Månadsarkiv: mars 2015

Är ni servetter?

Ja, hur är det egentligen; är det bara jag som har en häst som VILL (OBS: inte FÅR) använda mig som en servett att torka av munnen på?

Eller känner ni er snarare som ett träd som hästen ska klia sig mot?

Jag har definitivt ingen lust att vara varken servett eller träd även om flera hästar jag ägt har VELAT använda mig till det ena eller andra om jag inte har markerat att ”NEJ, absolut inte”.

Låter ni era hästar klia sig mot er eller torka av munnen mot era kläder?

Varför/ varför inte?

Jag gör det alltså inte- dels för att jag inte vill bli omkullskuffad och/ eller helt grisig av hästspott och dels för att det helt enkelt känns ouppfostrat att ha en häst som inte respekterar min sfär.

Onsdag- träning med mera

Nyss hemkommen efter ännu en träning hos X där ledorden för dagen var energi och jämnt stöd på tyglarna.

Hinner inte skriva mer om det (om någon ens är intresserad); har precis vräkt i mig fler våfflor än ni kan ana och ska nu bänka mig framför mina favoritserier; först Chicago Fire och därefter Greys Anatomy.

Ute är det halv storm- det var väääldigt svajigt att köra med släpet kan jag säga.

Dagens reflektioner är annars:

1. Varför är jag inte miljonär så att jag kan träna flera gånger  veckan- det är så himla kul!

2. Varför gör ”man” så sällan våfflor- det är ju både enkelt och gott.

Hämnden är ljuv eller en lika god kålsupare

image

Minns ni fotona på den grim-avstrippade Vicks i helgen?

Och att jag skrev att han går bredvid en grim-marodör vid namn Optico.

Igår fick jag se IRL-beviset på att Vicke minsann inte bara står och ”tar emot” utan han är, skulle jag vilja säga, en minst lika god kålsupare själv.

Fast i stället för att TA AV grimmor tar han SÖNDER dom i stället.

Opticos ägare hade nog föredragit avklädning i stället gissar jag….

image

Tillbakablickar: ta två och betala för en

En diskussion om tandemridning för ett tag sedan fick mig att minnas tillbaka på en tid då jag själv praktiserade detta en hel del, i alla fall på mitt eget sätt (man kan egentligen säga att jag red med handhäst snarare än utförde regelrätt tandemridning).

På den tiden hade jag en stallkamrat som reste bort några gånger om året och var borta i 1-2 veckor åt gången och det föll alltid på min lott att ”passa” hennes djur (som jag kallade för ”B” eftersom han hade ett namn som började på denna bokstav men som jag inte tyckte att han passade speciellt bra att kallas….Birgitta 12 år osv….).

Hur som helst så var B något av det mest svårridna i hästväg för mig, när jag tänker efter har jag nog aldrig ridit en häst som jag misslyckades så med trots flera års idoga försök.

Att rida ihop B i något som kunde betecknas som ”gå i form” var svårare än att böja den järnbalk jag brukar sladda vår utebana med och efter varje ridpass, som jag alltid inledde med de bästa intentioner och full av förhoppningar var jag gråtfärdig och med självförtroendet i botten.

Hur jag kom på ett mycket bättre sätt att motionera detta starka och envisa djur minns jag inte men lösningen blev att jag red ut på honom och hade min egen häst Heron som handhäst.

Så länge B fick springa med huvudet i skyn kunde man rida genom eld och vatten och Heron som var lydnaden och godheten personifierad hade inga problem med att hänga med (hästarna var bästa vänner och hagkompisar).

Och vid uteritterna störde det mig faktiskt inte att B gick som en kratta, Heron däremot dansade bredvid i god form utan inspänningar och för mig kändes det ändå som att båda fick bra motion samtidigt som jag sparade tid och slapp bli ledsen och arg på B.

Vi kunde trava och galoppera hur långa sträckor som helst, framför allt på Jägersros träningsbanor och jag minns denna tid med varmt hjärta- vi hade nog lika roligt alla tre gissar jag.

Kan som en parentes nämna att B:s ägare några år senare köpte en häst som jag också döpte om (till HG efter initialerna på det namn den hade och eftersom det enligt mig var ÄNNU mer opassande än sin föregångares).

På den tiden hade jag hunnit köpa Décima och även hon fick följa med som handhäst även om det var lite mer nervöst att ha 2 röda kvinnor i nävarna (både hon och HG var fuxston).

Tisdag- variation

pippi

Nix-pix…det är precis raka motsatsen till detta jag vill ha: det är Vicke som lätt ska bära MIG- inte tvärtom 🙂 !

Under dagens ridhuspass bestämde jag mig för att arbeta med framför allt tempo-variationer i trav.

Nu ska det ju sägas att dessa variationer inte är särskilt stora, vår akilleshäl har ju alltid varit mellan och ökad trav men liiiite lyckades vi i alla fall tänja på steget.

Jag tycker mig känna att det kommer att bli väldigt bra när vi har tränat på detta ett längre tag men i dagsläget är det för mycket ”huvud-dipp” när det börjar bli jobbigt.

Konsten är ju att tänja på gränserna så att träningen bygger upp hästen utan att varken skada eller utmatta den fysiskt och/ eller psykiskt- inte alltid det lättaste om det ska ske inom rimlig tid och med både nöjd häst och ryttare.

Men som sagt; detta är ren styrketräning då Vicke har en bra grundtrav så får vi bara gymma på så ska ni nog får se ha ha ha.

Inte hos oss

dogs

Tack och lov stämmer detta inte det minsta hemma hos oss!

Nu måste jag ju förvisso ändå stiga upp i ottan 365 dagar om året för att ge Soya hennes medicin men HON somnar lätt om (även jag ibland) och har allt annat än lust att ge sig ut på några vandringar eller dylikt på morgonkvisten.

Fråga henne efter klockan 10-11 så är hon kanske något mer intresserad….