Dagens (betalningsmoral)fråga

”På förekommen anledning” så att säga kan jag åter konstatera att man, som med det mesta i livet, har väldigt olika syn på det här med pengar eller mer specifikt, när (om???) man ska betala tillbaka det man är skyldig någon.

Jag gissar att det i alla fall delvis handlar om uppfostran, så är det för mig i alla fall.

I min familj har vi alltid varit väldigt noga med att ”göra rätt för oss” och lånar man pengar så ska dessa betalas tillbaka utan påminnelser och diskussioner.

Själv lånar jag i princip aldrig pengar av någon, dels för att det inte behövs men också för att jag inte tycker om känslan att vara skyldig någon.

Och de få gånger jag lånat har jag sett till att betala tillbaka så fort det någonsin gått, om inte annat av rädsla att GLÖMMA- det hade varit otroligt pinsamt för mig.

Sedan kan jag inte garantera att det inte går omkring någon ute i världen och tänker att ”den där Birgitta…henne ska jag aldrig mer låna ut en krona till” men då kan jag garantera att det alltså beror på glömska från min sida och ingenting annat.

Tyvärr verkar inte alla resonera som jag och jag tycker att det är såååå trist att behöva påminna folk om att göra rätt för sig.

Men det gör jag för jag tycker ändå att ”rätt ska vara rätt” och har dessutom ingen lust att skänka bort pengar till höger och vänster- inte av en sådan anledning i alla fall.

Men hur är ni när det gäller pengalån?

Betalar ni tillbaka snabbt eller kan det dröja? Behöver ni påminnas och tycker ni då att det är pinsamt, blir ni irriterade eller skiter ni i vilket?

Och om folk inte betalar tillbaka det som de är skyldiga er- vad gör ni då?

Påminner, är tysta men förbannade eller spelar det ingen roll?