Månadsarkiv: februari 2015

Dagens (mobiltelefon)fråga

Idag undrar jag hur många av er som a) rider med mobiltelefonen på er,  b) använder telefonen under ridning och c) till vad i så fall?

För att svara på mina egna frågor så rider jag INTE med telefonen på mig vid dressyrridning- om inte annat för att det skulle kännas knöligt i ridbyxfickan. OM jag hade haft telefonen på mig hade jag mycket väl kunnat tänka mig att läsa något mail, skriva ett svar på någon bloggkommentar eller ta ett kort medan jag skrittade före eller efter passet.

När jag rider ut har jag ALLTID telefonen på mig, dels för att jag vill kunna bli nådd och dels för att jag betraktar det som en säkerhet om jag tex skulle ramla av.

Vid dessa tillfällen kan jag mycket väl använda telefonen som ovan.

Men hur gör ni och varför?

Nytt på min önskelista!

Minns ni hur glad jag var när jag upptäckte att jag kunde sladda vår utebana med en gigantisk järnbalk som vår stallägare hade stående utanför banan?

Min bil drog den så fint efter sig och jag njöt av utsikten 🙂 .

Därefter ville jag utöka min maskinpark 🙂 med en HARV och fick en av en bloggläsare (!) lagom till min födelsedag i oktober.

När våra hagar började bli leriga skojade jag med stallägaren och sa att jag då önskade mig någon form av VÄLT som jag eller Vicke 🙂 kunde dra- detta för att jämna till hans hage inför stundande frost-nätter.

Stallägaren trodde inte alls på min idé (konstigt va 🙂 ? ) utan kom med argument för varför det inte skulle gå att dra något så tungt i djup lera men om, jag säger OM det skulle gå har jag hittat det perfekta redskapet, se nedan.

Välten finns hos en av mina grannar så vem vet…..det kommer fler födelsedagar 🙂 !

image

Onsdag- pust och stånk

Idag träffade jag en god vän som jag åt lunch med och det var nog tur att jag åt mig proppmätt då- jag kom inte hem förrän runt 20.00 utan att ha ätit något mer.

Vicke och jag har varit hos X och tränat och det är fortfarande jag som rider 🙂  trots att vi initialt bestämde att vi skulle göra detta ungefär varannan gång.

Men jag litar på X och om han tycker att det är helt ok att jag rider själv, vilket jag också gärna gör så får det bli så ett tag.

Dagens träning bedrevs nästan uteslutande i galopp och när det var dags att göra skänkelvikning utmed långsidorna i denna gångart märkte man ganska tydligt vem som började pusta och stånka och det var inte jag 🙂 .

Vickes försvar när man gör denna övning är att trycka sig mot väggen allt vad han orkar (för att undkomma min sidförande skänkel som även den hamnar ”i väggen”)   och eftersom han i dessa lägen blir starkare än sin klena ryttare får jag välja en annan strategi än muskel-mätning- i mitt fall att rida övningen innanför spåret och på stora volter där det inte finns något att pressa sig mot.

Kvinnans list övergår mannens förstånd eller vad är det man brukar säga 🙂 ?

Vad har ni ändrat er kring?

En kommentar från en bloggläsare kring vad jag ska skriva om på bloggen (läsaren menade att jag kanske har ändrat åsikt i vissa frågor över tid) samt inlägget om graman nyligen fick mig att skriva dagens inlägg där jag undrar just i vilka frågor ni som läsare har ändrat åsikt?

Tycker ni samma sak om foder, hagar, ridning, utrustning, whatever som ni ”alltid” har tyckt?

Och om ni har ändrat åsikt i någon fråga; vad har det i så fall berott på?

Själv har jag som sagt ändrat åsikt gällande graman från ”totalt förkastligt” (utan att någonsin ha provat) till ”kan vara en hjälp i vissa situationer”.

Även vad gäller skrittmaskiner har jag ändrat mig; i unga dagar tyckte jag att det såg ut att vara synd om de stackars hästarna som tvingades att gå runt runt medan jag idag hade varit överlycklig om vi hade haft detta hjälpmedel på anläggningen.

Sedan har jag ändrat både åsikter och SMAK i stor och i smått men innan jag eventuellt avslöjar mer vill jag höra vad ni har att säga 🙂 !

Tisdag- bredvid

Även denna morgon blev det hästmotion- idag dock inte från hästryggen utan snarare vid sidan om den.

Tömkörning stod med andra ord på schemat och det blev ett pass där jag både tränade på korta, så samlade steg som möjligtl i skritt och trav och raka motsatsen, låååånga galoppsprång i ett så friskt tempo som jag kunde få till utan att det blev ”rusning” av det hela.

