Dagens (utrustnings)fråga

En kommentar från en läsare fick mig att fundera på det här med våra hästars (och kanske även vår egen) utrustning.

Hur ofta rannsakar vi oss och liksom verkligen tänker efter om vi behöver ändra/ korrigera något?

Rider vi med samma gamla saker år ut och år in utan att reflektera eller hur går det till?

Om jag ska svara på mina egna frågor så lät jag se över sadeln av Equipes egen utprovare (Rose Mathiesen) i samband med att jag köpte Vicke.

Sadeln korrigerades därefter något efter honom men i stort passade den helt ok redan innan detta.

I dagsläget gör jag bedömningen att sadeln sitter som en smäck och har aldrig märkt att Vicke skulle ha ont av den på några vis.

Tränset med det bett som ”råkade” sitta på (en helt vanligt tvådelat bett) ärvdes också rakt upp och ner från Kreon.

Om jag minns rätt (tveksamt) hade Vicke ett tredelat bett hos förra ryttaren men eftersom han fungerar utmärkt på mitt bett så har han fått behålla det.

För övrigt har jag fortfarande en hel arsenal med bett sedan Décima-tiden (då jag enfaldigt nog trodde att jag skulle bota hennes tungproblem genom att byta bett) så skulle Vicke behöva ett annat bett så är jag ganska välförsedd.

Några strykkappor jag hade har jag tyckt inte har passat så dessa har jag sålt och de jag har nu (Protectors med ludd av något syntetiskt material) passar perfekt.

Sporrar har jag några jag skiftar mellan på tävling, hemma rider jag numera utan då jag anser att det inte behövs.

Täcken har Vicke fått ärva efter Kreon och fått något eget- inga bekymmer med passformen där heller.

Tja…detta var väl lite kortfattat om min, eller rättare sagt Vickes utrustning.

Sammanfattningsvis tycker jag nog att jag är vaken för hur saker passar och åtgärdar det som känns fel men har i stor en häst som kan ridas med fullständigt basic utrustning då han inte har några särskilda ”behov” vare sig det gäller sadelläge, mun eller förmåga att stryka sig.

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna-Kajsa

    Jag har också väldigt basic utrustning på mina hästar. Det enda ”extra” jag egentligen använder är en förbygel på hoppsadeln på ena hästen – eftersom sadeln åker bak när han bockar eller när vi rider i klätterbacken annars. Jag använder faktiskt samma sadlar på båda mina hästar just nu – när den yngre behövde dressyrsadel visade det sig att den äldre hästens sadel låg som en smäck. Vi har ute vår sadelprovare med jämna mellanrum och kollar läget. Någon gång har jag fått skicka sadeln till Tyskland för omformning av bommen, och någon gång har den stoppats om. Vi får se vad som händer i vår, jag är helt beredd på att köpa en sadel till om det skulle behövas.
    Träns går de faktiskt rätt ofta med samma också – vanligt enkelt träns med engelsk nosgrimma. Jag har också lite olika bett att välja på, men rider mest på mina tredelade sprengerbett (de flesta köpta begagnade…). Hugo har inte börjat med kandar än, men han får nog ärva Ams svarta kandar så får hon ha det bruna.
    Ena hästen är svart och andra mörk fux, men de får för det mesta gå med samma färg på schabrak också! Det är bara det orangea som jag inte lägger på fuxen…

    Svara
  2. Prick

    Jag använder samma sadlar på hästarna, fungerar bra tack å lov.

    Huvudlag har jag lite olika. Har fått för mig att det är bra att variera bett och nosgrimmor, därtill har de olika stora huvuden så det hänger ett gäng i sadelkammaren.

    Benskydd finns också ganska många. De ska kunna bli smutsiga/tvättas/torkas utan att ”ta slut”. Brukar ha dubbla uppsättningar med på tävling om det är ute och flera klasser. Gillar INTE att sätta på smutsiga/leriga skydd och tror att risken för skav ökar markant.

    Schabrak finns en hel hög, eller flera högar faktiskt. Gillar de lite blanka/släta i syntetmaterial som torkar fort (tvättar ofta).

