att hänga på ridskolan och hoppas på att få mocka eller borsta en svans så blir man medryttare eller rider fler gånger i veckan. Har haft elever som rider 1-2 ggr i veckan på ridskola men inte syns till så mkt annars. De har istället ett antal medryttarhästar och rider och sköter dem andra dagar. Föräldrarna klagar på att de aldrig ser dem för de är så mkt i olika stall.
Jag tror som sagt inte alls den ”riktiga hästtjejen” är försvunnen, hon ser bara inte likadan ut. Numera behöver man inte spendera varje minut i stallet för att för borsta svansen utan man har mkt större möjligheter och många vill mkt mer och får också möjlighet att rida och utvecklas. Det enda positiva förr är väl kämparglöden som kanske inte finns idag på samma sätt. Men duktiga, hängivna, ambitiösa och hästtokiga tjejer och killar finns det gott om bara i en annan form än den vi är vana vid.
Tack för engagerad kommentar!
Tror du har rätt i mycket.
Verkligen insiktsfullt inlägg!
Tack 🙂 Har funderat en del på detta ämne haha. Får ofta höra att den riktiga hästtjejen inte finns längre men köper som sagt inte riktigt det. Förutsättningarna har ändrats (till det bättre enligt mig) helt enkelt, tiden då man var tvungen att slita rumpan av sig för att få skritta av en häst i 10 min är förbi. Det finns väl både bra och dåliga aspekter med utvecklingen men enligt mig är det mest positivt, det är så många fler barn som får möjlighet att rida nu. Men det ställer större krav på de som jobbar på ridskolor att få in all teori, hästtänk och fostran som man kanske förr fick gratis på ett annat sätt. Överlag är det betydligt högre krav på undervisningen, ingen nöjer sig med att bara få rida man vill ha bra kvalite (ffa engagerade föräldrar ställer krav) vilket är positivt.
Det tycker jag mig se även när det gäller träning av privatägda hästar, detta att man inte finner sig i vilken nivå på träningar som helst.
Den tiden är förbi när en instruktör (oftast äldre man) stod och vrålade ilsket och oförskämt och man skulle bara ”ta emot” och se glad ut.
Dagens instruktörer har en helt annan pedagogik tack och lov.
Jag håller med om att mycket har förändrats till det positiva, men jag tycker ändå att det är trist med detta med ansvaret som du pekar på. Jag förstår absolut att man med dagens säkerhetsmedvetenhet inte kan låta tolvåringar eller ens femtonåringar ansvara för särskilt mycket i stallet, men visst har man tappat en hel del positivt med det också?