Jag tycker mycket om att tömköra men prioriterar det sällan eftersom det är ÄNNU roligare att rida men ska faktiskt försöka använda mig av bredvidgåendet lite mer tror jag- det kan nog vara ett bra komplement på den träningsplatå vi befinner oss just nu.

Att både samla sig och öka rejält utan ryttare på ryggen är säkert lite lättare för Vicke och kanske roligare också?

Mera god (och snabb) service

Jag har tidigare skrivit om vilken enorm serviceförbättring jag har upplevt inom veterinärkåren de senaste åren vilket jag har tillskrivit den ökade konkurrensen på området.

De må vara hur det vill med den saken- kanske beror det på helt andra omständigheter men det är inte desto mindre glädjande.

Exempelvis djursjukhuset i Malmö hade jag tidigare dålig erfarenhet av vad gällde servicenivån men nu jäklar! Det är sådan fart i dom att man baxnar.

Igår skrev jag ett mail klockan 8:19 där jag undrade om jag kunde få ett nytt recept på Soyas hjärtmedicin.

Klockan 8:34  får jag svaret att medicinen kan hämtas ut på valfritt apotek.

Ja, här finns banne mig inte mer att önska vad gäller service, eller vad säger ni?

Nu är det graman som gäller

Ska man enligt min tidigare erfarenhet vara säker på att provocera i alla fall några/ vissa/ många läsare ska man skriva att man rider med graman så…here goes…feel free att irritera och ondgöra er.

Yes, jag rider numera ut Vicke med graman och jag ska berätta varför.

Innan det vackra djuret provreds fick jag från flera håll höra att han var otroligt snäll vilket var, om långt ifrån den avgörande orsaken, så i alla fall en av dom som bidrog till att jag köpte honom.

Och ja, även jag anser att Vicke till kanske 90 % är MYCKET snäll, i alla möjliga situationer MEN om det finns något som verkligen skrämmer honom- då är han inte rolig kan jag säga.

Vicke har en helt annan bjudning och framåtanda än mina tidigare hästar (exklusive Kreon som var som Vicke är) och detta är jag otroligt glad för men det ställer också andra krav.

Tex Archie hade man kunnat spränga en bomb bredvid- han hadee ändå stått kvar vid min sida no matter what men det skulle Vicke definitivt inte göra.

Jag har hamnat i ETT FÅTAL situationer (möte med gigantisk traktor som inte saktade ner farten tex) där Vicke blivit rejält rädd och tyvärr är hans försvar i dessa lägen att antingen bara svänga runt i en halvpiruett med vindens hastighet för att undkomma det skrämmande ELLER att dessutom stegra sig- om jag försöker TVINGA honom att gå fast han inte vill/ är rädd.

Och var det något gott som uteridning på i dessa sammanhang extremt krävande Kreon lärde mig så var det nyttan av en graman.

Jag anser mig vara ganska stark i armarna men tro mig…det gånger Vicke har kört upp huvudet och smårest sig har jag inte haft en suck att hålla ner skallen på honom.

Och skalle ner= omöjligt att stegra= det jag vill uppnå i dessa situationer.

Med graman i samma situation så är det ”bara” till att dra i denna (inte riktigt så klart…man får ändå vara med lite och rida genomtänkt) och då har man löst en potentiellt farligt situation (ryttare som ramlar av och häst som skenar hem) väldigt enkelt enligt mig.

Så numera sitter gramanen alltså på även om den nästan aldrig behöver användas.

Men bara ATT jag har den inger mig en säkerhet och Vicke kanske en känsla av ”det är inte ens lönt att försöka” om man nu tror att hästar kan tänka så långt.

Oavsett vilket tycker JAG att det är en jättebra lösning- vad andra sedan anser skiter jag ärligt talet helt i- det är min häst och min säkerhet det handlar om.

Att jag ens skriver om det är för att i alla fall FÖRSÖKA nyansera bilden av gramanen som ett tortyrredskap så att kanske fler vågar prova i stället för att utsätta både sig själv och hästen för onödiga risker.

Sedan säger jag absolut inte att gramanen hjälper mot ALLT eller är allena saliggörande men i vissa situationer KAN den hjälpa och den hjälper i alla fall MIG.

Någon skulle kanske föredra eller föreslå att man ”betslar upp” hästen för att få bättre håll på den men det tycker jag inte alls är lika bra.

Dels är ju inte Vicke svår att hålla det tempo jag vill på och dels vill jag inte rida på ett skarpt bett om det inte behövs eftersom detta, enligt mig, inverkar mycket mer hela ritten än en graman som hänger orörd annat än OM man skulle behöva den i en minut.