    Svara
  3. CeciliaL

    Det var min kommentar, va? 🙂

    Jag tycker nog att det ar ganska vanligt att inte tanka igenom vad man hanger pa hasten for prylar. Manga som satter pa onodigt krafs, i mitt tycke. Och manga som verkligen lider av benskyddsnarkomani – varfor ska en tung langsam cob med mycket hariga ben som bara ska ut och lufsa i skogen, ha skydd pa benen?! Till exempel. Sen har jag en kompis som ar distansryttare och gor bra ifran sig men jag forstar inte varfor hennes hast har en fast martingal OCH en brosta OCH en forbygel. Jag menar, hon skulle latt kunna kombinera alla de tre i en grej – men nar jag fragade henne sa sa hon ’works for me!’. Tycker inte hon tankt igenom vad hon pysslar med och jag skulle bli knapp av att ha tre nastan identiska grejor ovanpa varandra. Fast det ar nog ett extremt exempel!
    Min ursprungskommentar var min styvfar som hade en remontgrimma pa hasten i ar efter ar. Han och mamma verkar glomma att kolla vad de satter pa, och bara anvander samma grejor hur lange som helst, slentrianmassigt (?). Nar jag en vacker dag papekar att den dar sadeln passar inte langre, har du fatt den kollad av sadelmakaren och omstoppad om sa behovs? sa blir mamma forvanad… som om hon inte SER! Min styvfar ar utbildad sadelmakare och tillverkar sina egna hast- (och falkenereri-)prylar sa nar han bestamt vad han ska ha for bett och nosgrimma SYR han fast dem istallet for att satta pa spannen, eftersom transet anda inte ska justeras…?! Men som jag ser det vill man ju byta nosgrimma eller bett da och da, allteftersom hasten utvecklas eller kanske utvecklar nya (daliga?!) vanor, och for ovrigt sa tojs ju lader litet och man kan behova dra upp nagot hal (fast da sprattar han upp och syr om forstas). Jaja, dessa exempel var anledningen till min kommentar!

    Svara
    • CeciliaL

      PS om nagon undrade sa ar min mamma en mycket duktig ryttare och de ar bada erfarna och kompetenta hastmanniskor, har 4 hastar, men ibland undrar jag om de blir litet hemmablinda! 🙂

      Svara
      • Birgitta

        Jag tror absolut att det är lätt att bli ”hemmablind”.

        Och just läder töjer sig absolut, i alla fall på de träns jag haft och har och då har jag ändå inte köpt de allra billigaste. När jag tänker efter undrar jag förresten om inte lädret töjer sig ju mjukare (läs: oftast DYRARE) det är?

        Syr fast bettet? Det har jag aldrig sett och är väldigt nyfiken på hur det ser ut rent konkret. Du får åka dit och fota 🙂 !

        Svara
        • CeciliaL

          Det ser inte ut pa nagot speciellt satt – bara att han satt lader-remmen runt bettringen och istallet for att forst ha sytt dit spannen, sa har han alltsa sytt ihop ladret (det ar dubbelt dar, men man gor ju en fordjupning langs med halen dar sommen ska ga, sa det blir inte tjockt och klumpigt). Tror knappast nagon skulle lagga marke till det – det ser ungefar likadant ut som om man har sana dar traditionella spannen som sitter pa insidan (de som ar som sma krokar, inte de som ar ett vanligt spanne for det syns ju pa utsidan).

          Svara
  4. Ann-Lena

    För mig är det extremt viktigt att utrustningen passar. Sadel provas ut på Böckman center i Höllviken. En gång om året åker jag till hästtandläkare som dessutom har provat ut rätt bett. Tycker generellt kunskapen om sadlar blivit bättre medan många inte reflekterar över bettet.
    Jag skiftar vanligtvis mellan två bett och träns, ibland tre. Detta på grund av rekommendationer av hästtandläkare(också veterinär)

    Svara
  5. Linda

    Har ingen invecklad utrustning alls men är väldigt noga med att det jag har ska passa hästen. Sadel gås i genom med jämna mellanrum.
    Varierar bett mellan 3 olika samt bettlöst.

    Svara

Skriv en kommentar till Anna-Kajsa

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>