Månadsarkiv: mars 2015

Boll- nej tack!

image

Jodå… jag vet att även denna leksak KAN, observera KAN fylla sin funktion men jag får ändå rysningar när folk tycker att fullt friska hästar kan stimuleras med en BOLL.

Nej usch….se till och rid hästen i stället, ha den ute i hagen längre men kom för tusan inte dragandes med en boll säger jag.

Jag vet att jag har berättat detta förut: hur vi på ridskolan hade en häst som hade en boll upphängd i ett snöre i boxen.

Hästen kunde dunka bollen mot boxgallret tills jag var redo att begå harakiri och en dag slet jag helt sonika ner bollen, eller klippte av snöret rättare sagt.

En häst som har boxvila kan jag möjligen acceptera att man lägger in olika leksaker till, fast tusen gånger hellre något som hästen kan äta/ gnaga på än just en boll och gärna något som inte för oväsen….sa den ljudkänsliga.

Fredag- jag och Charlotte

charlotte

Inga långa tyglar där inte….

Som vanligt när jag har varit hos X och tränat försöker jag hålla så mycket som möjligt av det han sagt och det vi tränat på så färskt i minne som jag kan.

Idag tänkte jag på hans ord kring traven: ”på träning kan du trava hur långsamt som helst” och att fokus ska ligga på att Vicke ska hitta sin egen balans.

X förslog också att jag skulle ha Charlotte Dujardin som ”målbild”, dvs försöka att sitta som hon gör med korta tyglar och med överlivet nästan lite i framvikt (dvs tänka framvikt men inte sitta i framvikt om ni förstår hur jag menar) hellre än den bakvikt där jag riskerar att hamna när jag vill rida fram Vicke i en bättre trav utan att han är i just denna egen-balans.

För så klart måste hästen ”gå av sig själv” även om det inte bara är jag som ibland faller i fällan att vilja hjälpa till på olika vis.

Jag tycker inte att det är helt ovanligt att man ser ryttare som med tex sitsen gungar hit och dit, pressar på med skänklarna allt vad som går osv men förutom att det inte alls SER ”estetiskt” ut så tror jag inte på den ridningen i längden. Dels vill jag ha en självgående häst och dels skulle jag inte fysiskt ORKA  baxa runt på en 600-kilos häst.

Efter ett bra galopparbete med många enkla byten och förvänd galopp med näsan uppe och framme (här tänkte jag på X ord om kortare yttersida, dvs att verkligen ha håll på yttertygeln) gick jag över till att då prova att trava så långsamt som jag kunde.

Och när det gäller att trava långsamt kände jag att det verkligen gäller att ha is i magen.

För i början travade Vicke som en kråka, antingen med korta oengagerade steg eller så försökte han att öka tempot och jag hade inte alls en bra känsla.

Jag fick verkligen aktivt tänka på att inte börja smygdriva med sätet utan att sitta helt stilla och låta honom gå och såsa sig tills vi hittade lite mer kadens allt eftersom och när han ville dra iväg för att det väl blev för jobbigt så fick jag ta halvhalt på halvhalt tills jag verkligen fick tillbaka det tempo som jag ville ha.

Hur som helst tycker jag att vi fick till det riktigt bra mot slutet och det är nog denna styrketräning som kommer att göra skillnad i framtiden för kan jag verkligen kontrollera varje steg i traven och rida med bra kadens i ett långsamt tempo så kommer jag i förlängningen att kunna ”hotta up” tempot lite utan att förlora bärigheten och utan att det blir springigt.

Dagens (tand)fråga

tand

Hur ofta (om någonsin) kollar ni upp tandstatusen på er häst?

Och vem anlitar ni? En veterinär eller tandläkare?

Själv har jag ju haft en häst (Décima) med ”munproblem” som yttrade sig i att hon ibland/ ofta satte ut tungan utanför munnen när man red. Detta djur visade sig ha flera spräckta tänder och i ett försök att ”bota” den flygande tungan (det lyckades inte….) anlitade jag Torbjörn Lundström som justerade hästens bett kanske 2 gånger om året.

Archie hade ett överbett som också behövde ses till lite extra och även honom hade jag Torbjörn till- en tandläkare jag för övrigt fick mycket stort förtroende för.

Vicke har, ta i trä, hittills inte verkat ha några munbekymmer alls och hans tänder fixade Staffan Lidbeck till i somras, utan någon som helst sedering I might add…lite stolt…

Lite skämt och lite allvar men jag skulle tävla dagen därpå och för att kunna göra detta utan att åka fast för doping fick det bli så även om jag och Staffan kasade en del utmed undersökningsgolvet 🙂 ….så skönt var det inte tyckte Vicke.

Jag kommer att kolla upp Vickes tänder ungefär en gång om året om jag inte märker något konstigt och kommer högst troligt att anlita en veterinär.

Torbjörn var jag som sagt extremt nöjd med men dels är det inte bara att boka honom hur som helst eftersom han har sin egen klinik i en helt annan del av Sverige och dels är hans behandlingar väldigt dyra vilket känns som lite ”överkurs” med en häst utan direkta problem.

Torsdag- sadellös

image

Idag tyckte jag att Vicke kunde få en vilodag med enbart lite utomhuspromenerande- detta efter många dagars, om inte arbete alltid så i alla fall sadelbärande.

Vädret har även idag varit soligt och fint även om det är stora temperaturskillnader på morgonen (runt 1 grad) och eftermiddagen (det tiodubbla ungefär).

image

Varje stallmorgon börjar med detta- frukost till katterna.

Man vet aldrig om man ska möta alla tre, en eller två av dom, det varierar verkligen från dag till dag men det är lika trevligt hur många de än är.

Gullis kan man lyfta upp och gosa med, Hatten gillar inte för mycket närkontakt och rullar hellre runt på stallgången och Skyggis; ja henne kan man få klappa lite på huvudet om man är försiktig. Verkligen 3 totalt olika personligheter…

Speciella annonser del 570: om du kallar det något annat

pinne

Denna tingest marknadsförs enligt nedan i en annons:

Säljer ”horsemanshippinne”. Gjord i glasfiber med avtagbar string med läderflärp. Ca 1m lång och stum (snärtar inte som ett dressyrspö). Pinnen är i nyskick. Stringen lite sliten men fullt funktionsduglig. Bara pinnen kostar 400kr nypris. Mitt pris för båda 200kr.

Själv känner jag att jag måste skratta….

400 spänn eller för den delen 200 ”bara” för att något kallas en horsemanship-pinne ?!?!?!

”Snus är snus om än i gyllene dosor” känns spontant som rätt uttryck för ovan………..

Långtidsplanering?

goal

Efter att jag suttit och läst hur en person planerade för sitt stos ofödda föl (hästen är inte ens betäckt) insåg jag att det är väldigt långt ifrån hur jag lever, dvs jag planerar aldrig flera år framåt.

Dels är jag väl skrockfull eller nåt och dels har livet lärt mig att det sällan är lönt att göra några långtgående planer- de kan ändras fortare än kvickt, vare sig man vill det eller inte.

Men hur fungerar ni: gör ni planer som sträcker sig flera år framåt och brukar det bli som ni planerat?

Vad har ni planerat som också slagit in: att flytta hemifrån, skaffa barn, giftermål, byte av arbete, olika mål med ert hästeri?

Det enda som jag har planerat och också fullföljt var min 3,5 åriga utbildning men annars är jag om inte annat väldigt otålig och vill att saker ska hända nu, genast och meddetsamma och helst redan igår.

Så tex ett föl skulle jag aldrig vilja vänta på; det är enligt mig på tok för mycket som kan gå galet på vägen.