Under dagens ridhuspass bestämde jag mig för att verkligen anamma Carl Hesters tanke om eftersträva perfektion och inte nöja mig med lite ”good enough” eller slarva med sådant som jag måhända betraktar som detaljer men som ändå påverkar helhetsintrycket mycket.
Och där jag HAR slarvat är vid avbrott/ avsaktningar där Vicke gärna bryter av med frambenen först- inte bakbenen, på icke-mjuka bakben och ibland också utan bibehållen mjuk kontakt i munnen.
Detta djur kan tvärnita på en millimeter men det blir på bekostnad av just det mjuka, följsamma och eftersom jag inte tänker göra någon western-häst av honom (dessa djur kan jag ibland tycka stannas/ stoppas väl bryskt för min smak) så måste JAG skärpa mig.
För det är ju min acceptans för det slarviga som har gjort att övergångarna ser ut som de gör så det är också upp till mig att ändra mig.
Annars red jag lite allt möjligt idag, la inte så mycket fokus på formen utan mer på att verkligen få igenom böjning i skolorna tex, att få till byten på hjälpen och att kunna rida förvänd galopp på alla möjliga linjer utan att det kommer ofrivilliga byten.
