Jag kan knappt tro det men idag var det både uppehåll, sol och vindstilla, dvs inga stormar och inget ösregn och det kändes helt fantastiskt.
Jag och Soya tog en skön cykeltur på förmiddagen och jag njöt av att slippa kämpa i bokstavlig motvind som jag har fått göra den senaste tiden.
Idag var det också äntligen dags att åka med Vicke till X, det var en hel månad sedan sist.
Glädjande nog instämde min beridare 🙂 i att den uppåtgående spiralen är intakt så något rätt har jag gjort under mina ensamma träningstimmar.
Nu är det ju inte så att jag någonsin kommer till X med något direkt ”problem” eller ens beklagar mig det minsta över Vicke utan tanken med dessa pass är att X ska hjälpa mig att snabbare komma till utveckling och ”allmän förbättring”- som jag skrev härom dagen är dressyr en seg evighetsprocess ändå 🙂 .
Idag tittade jag på övergångar mellan skritt och galopp och kunde konstatera samma sak som jag upplever i sadeln, galoppfattningarna är jättefina men avbrotten mer ”isär”.
Fick också se en del tramp-embryon och jag dristar mig nog till att påstå att det inte är långt till DEN polletten ramlar ner.
Den samlade galoppen såg också fin ut men som X påpekade är det viktigt att hästen inte bara galopperar långsamt utan energin ska ju finnas där ändå- annars blir det ingen kvalité i det hela.
Ta du hur många kort du vill- jag fortsätter att stirra på något i fjärran som bara jag ser….
